- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
132

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - faren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bristande, i uttr. såsom ther war engom
faat
el. finsk-sv. fem minuter fått i två,
till adj. (se fattig, 2,
andfådd); jfr isl. fǽttask, minska, till neutr.
fátt.

fattig, y. fsv. fatigher, -iker osv., ä.
fsv. fātöker = isl. fátǿkr, da. fattig; av
fsv. , litet, ringa, till adj. fār, isl. fár,
paucus (se få 2), o. töker = isl. tǿkr, av
germ. *tōkia-, vbaladj. till taka = taga
(av samma slag som t. ex. gäv, häv)
med betyd.: som kan el. får taga; alltså:
som har litet att taga av; jfr lat. pauper,
fattig, av samma stam pau- som ingår
i -, o. -per, som förvärvar (till pario).
- Fattig för *fåttig beror på
förkortning av ā till ă framför tt; jfr blaggarn.
- Ordets bildning är f. ö. analog med
fåfäng. - Fattig som en [-kyrkråtta,-] {+kyrk-
råtta,+}
t. ex. Modée 1738.

fauna, nylat., till lat. Faunus, romersk
fruktbarhets- o. fruktsamhetsgud (varav
sv. faun), väl besl. med favēre, gynna;
se favör.

Faurås, härad i Hall. fsv. Fœrthusœ,
urspr. namn på byn Faurås vid
utloppet av en å; sammans, med os,
åmynning, jfr med avs. på ō > u det av
samma ord bildade Åhus. Senare leden
är väl färd; möjl. syftande på
färjställe; jfr Noreen Spr. st. 3: 106.

favör, gunst, fördel, Spegel 1685: thet
Faveur
, av fra. faveur, av lat. favor,
gunst, jfr favēre, gynna, av mycket
omstridd härledning; jfr fauna.

faxe m., lösta, rågsvingel, Bromus
secalinus, närmast dialektord;
n-stams-utvidgning av germ. *fahsa- n., hår, i
isl., no. fax, man, fsax., fhty. fahs,
huvudhår, ägs. feax ds.; i ty. dial. fachs,
styvt gräs = ie. *pokso-, o-utvidgning av
s-stammen *pok(o)s, varav sbst. får; se
d. o. Faxe är alltså etymologiskt
identiskt med de isl. mytiska hästnamnen
Hrímfaxe, med rimfrost i manen, o.
Skinfaxe, med skinande man. Samma
grundbetyd, anses av somliga (sannol. med
orätt) ingå i det likbetyd, losta; se d. o.

, 1746, från fra. fée, av vulg.-lat.
fāta, ödesgudinna (i Fata Morgana) =
lat. fāta, plur. till fātum, öde, egentl.:
det utsagda; jfr fabel.

feber, 1551, i ä. nsv. även neutr.,
t. ex. A. Oxenstierna = da., från mlty.
feber n. = fhty. fiabar (ty. fieber), ags.
fefor n. (eng. fever), från lat. febris f.
(varav fra. fièvre); omstritt; snarast med
grundbetyd, ’hetta’. - Gamla inhemskt
germ. beteckningar för ’feber’ äro t. ex.
got. brinnô (till brinna); heitô (till
het); ags. hrið = ty. ritten, egentl.:
darrning o. d. (besl. med isl. hrið, storm);
fsv. kaldasot, även: frossa (till kall).

februari, egentl, från genit. till lat.
Februärius, reningsmånad (se
kyndels-mässa), till februo, renar. - lä. nsv.
i stället rent latinska former el. det
inhemska göyomånad m. m. (se g ö
jern ån a d).

feg, fsv. fegher, bestämd till döden
(Rökst.: fai$ian, ackus., nyss död) =
isl. feigr, fsax. fégi, mlty. veige, ägs. fege
i samma betyd.; i ägs., mhty. även:
’rädd (att strida)’, den enda betyd, i
ty. feige. Den fsv. betyd, kvarlever i
sv. dialekter; betyd, ’feg’ i sv. o. i da.
feig beror på lån från ty. Av mycket
omstridd o. oviss härledn.; senast,
mindre tillfredsställande, fört till litau.
pal-kas dum.

Fegen, stor sjö på gränsen mellan
Alvsb. o. Jkpsl., ombildning av fsv.
Fyghpir VGL IV, med samma avledning
som i fno. sjön. Ygdir (nu Ögderen}; ett
urgammalt namn, sannol. av den ie.
stam phuk-, germ. fu§-, som ingår i
grek. poiphijssö (av -phukiö), blåser,
fryser, litau. puka, snöyra, växl. med
ie. p(h)ug- i lett. puga, vindstöt = germ.
fuk- i sv. dial., isl. f ok n., om damm,
snö o. d. som yr omkring, sv. dial.
fjuka, fsv. fiuka, isl. fjuka, da. fyge, fara
el. yra omkring i luften, osv. (jfr under
f j un o. fågel); alltså egentl.: den
blåsande el. dyl. Se förf. Sjön. 1: 154 f. o.
om formen Fegen s. 113 f.

feja, Bib. 1541, ä. nsv. även f aga,
liksom da. feie från mlty. vegen = ty.
fegen, rengöra, sopa; härmed i sv. möjl.
sammanfallet ett med ie. e bildat
inhemskt *fä>ghia - isl. fcégja, göra blank,
jfr isl. fåga, göra ren, smycka m. m.;
anses vanl. besl. med fager, foga osv.,
alltså egentl.: göra passande; kanske
dock snarare till sanskr. paja- n., glans,
glädje (se under fägna).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 12 08:52:42 2015 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free