- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
245

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hov ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ord för ’hörn’ ingår även i skepp
sbyggeri-termen hukplanka.

huka, y. fsv. huka blott i betyd.: mångla
(se hö k are), i modern betyd.: Verelius
1681 = isl. huka, da. huge, mlty. huken,
fhty. huchan; jfr, med annat
bildningssätt, iy. hocken (m. m.); i avljudsförh.
till isl. heykjask, huka sig, hokinn part.
pf., böjd; snarast till ie. kug, vara böjd
el. välvd, i lit. kugis, stor hop (med
samma betyd.-utveckl. som hop); jfr
varianten kuk i serb. cucati, huka, sanskr.
kucati, kröka ihop sig, o. hög.

huld, fsv. hulder (hull-) = isl. hollr,
da. huld, got. hulps, fsax., fhty., ty., ägs.
hold, av germ. *hulpa-; väl i
avljudsförh. till adj. *halpa-, sluttande, i sv.
dial. hall osv. (se h a 11 o n, h e 11 e r, h ä 11 a);
alltså egentl.: böjd el. benägen för; jfr
betyd.-analogier under böja. - Huld,
sbst., från ty. huld, av fhty. huldt f.,
f/i-bildning till adj. - Avledn.: hylla,
fsv. -, göra bevågen, hylla = isl. (ipf.
-It-; så väl urspr, också i fsv.), motsv.
mlty., mhty. hulden, av germ. *hulpian.
Betyd, ’hylla’, som ej finns i isl., kanske
efter da. hulde el. mlty. hulden.

huldra, ungef. ’älva’, Afzelius Sagoh.:
en god Huldra; ungt lån från da.-no.
huldre, till no. huld(er) f., urspr, med
r som nominativmärke = isl. Huldr,
namn på en trollkvinna (i Huldarsaga);
av germ. *huldl-,. fem. till ett part.
*hulöa- till *helan, gömma, dölja, jfr
lat. oc-cultus, dold, grek.
gudinnenam-net Kalypsö osv. (se hölja). Hit höra
bl. a. även da. hy Idemor, som senare
satts i förb. med trädnamnet hyld,
fläder, o. isl. huldarhottr, hatt som
förlänar osynlighet. - Fhty. holda, ty.
frau Hölle, ett övernaturligt
kvinnoväsen, innehåller däremot adj. huld; jfr
got. unhulpa m., -ö f., demon.

hull, fsv. huld, kött på kroppen =
isl. hold ds., da. huld i vissa uttr., ägs.
hold, om död kropp; av germ
*hulöa-n. = ie. *klto-, jfr sanskr. kala- (av
*kalt-), lik, part. pf. till ie. kel, slå, i
t. ex. litau. kaliu, slår, grek. kolos,
stympad (se halt), osv.; jfr även fir.
colinti, kött; alltså urspr.: ihjälslagen
kropp.

huller om buller, t. ex. Lind 1749,
Spegel 1712 s. 196: hullerbuller, jämte
da. huller til buller efter Hy. huller de
buller, motsv. ty. holter (die) poller; till
mlty. bulder (se buller), resp. ty.
pol-tern, bullra, medan huller får betraktas
som ett rimord utan egentlig betyd.;
jfr eng. hurly-burly ds. - Sv. om beror
väl på inverkan från t. ex. ä. (n)sv. o.
sv. dial. hult om bult o. 1670, humniel
om dummel el. tummel (jfr Weste 1807)
el. (i sv. dial.) drummel, jfr da.
hurlum-hei o. no. huml-i-duml el. huml aa
duml. Ett annat uttryck är ä. nsv.
höll över boll 1614, jfr l ty. hol över bol. -
Av annan typ: ä. sv. rips raps Möller
1755.

hulling, jfr P. Brahe Kr. s. 48:
hul-langere, hullingarna, Schroderus:
hul-lung, ännu 1834, Columbus: hulling,
Lind 1749: hull-unge, dessutom: hulung,
hylling, holl(n)ing o. hulning; sv. dial.
huldunge Gottl., hulding Nuckö.
Säkerligen från början en sammansättning,
antagligen av hull, kött, o. ett sbst.
motsv. isl. angi, fsax. ango osv., gadd,
tagg (jfr hullangere ovan o. se ängel l,
metkrok). Härför talar bl. a. också
dalm. *huldtånge (anfört av Noreen Sv.
1m. IV. 2: 80) till sv dial. tånge, spets
= isl. tangi. Jfr Tamm Etym. ordb.

hult, numera nästan blott i poesi o.
dial. samt i ortnamn såsom H u 11, H u 11 a,
Älmhult, men förtjänt att allmännare
användas; ä. nsv. även hållt, fsv. hult,
holt, liten skog, skogsdunge, lund = isl.
holt, stengrund, ofta trädbevuxen, fsax.
höll, lund, ved, fhty., ty. holz, ägs. holt
ds. (eng. 7io/0, av germ. *hulta- n. =
ie. *kldo- i grek. klddos m., gren; jfr
fslav. kläda, bjälke (av *koldo-),
ävensom ir. caill, skog (av *kald-). Vanl.
fört till en ie. rot keld, klyva, slå, besl.
med lat. clädes, nederlag m. m., grek.
kladarös, bräcklig, en utvidgning av
roten i litau. kdlti, slå, smida, osv.; i så
fall egentl.: avhugget trästycke (jfr hull);
dock osäkert. - Den a-omljudda
bifor-men holt (halt) ingår i de sv. ortn.
Halt, Håltane. - I betyd, ’trä’ i vissa
sammans, såsom rundhult är ordet
lånat från Ity. - Ty. holz ingår i
familjen. Breitholtz o. i pockenholts.
- Jfr även H öl s t, Holstein,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free