- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
148

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - flänga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flänga, flå, hastigt avriva; fara hastigt
fram, fsv. flcengia, piska (jfr sv.
hud-flänga) = isl. flengja, piska, da. flcenge,
fläka; av urnord. *flangian, egentl.: flå,
nasalerad biform till flå (jfr flinga);
i betyd, ’piska’ möjl. dock ett annat verb,
en nasalerad form till ie. roten plak,
plag, slå (se flacka), jfr lat. plango,
slå, högt jämra sig. Med avs. på betyd,
’fara hastigt fram’ (t. ex. Sahlstedt 1773.
Bellman) jfr barka, kvista o. skala.
- Jfr även hudflänga.

fläns, u tåtgående kant (på rör), 1850-t.,
jämte höll. flens, ty. flantsche från eng.
flange, dial. flanch, från ffra. flanche f.,
biform till flanc, sida (se flank).

flänsa (en val), nog lån, men ovisst
från vilket språk; jfr no., da. dial. flense,
\ty. flensen, höll. flenzen, eng. flense;
avlägset besl. med flinta o.
innehållande en utvidgning av ie. roten (s)pel,
klyva. Ordet utgår sannol. ytterst från
Norge, där även biformerna flinsa o.
flunsa uppträda.

flärd, fsv. flcerf) = isl. flärd, fda.
flerdh; jfr det dunkla ägs. fleard, meng.
flcerd (se Björkman Scand. loanw. s. 1(50,
Fischer Lehnw. des Altwestnord. s. 22);
sannol. vbalsbst. på -ipö- till ett fnord.
vb * f lära, till isl. flår, falsk = ägs. fldh,
av germ. *flaiha-, väl besl. med fhty.
fléhön, smickra o. d. (ty. flehen), i
av-Ijudsförh. till flehön o. got. gaplaihan.

fläsk, fsv. flcesk, kött, fett kött, fett,
hull, fläsk = isl., da. flesk, fläsk; i
väst-germ. språk ’kött’: fsax. flésk, fhty. fleisc
(ty. fleisch), ägs. flcésc (eng. flesh), av
germ. *flaiska- (*flaiski-), i nord. med
samma utveckling av -ai- till -å- som
i häst; jfr utan k: mlty. vlés, kött;
besl. med f Ii s; alltså egentl, ’något
avskuret’, om det från köttet avskurna
fläsket el. i betyd, ’köttskiva’; jfr de
rotbesl., med annan rotavledning
bildade isl. flikki, fläsksida = mlty. vlicke,
ägs. flicce (eng. flitch), o. ägs. fläc (av
*flaiki-\ kött (Schlutter ZfdW 14: 147);
jfr under flik. Med samma grundbetyd,
i lat. caro (genit. carnis) kött, till roten
(s)ker, skära, ävensom kanske i litau.
kunas, kött, kropp, varom H. Petersson
IF 24: 257. Om grundbetyd, är ’fläsk’
el. ’kött’ är ovisst. Se f. ö. under kött.

fläta, vb, ä. nsv. även -e-, fsv. flcel(t)a
= isl. flétta, da. fletle, sv. vb, mlty.
vlechten, fhty. flehlan (ty. flechlen), ägs.
fleohtan, st. vb. = lat. plectere (se
komplex, perflex), fslav. plesti; f-presens
till grek. plékö, flätar, osv. - Härtill:
fläta, sbst., fsv. flcéta = fno. -flétta,
ty. flechte, jfr grek. plekté, flätat tåg,
nät; avljudsform: got. flahtöm, dat. plur.,
flätor.

[flätja, ä. nsv., dårskap o. d., se f la t.]

flöda, fsv. flödha, pres. -/r = isl.
fléda, ä. da. fl0de; avledn. av flod.

flöj, se f loj s tån g.

floja, fsv. flöghia, hoppa (över
stängsel) = isl. fleygja, låta flyga, ila, got.
usflaugjan, låta flyga bort; kausativum
till flyga.

flöjel, ä. nsv. flögcl, jfr 1555:
vildflöjel, fsv. flöghia plur., möjl. i betyd,
’flöjlar’ == ä. da. flogel, flowel, da. flöjel;
från mlty. vlogel (-ö-), vlöwel jämte
vlugel, flöjel, vinge = det väl från hty.
lånade flygel. - Ä. nsv. flyglar plur.
Dahlstierna kommer från Ity. vliigel el.
hty. f lägel; ä. nsv. fleglar 1683 beror
väl på ett Ity. vlégel, till vlégen, flyga
(*fleu§an).

flöjstång, till f l oj, flöjel (numera
sällsynt), sv. dial. flög, ä. nsv. flög(h), fsv.
flögh - da. fl0j, vimpel, flöjel, flygel;
antingen = isl. flaug f., flykt, möjl.
även i betyd, ’vimpel’, el. från mlty.
vloge, flykt, i plur. i betyd, ’vingar’; i
da. har i alla händelser Itysk påverkan
egt rum; jfr isl. flug n., flygande o.
vimpel; besl. med flyga.

flöjt, Rudbeck 1675: vloit, Fernander
1695: fleut, f. ö. i ä. nsv. flöt(e), flyt, i
Var. rer. 1538 m. fl.: flöta (jfr Kock Sv.
ljudh. 2: 274) motsv. da. flojte, från mlty.
vloite, Ity. fleute = ty. flöte; av ffra.
flaiite (fra. flute), med ovisst ursprung.

flöte, 1700-1., uteslutande sv.
bildning - isl. *fleyti, till roten i flyta;
besl. med likbetyd, isl. fljötendi n., ty.
flosse, eng. float m. fl.

flöts, U. Hiärne 1687: flötz, jfr
Stiernhielm: flösser, från ty. flötz, av ä. ty.
fletze n. = mhty. vleize, jämn mark,
jordgolv, fsax. flet(ti), ägs., isl. flet, fsv.
flott, av germ. *flatja-, avledn. av flat.

fnalla, se f n assel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free