- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
281

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - jemini ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. 1870); möjl. på ett el. annat sätt
besl. med sv. dial. göljas, kräkas, fsv.
gölia, äckla, av f. ö. dunkelt ursprung.

jolster, Salix pentandra, 1685 (-å-),
1600-t. även: hjolster, hjälster (1638),
i sv. dial. även bl. a. juster, jälster,
(h)ilster, (h)alster
, motsv. isl. jǫlstr f.,
med ia-avledn. ilstri n., ett slags pil,
o. no. ister f. m. m., Salix cinerea, ty.
dial. hilster, halster, med sekundärt h
såsom i sv. dial.; av germ. *elustra-,
*elistria-
, med trädnamnssuffixet ie. -tr-
(jfr apel, fläder, Hestra, hyll) till
en s-stam *elus-, *elis-, möjl. i
avljuds-förh. till *alus-, *aluz-, *alis-, *aliz- i
al; se förf. Ark. 7: 170.

jolta, vard., i riksspr. från de
senaste årtiondena (o. 1900), från dial.
=, prata enfaldigt, t-avledn. till västsv.
dial. jåla, ds., jollra = no. jaala;
ljud-härmande rot; jfr jollra, — Härtill
deverbativet jolt n.

Jon, mansn., se Johan. — Jon Blund,
Runius o. 1710, osv.; se Hjelmqvist
Förn. o. familjen, s. 85. Joga Blund i
Ögtl. beror på en dialektisk utveckling
av Johan (se d. o.).

jonglera, av fra. jongler, jämte
jongleur (= sv. jonglör), ffra. jongleur,
till lat. joculāri, skämta, leka, till jocus,
skämt (> fra. jeu); jfr gyckla.

jons, se jåns.

jord, fsv. iorþ (iarþ-) = isl. jǫrð,
da. jord; med n-brytning av v. urnord.
*erþu, av germ. *erpō = got. aírþa,
fsax. ertha, fhty. erda (ty. erde), ags.
eorð (eng. earth); avledn. av ie. er- i
grek. éra, jord, éraze, på jorden: med
likbetyd, släktingar även i armen. o.
alban.; se f. ö. Järva. Härtill även,
med Kögel m. fl.: ägs. Erce (eorðan
módor)
i ett gammalt åkersigneri; väl
kortnamnsform. — Med avs. på betyd,
jfr mull o. ags. molde, jord, värld. —
En annan vida spridd indoeuropeisk
beteckning för ’jord’ företrädes av lat.
humus (jfr under human), besl. med
grek. khamaí, på jorden (jfr
kameleont), o. fslav. zemlja (it. ex. Novaja
Zemlja
, ’nyland’). Mera enstaka: lat.
terra (se torr) o. grek. gaĩa, gē̃ (se
geografi); m. fl. — Jordfästa, 1711;
syftar antagl. från början på bruket
att på olika magiska sätt binda den
döde vid jorden, så att han ej gick
igen; jfr t. ex. o. 1800: ’en Trollkarl
(hade) sluteligen så jordfästat honom,
att han sedan legat stilla’. Jfr H.
Pipping Hist. tidskr. f. Finland 1919, s. 3
(sep.) — Jordmån, fsv. iordhmun
(iordha-, iordhs-)
, jordstycke, jord,
stundom närmande sig den nyare betyd.:
jordbeskaffenhet = senisl. jarðmunr,
jordagods, da. jordsmån, jordstycke,
jordmån; till mån 1 i betyd, ’värde’,
se d. o. — Jordrök, växten Fumaria
officinalis, Berchelt 1588; i grek. bl. a.
kallad kapnós, egentl.: rök: dess skarpa
saft ansågs reta till tårar liksom röken.
Jfr J. Lindgren Läkemedelsnamn s. 135.

Jord- i ortn. Jordstorp, se Joar.

Jordan, mansn., fsv. Iordan (rätt
vanligt) = fda. Jordanus (latiniserat),
fno. Jórdan; knappast givet till erinran
om Jesu döpelse i Jordan utan möjl.
inhemskt, jfr till första leden fsv. Iorger,
Iorund
o. till den senare Halvdan
ävensom fsv. Sighdan.

jord(e)gumma, y. fsv. iordhgomma;
jfr sydsv. dial., da. o. no. jord(e)moder,
-mor
; egentl.: den som lyfte det
nyfödda, barnet från jordgolvet, där
barnaföderskan låg; jfr de härom i isl.
brukade uttr. hefja af jǫrðu o. liggja
á golfi
, motsv. eng. lie in the straw,
ligga i barnsäng, ävensom no.
straamoder, barnmorska, o. ty. hebamme, mlty.
hevemôder (till häva, lyfta). I denna
användning är gumma säkerl. en
kortform till *gōþmōþir (jfr sv. dial. gom(m)or,
farmor, mormor); jfr fda. gothæ kunær
plur., barnmorskor, jordegummor, o.
fra. sage femme. Se f. ö. gumma. —
Med avs. på den forntida seden att
framföda barnen på boningens golv kan
erinras om att den lapska
barnbördsgudinnan Madderakka av språkliga skäl
ursprungl. måste ha varit husgolvets
gudinna (Setäla FUF 12: 209).

Josef, mansn., av hebr. Jōsēph (enl.
1 Mos. 30: 24: han tillfogar).

jota i det värd. uttr. inte ett jota
som beteckning för något mycket litet,
motsv. ty. jot i samma an v., av grek.
ιō̃ta n. (ι) — hebr. jod (varefter j i
vissa trakter kallats o. möjl. ännu kal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free