Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kajman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kakao, 1758 = ty., av fra., ital., spän.
cacao, från ett mexikanskt språk (jfr
eho kola d).
kakalorum, Extra Posten 1792:
’disputera med Er öfver detta slags
Cacalorum’; i ett yttrande från 1799: ’detta
moraliska cacalorum’; i modern betyd.
Almqvist 1843: ’ett hiskeligt kakalorum’
o. Blanche 1843; väl från djäkne- o.
studentspråket. Möjl. en s. k.
sträckform till kolorum (i anslutning till
kackel?), vilket i sin tur kan vara en
skämtsam ombildning av korum.
kakel, Arvidi 1651 = da. kakkel, väl
närmast av ett Ity. *kakel = ty. kachel
(varav Ity. kachel), kakel, av fhty.
ka-chala, lergryta, antagl. från vlat.
*cacca-Ins (= ital. dial. caccalo), till mlat.
cacchns, fat, skål, motsv. portug. caco,
skärva; sammanhängande med lat.
cac-(c)abns, kokkärl, av grek. kdkkabos, ett
lånord av okänt ursprung. De äldsta
kaklen voro skålformiga. Se Meringer
WuS 3: 179 f. - Kakelugn, t. ex. o.
1580 = da. kakkelovn, efter mlty.
ka-cheloven, ty. kachclofen.
kaktus, en egentl, sydamerikansk
växt, som uppkallats efter grek. kdktos,
namn på en taggig växt.
kal, 1602: kalt neutr., från Ity. kal
el. ty. kahl = fhty. chalo (chalawer),
ägs. calu (eng. callow), väl urbesl. med
fslav. golv., naken, bar.
kalabalik, t. ex. 1614, i sv. först
brukat om Karl XII:s strid i Bender 1713,
av ett ungef. likalydande turkiskt ord
med betyd, ’bråk, virrvarr, följe, tross’.
I överförd an v. t. ex. hos O. v. Dalin.
kalas, ä. nsv. collatzie Var. rer. 1538,
collats (-tz) Bib. 1541 m. fi., co/Zas 1607,
callatz 1619, callas Wivallius, motsv.
da. kalas, kollas, från mlty. collatie, ä.
ty. kollatz, av lat. collätio (fra. collation,
varav sv. kollatio n), egentl.:
samman-bärande, bidrag, till conferre, bära
samman; alltså urspr, om festligheter, till
vilka varje deltagande lämnade ett
bidrag, jfr gille, lag. Formen med a
utgår väl från ett ej uppvisat Ity. ord;
jfr kanin, karduan.
kaldun, ä. sv., se kallun.
kalender, t. ex. Spegel 1685 - ty.,
av senmlat. calendarins, calendarinm,
avledn. av lat. calendce, första
månadsdagen, sedan: månad. Till härledningen
jfr, utom Walde2, Reichelt Zfvergl.
Sprachf. 46: 325.
kalesch, 1627 m. fl.: kallass (o. d.),
1677: callesch = da., ty. kalesche,
från fra. caléche (eng. calash), liksom
droska o. kusk slaviskt lånord: tjeck.
koleska, dimin. till fslav. kolo, hjul (se
d. o.); alltså urbesl. med hjul o. de från
grek. härstammande pol o. tele(fon),
ävensom sannol. med hals.
kalfaktor, officersuppassare; Gustaf II
Adolf: calefaclor; egentl.: som har till
uppgift att elda, av mlat. calefactor, till
calefaccre, göra varm (se chaufför o.
faktor); jfr kallun.
kalfatra, 1754, om skepp, o. 1730 i
bildl. anv. = da. kalfaire, från Ity., höll.
»kalfalcren, jämte höll. kalfaten, av mlat.,
ital. calafatare (fra. calfaler),
ettsjömans-ord av österländskt ursprung; däremot
ej, såsom antages av Schröder
Streckformen s. 143, ett egentl, germ. ord,
som förlängts av ofris, klatern, höll.
klaleren, klappra, rassla. Under formen
kalffnators plur., kalfatrare, uppträder
ett hithörande ord redan i G. I:s reg.
kaliber, diametern till ett eldvapens
lopp (nu ofta i bildl. betyd.: art, slag)
t. ex. Karl XII Bref 1698 = ty., av fra.
-spän. calibre = ital. calibro. Den
vanliga härledningen från arab. qdlib, qdlab,
skoläst, gjutform (numera även: kaliber,
t. ex. i Algier, vilken betyd, väl lånats
från fra.) betvivlas av Kluyver i dennes
grundliga uppsats ’Kaliber’ ZfdW 11: 219
f., där bl. a. även den ä. spän. formen
calibo behandlas; enl. Kl. är ordet
italienskt (där dock med annan, men snarlik
betyd.); f. ö. dunkelt.
kalikå, DA 1824: kallikå (i annons),
av eng. calico, fra. calicot, efter den
ost i n di ska staden Kaliknt.
1. kalk, bägare, fsv. kalker = isl.
kalkr, da. kalk, gammalt lån från ägs.
calic, biform utan i-omljud till ägs. celic
= fsax. kelik, fhty. kelih (ty. kelch); ett
mycket tidigt germ. lånord från lat.
ca-lix (genit. calicis), jfr grek. kijlix ds.
2. kalk (blom-), t. ex. Weste 1807 =
da. kalk, från ty. kelch, egentl, upptaget
från grek. kdlijx, blomkalk, knopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
