Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hurtig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hut, interj., i å hut 1659, i sht i ä.
tid ofta, liksom i no., till hundar, o.
1645; därjämte som sbst. i t. ex. veta
hut, icke sällan i S. Brascks komedier
(1640-t.), 1658 osv.; möjl.
primärbildning el. kanske med Persson Indog.
Wortf. s. 188 av vb. huta.
huta, 1625 (möjl. i betyd, skrika),
nu vanl. med åt, t. ex. 1739, förr även
med ut el. opp el. träns.; 1639
dessutom med dat. (huta enom); i ä. tid,
liksom interj. hut, ofta med avs. på
hundar, t. ex. 1730, 1732, Bellman,
1839, motsv. no. hata, hojta, ropa till
en hund, hunsa; av Pipping Gotl. stud.
s. 87 sammanställt med fgutn. huti (väl
pres. konj.), ropar, tillkallar; jfr mhty.
häzen, ropa, egga. Väl dock snarast
av interj. hut. Om emellertid ordet
urspr, har den allmännare betyd, av
’skrika o. dyl.’, kunde man med
Persson Indog. Wortf. s. 187 f. tänka på
sammanhang med grek. kyddzö,
smädar, fslav. kuditi, skymfa, fsax., fhty.
hosc (*hutska-), hån, osv.
huttla, o. 1670, Dalins Arg. m. fl. i
betyd, ’bedraga’ (’låta hutla Ehr’),
Spegel 1712 i betyd, ’bry’ = da. hutle,
från ett Hyskt vb motsv. östfris,
hötelen, höll. hoetelen, slarva, fuska, sia
dank; på ett el. annat sätt samhörigt
med mlty. hudelen, ty. hudeln ds.;
dunkelt. - Ordet brukades i ä. tid ofta
träns.; så ännu o. 185U.
huttra, Atterbom LO 1827, ej hos
Dalin 1850 = no. hutra; ljudhärmande
liksom likhet. It. hudern, ty. dial. huttern,
sv. o. no. hukkra, Ity. hubbern osv.; jfr
h u, bl. a. som uttryck för obehag av
köld o. dyl. - En likartad o.
likbety-dande bildning är ä. sv. kutlra, t. ex.
O. v. Dalin = sv. dial.
huv, fsv. huver, tak, överbyggnad på
tak = isl. hufr, bog å fartyg, no. huv,
takås, bula m. m., da. dial.: lutande
tak m. m.; jfr ägs. hy f, bikupa; besl.
med lat. cupa, tunna, grek. kypé, håla,
sanskr. kupa (m.), grop, osv.; jfr under
hov 3. Grundbetyd, är alltså:
rundning, värvning (av konkav el. konvex
art; en vanlig betyd.-växling, se t. ex.
dal, kubb, kula, kupa). - Jfr följ.
huva = fsv, = isl. hufa, da. huc, fsax.
huva, fhty. huba (ty. haube), ägs. hufe; i
isl. även: kyrktak o. i fhty. bl. a.: kupol;
av germ. *hubön-, avledn. av *huba- i
huv. - Förr även om manlig
huvudbonad; jfr fsv. ’gån0 honum .. ena hufwo’;
se även pick el h u va.
huvud, fsv. hmmp, hovup, hövup,
hönip (i h ö vi ds m a n), hö fp- = fgutn.
hafup (från synkop. kas. ha fp, av *haufp-),
isl. hyfud, haiifuÖ, got. hanbip, fsax.
höbid, fhty. houbit (ty. haupt), ägs.
héafod o. hafud- (eng. head); säkerl.
alla från germ. *haubuÖa-, *haubida-9
av ie. *kauput-, -it. Med den germ.
grundformen stämmer ej lat. caput o.
sanskr. kapucchalam (av *kaput-), hår
på bakhuvudet; jfr lat. capillns,
huvudhår, o. ägs. hafola, huvud. Sannol. beror
det germ. ordet på en sammanblandning
med en annan stam, jfr litau. kaupas,
hög, o. huva. leur. *kapul-, huvud, hör
sannol. samman med sanskr. kapalam,
skål, huvudskål, lat. capedo, dryckesskål,
o. fhty. hafan, kruka; med samma
betyd.-övergång som lat. testa, skål ;> fra.
tete, huvud, sv. kopp o. ty. kopf, huvud;
en mängd liknande uttr. särsk. från
lägre spr. se D. Fryklund Några sv.
uttr. för begreppet huvud (osv.), Upps.
1911. - I ortnamn i betyd, ’bergig
udde’ o. d., t. ex. Stenshuvud (jfr
hals, nacke, näs). - H u va d i b
ar-huva d, Weste 1807, nybildning till
h u ve, för ä. barhufdad o. barhövdad,
jfr fsv. pl. barhuffwdhe. - Huvudgärd,
fsv. hovudhgatrdh jämte ä. hofpagatrp,
med motsv. i isl. o. da., se gärd. -
Huvudstol, kapital, utlånad summa
(i motsats till räntan), fsv. houudhstöl
.=. da. hovedstol, från mlty. hövetslöl =
ty. hauptstnhl; till mlty. stol, kapital,
egentl.: grundval, etymologiskt
identiskt med stol (jfr lik stol). Ordet
är väl en översättning av mlat. capitale,
egentl.: huvudsumma (se kapital). -
Hufvudstupa, fsv. hoffivodhstupa, av
ä. stiipo, en inhemsk bildning till vb.
stupa jfr, med annan vokalisation, isl.
hgfudsteypu.
huvudbry, Sahlstedt 1773, men det
enkla bry i samma betyd. 1683; jfr
bryeri 1682. Man vill gärna förbinda
ordet med bryta (i så fall snarast ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
