- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
173

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - följa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förborga: i båda fallen har nog det
sv. ordet närmast kommit från da., vars
part. pf. neutr. på -et lätt kunde
uppfattas som part. pf. till ett svagt vb.

förlova, fsv. forlova bl. a.: utlova =
da. forlove, från mlty. vorloven = ty.
verloben’, numera bl. om trolovning o. d.
(redan i Bib. 1541) samt i det bibi. uttr.
det förlovade (dvs. utlovade) landet;
jfr da. det forjcettede land till ett nord.
vb, fsv. icet(t)a, isl. j åtta osv., som
undanträngts av lova (se d. o.). Med avs.
på betyd.-utvecklingen jfr lat. spöndére,
sponsäre, förlova, trolova, högtidligen
lova, besl. med grek. spéndö, lovar. -
Ett annat germ. uttryck för ’trolova’ är
got. yawadjon, ägs. weddian = vädja,
till germ. *waöja-, pant; alltså egentl.:
lämna pant el. borgen att ynglingen på
avtalad tid inställer sig o. hemför bruden.

förlåt, förhänge (ark.), 1538: forlååt,
av ett fsv. *förlåter, från mlty. vorldt; till
för 3 o. låta (jfr fsv. lata for, sätta för).

förlåta, fsv. forlata, övergiva, lämna,
låta fara; släppa efter, förlåta, tillgiva,
från mlty. vorldlen = ty. verlassen, got.
fralétan osv.: allm. germ.; urspr.: låta
fara, lämna från sig; därav: övergiva
(t. ex. Bib. 1541: förlåt icke tinne
mo-dhers bodh) o. tillgiva (jfr ty. vergeben
med samma utveckl.). Se f. ö. låta.

förlägen, 1647 (ungef.: tafatt), från
Ity-, ty- vcrlegen, egentl, part. pf.: som
har legat för länge (= förlegad, no.
forlegjen).

förmak, P. Brahe o. 1585: ’drotningens
förmack’, jfr ty. vorgemach, se gemak
o. mak.

förmedelst, se medelst.

1. förmena, hindra, neka, fsv. /or-,
for-mena = ä. da., da. formene, till fsv. mena
ds., sv. dial. marna, isl. meina, avledn.
av men, skada (se d. o.): jfr mena 1.

2. förmena, förmoda, fsv. /or-,
for-mena = ä. da. formenej till vb. mena 2,
tänka (se d, o.).

förmyndare, fsv. förmyndare, från
mlty. vormunder, jämte vormunde, ty.
vormund till fsax. mund = fhty. munt
f., besk3Tdd, som man brukat föra till
fsax., ägs., isl., fsv. mund, fhty. munt f.,
hand (jfr under löga), varur den
överförda symboliska betyd.: skydd; men
som enl. Osthoff (se IF Anz. 15: 104)
snarare hör till got. mundon, betrakta,
vakta sig för (med samma betyd.-historia
som lat. tutor: tueri, egentl.: betrakta,
eng. guardian, förmyndare, fra. gardien,
beskyddare: gärder, från ty. warten,
egentl.: skåda); dock knappast, med
Osthoff, besl. med grek. mdntis, siare.
- Got. mundon är etymologiskt
identiskt med isl. munda, sikta, styra mot
ett visst mål; väl förutsättande ett ie.
sbst. *mndhä, uppmärksamhet; besl.
ined grek. manthdnö, blir uppmärksam
på, jfr sanskr. medhå, vishet (av
*mndh-dhä, Brugman IF 18: 434); till ie. mendh,
en utvidgning med -dh (som enl.
somliga hör till roten dlie, sätta, lägga, i
dåd osv.) av men, tänka osv., i minne.
Hit hör även fsv. munder m., visst
tids- el. rumsmått, isl. mund n., tid,
tidpunkt, samt kanske också fsv.
munder, isl. mundr, gåva av brudgum till
brudens giftoman (se Olson Appell, sbst.
s. 328); jfr osmundsjärn. - Fsv., isl.
(osv.) mund, hand, är besl. med lat.
manus ds., men även ’makt, våld’. - Jfr
myndig, myndling, munter, mån.

förmå, y. fsv. forma, pres. -mor,
ombildning av ä. fsv. formägha (ipf.
-mät(t)e), jfr da. formaa, y. isl.
fyrir-moga, åtminstone delvis lån från mlty.
vermogen = ty. vermögen. Jfr malö.
förmögen. - Härtill: förmåga, fsv.
formägha, formogha == da. formue,
förmögenhet, jfr mlty. vermoge m. o. f.

förmån, fsv. formon = ä. da. formon;
se mån 1.

1. förmäla, omtala, y. fsv. formäéla;
till mala, avlett av mål, tal; sannol.
under påverkan av det obesläktade da.
förmälde = mlty. vormelden (;> ä. nsv.
formelda 1526), till melden = fsax.
mel-don, av obekant ursprung.

2. förmäla, gifta (om furstliga
personer), Lind 1749 = da. formule; från
mlty. vormdlen el. ty. vermählen, egentl.:
lova bort (så ngn gg i 1700-talets
svenska), avledn. av den ty. stammen
mahl-(= sv. mål l, 2) i gemahl (- gemål;
se d. o.).

förmäten, 1597: ’förmätna vppå wara
werdigheet’, Sigfrid! 1619: ’grymmer
och förmäten’; från mlty. vormeten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free