- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
257

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hån ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. hälsa, vb, fsv. hælsa = isl. heilsa,
lyckönska, hälsa, da. hilse ds. = fhty.
heilisôn o. ags. hælsian, iakttaga
järtecken, mhty. heilsen, lyckönska (vid
större högtider), ags. hálsian, besvärja
andar, osv.; av germ. *hailison till germ.
s-stammen *hailis, lycka, välgång (se
föreg.). Det sv. ordet betyder alltså
egentl.: tillönska lycka o. välgång. -
Sbst. o. vb. hälsa äro sålunda
parallellbildningar (av samma grundord), o. det
ena är ej bildat av det andra. - Det
allmänna germ. verbet för ’hälsa’ är
* grotian = ty. grüssen, mlty. grôten,
varav fsv. gröta (se under gråta), väl
liksom flera andra indoeur. verb med
denna betyd, egentl.: tilltala.

hälsefyr, hälsike, se helsike osv.

Hälsing- i Hälsingland (fsv.
Hælsingaland), Hälsingborg (fsv.
Hælsing(i)aborgh) liksom Hälsinge i
Hälsinge regemente är egentl, ett minne
av en genit. plur. till ett sbst. hälsing(e),
avledn. av hals i betyd. av trång del
av ett vatten, i ena fallet Bottniska
viken, i det andra Öresunds
förträngning; alltså: ’deras (land, borg osv.),
som bo vid halsen’. Jfr att Bottniska
vikens smalaste del heter Kvarken,
dvs. strupen. Se dock härtill Hultman
Finsk tidskr. 1920, s. 434 f. - Senare
leden i Hälsingborg har avseende på
borgen Kärnan el. dess föregångare. -
Som svordom uppträder Hälsingland
1690-t., en eufemism, kanske
uppkommen i anslutning till helsike,
helsefyr (se d. o.).

hälta, se halt.

hälvete, se helvete.

hämma, 1633=:da. hemme, från mhty.,
ty. hemmen (el. ett motsv. Ity. vb) =
salfrank, chamian, klämma, trycka, o.
(det inhemska) (n)isl. hemja, hålla i
styr, jfr det på annat sätt bildade mhty.
hamen, hindra; f. ö. besl. med fsv.
hamna, egentl.: årband, sedan: visst
distrikt, o. likbet. isl. hamla, isl. hemill
(i uttr. hafa hemil á e-m, hålla ngn i
tygeln) samt vidare t. ex. litau.
kãmanos , tyglar, o. väl även fir. ur-chomal,
hälla på häst; jfr hämna. - Hämsko,
ej hos Dalin 1850 = da. hemsko, från
ty. hemmschuh, ett slags broms för
vagnshjul. Med avs. på den oegentl.
betyd. av sko jfr doppsko, -handske.
Ordet uppträder i litterat., i egentl. o.
oegentl. betyd., först under 1800-t:s
senare hälft.

hämna(s), fsv. hæm(p)na(s) (ipf.
hæm(p)de) = isl. hefna, da. hævne;
snarast med grundbetyd, ’komma att
upphöra’ till sv. dial. hamna, ge efter,
hämma = isl. hafna, avstå från; besl.
med hämma; jfr i fråga om
betyd.-utvecklingen R. Pipping SNF VIII. 2: 6.
- Hämnd = fsv. = isl. hefnd, ä. da.
hævnd (da. hevn), av urnord. *hamniþo-,
till hämna, liksom t. ex. nämnd till
nämna.

hämpling, 1727, från lty. hempling
= ty. hänfling; av lty. henf (osv.),
hampa, vars frön tillhöra fågelns
älsklingsrätter. Stiernhielm har formen
hämplickor plur. Jfr t. ex. ryska
konopljanka, till konopeli, hampa, o. fra.
linotte (: lin).

hämta, fsv. hæm(p)ta III, sedan I,
hämta, hemföra = isl. heimla, III, I,
även: kräva, da. hente, av germ.
*haimatjan, formellt = ags. hæmettan,
härbärgera; till hem. - Böjningen efter
I konj. är väl sekundär o. bör ej
föranleda till uppställande av en biform
*haimaton.

hän, adv. o. p ref.; dels sammandragen
form av hädan (i t. ex. imper. gå hän,
jfr dän av dädan); dels o. vanligen =
y. fsv. hen, bort = da., från mlty. hen
= fhty. hina (ty. hin), ägs. hin-, bildat
av pronom.-stammen hi- (i hit, se hin),
liksom fhty. dana (ty. dann) av þa-.
Från da. o. ty. kommer pref. hän- i
hänvisa osv., i regel rätt unga lån el.
översättningsord, som i sv. börja att
uppträda under senare hälften av
1600-talet. För hänskjuta Sahlstedt 1773
har t. ex. Dalin Arg. ännu hemskiuta
osv.

hända, fsv. hænda, äldst: gripa, taga,
nå; yngre: hända = isl. henda ds.,
även: beröra, da. hænde, hända, av
ur-nord. *handian, avledn. av hand; alltså
egentl.: beröra med handen. - Med
avs. på utvecklingen av betyd. ’hända’
ur en mera konkret grundåskådning jfr
t. ex. bära till, tilldraga sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free