- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
252

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hux flux ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plur. = ty. hypothese osv., av grek.
(h)ypóthesis, egentl.: underläggning, av
samma grundord som föreg.; jfr tes.

hyra, vb, = da. hyre, från mlty.
hûren = ags. hýran (eng. hiré). Av
ovisst ursprung, jfr senast Seip 2: 67.
Härtill: sbst. hyra, från mlty. hûre =
ägs. hyr (eng. hire). Både som vb. o.
sbst. synes det sv. ordet äldst ha
brukats om sjöförhållanden:
(båtsmännen) for en hyro o. hyra skep 1532
osv. fram till o. 1630-40, då båda orden
uppträda i andra betyd. - Det inhemska
ordet för ’hyra’ är fsv. leghia, även i
Bib. 1541 = leja. - Han har fått sin hyra,
han har fått sig ett rus,
t. ex. Rosenfeldt († 1700) hos Hans.
Vitt. 16: 218, Holmström Hans. Vitt.
6: 211, Lind 1749 osv., anses av Tamm
Gransk, s. 10 kunna utgå från y. fsv.,
sv. dial. hira, yrsel. Härför kunde möjl.
ett ex. från I. Erici tala (1642): ’Tå
ett Nööt bekommer Hyro, theraff thet
löper omkring’. Uttr. syftar dock säkerl.
i stället på den betalning som en matros
får efter slutad sjöresa: det användes
f. ö. i litter. gärna av sjömän, t. ex.
Rosenfeldt (ovan) o. Tersmeden ’2: 109
(o. 1780): ’Hvad herrarne ej vid bordet
fått af sin hyra gafs dem efter
middagen’ (jfr under kapten o. nock).
- Hyresgäst osv., väl efter ett ä.
lty. hüres-, jfr y. lty. hürs-mann, hyresgäst.

hysa = fsv. = isl. hýsa, av urnord.
*husian, avledn. av hus.

hyska, ä. nsv. hyskia Lex. Linc. 1640,
1700-t. bl. a.: (h)ösia, öska, den senare
formen upptagen ännu hos Dalin 1850,
Weste 1807: hyskja, hyssja, össja; från
mlty. ôseke f. (jfr lty. ösken n., varav
da. ösken; i lty. även ösche(n)), dimin.
till mlty. ôse ds., även: öra, handtag =
ty. öse f., av germ. *ausio-, jfr likbet.
fhty. ôri (ty. õhr) n., av *auzia-; avledn.
av ett sbst. motsv. got. ausô, resp. sv.
öra. - H i sv. beror väl på inverkan
från hake, jfr Lind 1749: ösjor och hakar,
el. häkta.

1. hyss, sbst., mest sydsv.: knep,
skälmstycke, egentl. = sv. dial. hyss i
betyd.: hopp o. kast, till hy s sa 1.

2. hyss o. hysch, interj., motsv. no.
hyss, da. hys; ljudhärmande. Jfr Noreen
V. spr. 1: 471.

1. hyssa (ett barn), gunga el. lyfta
i vädret: möjl. sammanhängande med
ä. nsv. hyssa, biform till hissa (se d. o);
jfr lty. hussen, gunga i sömn, vyssja,
no. hussa, ä. sv. hyssja (se hyssa 2
sluta), osv. Säkerl. åtminstone delvis
av varandra oberoende bildningar av
likartad onomatopoietisk upprinnelse.

2. hyssa el. hyssja, i modern betyd.
(-ssj-) t. ex. 1849, motsv. no. hysja ds.,
även: susa starkt, da. hysse, hyssja;
närmast till interj. hyss o. hysch. -
Förr även ’gunga i sömn, vyssja’ o. d.,
t. ex. 1753, 1817; jfr under hyssa 1.

hysta, med dial. färgning, kasta upp
i luften, slunga, = no.; av likartat
ursprung som hyssa l, närmast om
den susning i luften som uppstår vid
häftig kastning; jfr även hissa (slutet).

hysterisk, 1783, efter grek. (h)ysterikós
till (h)ystera, livmoder, besl. med lat.
uterus ds., jfr grek. (h)ýstros, mage (se
under mage slutet).

hytt, t. ex. 1875, ungt lån från lty.
hütt, för ä. hütte, egentl, ’hydda’ =
hytta (se d. o.). - Om
passagerarehytt brukades hylta ännu in på
1800-talet.

1. hytta = fsv.: smälthytta,
bergsmansord, från mhty. hütte, även: hydda,
tält; i ä. nsv. dessutom som
sjömansord, hos Serenius 1741 översatt med
’roundhouse’, från lty. hütte (jfr hytt),
vilket, liksom da. hytte, fsax. huttía,
eng. hut o. fra. hutte, utgår från det
fhty., mhty. ordet (= ty. hütte), av
germ. *huðjon-, till roten i ags. hýdan,
dölja (eng. hide) osv.; ie. rot kudh el. kut;
se under hus. Jfr om ett hithörande
ä. nsv. uttr. under rubb och stubb.
- Hydda är möjl. besläktat, men f. ö.
en helt annan bildning; se d. o.

2. hytta (åt ngn) se under hot.

hyvel, 1691, Serenius 1741 osv. =
no.; Var. rer. 1538 o. ännu Weste 1807:
höfvel - no. høvel, da. høvl; från skilda
ty. former; jfr mlty., ty. hobel, lty.
hövel, o. mty. hyvel, hubel, ty. dial.
hübel; ett nord- o. mellantyskt ord, av
dunkelt urspr., kanske, såsom man
gissat, bildat av vb. hobeln, i sin tur av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free