- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
264

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - höns ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hane (liksom t. ex. sv. dial.gylta, sugga:
galt osv.); se d. o.; möjl. motsv. lat.
cicönia, stork. Annan bildning i
väst-germ. spr.: ml ty. henne, fhty. henna
(ty. henne), ägs. henn (eng. hen), av
omstridd grundform; se Brugmann IF
37: 249 f. o. där citerad litteratur. Jfr
följ.

höns, fsv. höns - isl. honsn, hosn,
håns, da. hons, av germ. *hönisina-, ett
kollektiv bildat med tillhörighetssuffixet
-in- (jfr t. ex. fäderne) till den
ur-germ. s-stammen höniz- i det västgerm.
ordet för ’höns’: fhty. huon, plur.
huo-nir (ty. huhn) osv.; alltså samma
av-ljudsstadium som i höna. - De isl.
orden företräda icke skilda bildningar
utan torde utgå från olika
utjämnings-former inom paradigmet.

hönsa, i sjömansspr.: (på visst sätt)
traktera el. undfägna (den som första
ggn till sjöss passerar linjen el. dyl.),
Tersmeden o. 1780, i dial.: traktera (i
allm.) = da. hanse, ä. da. hcense; från
mlty. hensen, Ity. hänsen ds.; egentl.:
betala avgift för att bli upptagen i ett
sällskap; jfr ty. hänseln; avledn. av
han-sa, förening av köpmän m. m.; se f. ö.
hansestad. - Härtill: hö n s n i n g.

Höpken, von, familjen., från Ity. Höpke
(1600-t), diminutivbildning på -ke till
ett kortnamn; alltså av samma slag som
de likaledes urspr, lågtyska familjen.
Gödecke, Pöpcke m. fi.

1. hör, lin (allmänt dialektord i
Götal.) = fsv. = isl. hprr (dat. horvi),
da. hor, ffris. her, fhty. harö (genit.
harwes; ty. dial. haar), av germ.
*hazwa-el. *hariva-; i övrigt omstritt; bl. a., av
Falk-Torp, sammanfört med ägs. heordan
plur., blånor (eng. härds) osv., mlty.
héde (ty. heede), grek. keskéon ds. (av
*kes-kes-)t till ie. roten kes, kamrna o. d.,
vartill ir. czr, kam (av *kés-ra), jfr H.
Pedersen IF 5: 4(5 o. se under det ej
besl. hår; i så fall egentl, om blånorna
såsom de avkammade delarna av
lin-tågorna; el., med (Fröhde o.) Zupitza
Gutt. s. 110, till lat. car(r)ere, karda,
mlty. harst, räfsa, även i detta fall med
samma grundbetyd.

2. Hör, Frosta hd Ska., fsv., fda.
Hörg, Horgh m. m., av *Hprgh, ii-om-
Ijudd form till h arg, stenhop, offerställe
(se d. o.), jfr t. ex. ä. nsv. hörg,
sten-el. malmhop, G. I:s reg.

höra = fsv. = isl. heyra, da. hore,
got. hausjan, fsax. hörian, fhty. hörren
(ty. hören), ägs. hieran (eng. hear), av
germ. *hausian, *hauziant motsv. ie.
-kons- i grek. akovö (*akoiisiö), av
dunkelt ursprung. Enl. somliga till en
s-utvidgning av roten (s)ku ~ (s)kon i
skåda, ty. schauen. Knappast till ak,
vara spetsig, o. stammen i öra (’spetsa
öronen’). Jfr gehör. - Hörsaga
Palmblad 1811, hörsagen Blanche 1865,
hörsägen Svedelius 1879; efter ty.
hörensagen, sammansmält i uttr. habe
es sägen hören.

Hörby, Skåne, fsv., fda. Hörghby, till
en u-omljudd form av har g, stenhop,
offerställe; se d. o. o. Hör.

hörn, Bib. 1541, y. fsv. hyrn(bod),
yngre form för ä. nsv., sv. dial. hörne,
fsv. hyrne = fno. hyrne, da. hjorne, av
germ. *hnrnia-; avledn. av horn, som
självt även kunde betyda ’hörn’. -
Parallellbildning: hörna, fsv., isl.hyrna
- ägs. hyrne, av germ. *hurniön-.

hös i svinhös o. (vulgärt) ge någon
på hösen, allm. särsk. i sydsv. dial.,
fsv. hös, huvudskål = isl. hauss, da.
dial. hos, av germ. *hausa- = sanskr.
kosas, förvaringskärl, behållare; till en ie.
rot kens, betäcka, dit också hus kan
föras. Se Persson Indog. Wortf. s. 182 f.
Jfr h e den h ö s.

höst, fsv. höster = viiord. hanstr m.
(hanst n.), da. höst, väl germ.
*harbnsta-(se Noreen Ark. 6: 313 f.), motsv. fhty.
herbist (ty. herbst), ägs. hcerfest (eng.
harvest), av *harbista-; egentl.: skörd
o. dyl., besl. med lat. carpo, plockar,
grek. karpös, frukt, sanskr. krpänT,
sax; se f. ö. har v. I Sydt3rskland
betecknar ’herbst’ ännu frukt- o.
vinskörden. Uttr3rck såsom ’fore’ el. ’efter
skörden* äro vanliga som
tidsbestämningar i svenska bygdemål. -
Gemensamt ieur. namn för denna årstid saknas;
enl. Tacitus brukade icke heller
germanerna någon beteckning för densamma.

</b>höta</b>, se under hot.

höva (i över hövan) = fsv., det som
passar el. behöves, av germ. *höbiön~;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free