- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
287

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - jäv ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett fsv. *iatul, varav finska jatuli, jätte
(Thomsen, Karsten). — Med avs. på
växlingen av brytningsvokalerna (isl. jǫ- o.
fsv. ia-) jfr t. ex. fjärsing o. på formen
med -tt- fsv., ä. nsv. skratte, tomte, osv.
(se under skrattabborre). — I fsv.
även som person- el. tillnamn, t. ex. i
gårdn. Iætunsbol, nu Jätsbol Sdml.

jäv, lagspr., fsv. iæf n., tvivel, bruten
form, motsv. isl. ef ds., no. ev, dunkelt
spår, antydan till; jfr isl. if, ifi n., efi,
ifi m. ds.; möjl. substantiveringar av
konjunkt. got. ibai, iba, isl. if, ef,
fsax. ef, fhty. iba, ags. gif (eng. if)
med betyd. ’om, huruvida* m. m. (se
om 1).

Jödde, mansn., använt som smekform
till John, Jöns m. fl., behöver ej bero
på överföring av -dd- från andra
kortnamn, utan har uppkommit i barnspr.,
där n osv. utbytts mot det lättare
uttalbara d(d), liksom t. ex. Bebbe, Beppe
för Bertil: b(p) o. d(t) äro de i
verkliga barnord allmännaste
konsonantljuden; jfr t. ex. pappa, dadda, got. atta
fader, osv. Delvis kanske också
fortsättning av fsv. Iodde, Iudde, av helt
annat ursprung.

jökel, ganska nytt ord, från nyisl.
jökull, glaciär, av isl. jǫkull, även: istapp
(varifrån möjl. mlty. jokel); av urnord.
*ekula-, med biformerna *ekila- > *ikila-
i fsv. is-ikil, istapp, ä. da. egle; motsv.
fhty. (h)ichil, ags. gicel (eng. icicle),
istapp o. d.; väl av germ. *jekula, *jekila-,
l-bildningar till isl. jaki m., isstycke, av
*ekan-; besl. med fir. aig, is, o. litau.
yžià, yžê, bottenis.

Jönköping, fsv. Junakøpunger 1278,
Jonæ- o. 1350, Jöne- o. 1400, vars första
led härrör från. Junabækker, Junebäcken,
o. senare del innehåller køpunger i
betyd. ’handelsplats’ (se Köping). Trots
många tolkningsförslag (av M. F.
Lundgren, Bugge, Pipping, v. Friesen m. fl.)
måste väl namnet alltjämt anses dunkelt,
o. förledens form gör det sannolikt, att
dess gåta icke snart skall lösas. Se f. ö.
v. Friesen Meddel. fr. N. Smål.:s fornm.
-för. 1915, som för Juna- utgår från ett
svagt adj. *ǣwne > *iōne, till samnord,
adj. ǣwinn, beständig, alltså ’den
ständiga, aldrig sinande bäcken’ (Junabäcken
är en källbäck). — Nsv. Junabäck är
egentl. en lärd fornspråksform; jfr
däremot Jöne bäch 1664, som sannol.
representerar den då levande
talspråksformen (v. Fr. anf. st.). — Ett oförklarat
jun- föreligger även i fsv. Junaker, nu
Jönåker, härad i Sdml.

Jöns, fsv. Iöns, ä. Iönes, till Johannes.
Även i dummerjöns osv. Se f. ö.
Johan. — Härtill kortformen Jösse, fsv.
Iösse; jämte fsv. Iosse till Ionis, ä. nsv.
Jusse (om t. ex. Jösse Eriksson). — Hit
hör väl också jösse som namn på
haren, R. Foss 1621 (vilket dock även
tolkats som en ombildning av ett ord motsv.
no. jase, hare, för vilket man, ehuru på
svaga grunder, förmodat en grundform
*hezan i avljudsförh. till hare). Sannol.
urspr, från jägarspr., där ordet hare
blivit tabu. Hos Salan 1693 uppträder
Hiösse bland eufemistiska beteckningar
för vargen (kanske dock ett annat ord;
jfr Nyrop Mindre afh. udg. af Det Phil.
-hist. Samf. s. 135). Med avs. på
djurnamn av personnamn jfr da. Morten, om
haren, ävensom sv. Pelle, om
baggar, Pålle, häst, osv., ävensom under
Mickel.

Jönåker, ortn., se Jönköping
(slutet).

Jörgen, mansn., från lty. Jörgen,
jfr mlty. Jurian, se f. ö. Göran o.
Georg.

1. Jösse, personn., jösse om haren,
se Jöns.

2. Jösse, härad i Vrml., fsv. Iursers,
Iuzez, Iossez, Iussis hæradh, jfr Iuds
edhe SRP 1394, fiske i Arvika sn,
säkerl. av genit. sg. till ett sjö- el.
strömnamn *Iūþer o. ed 1; det förra kanske
egentl, ’vattnet’ o. besl. med
sjön.-stammen Jut- (se d. o.), jfr förf. Sjön. 1:
270 n. 2, el. rent av identisk med
denna, i vilket fall Iuds berodde på
felaktigt återgivande av ett *Iūts.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free