- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
313

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kila ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan gömmas, vik, no. kjos, smal vik,
liten skog m. m.; ytterst till en ie. rot
g(e)u, vara välvd o. d., vartill med
r-avledn. grek. gjjrös, böjd, rund, o. med
Z-avledn. bl. a. kula, kyl. Se förf. Sjön.
under Kösen, Liden IF 19: 326 samt i
fråga om betyd.-utvecklingen under dal;
jfr även gäll. nanto-, dal, av ie.
*nmtö– sanskr. nätas, böjd, till ndmati,
böjer sig. - Olika utvidgningar av denna
rot föreligga, utom i de nämnda orden,
möjl. även i kota, kudde, kull, kusa,
kuta, kåta; jfr även kosa.

klabb, kort o. tjockt trästycke = no.
klabb, klump; ett slags hypokoristisk
växelform till kla m p av samma slag
som t. ex. sv. dial. klubb till klump;
el. också till ett * klapp, klump (jfr
klappersten); jfr även kladd, k n u b b,
kubb ävensom knatte.

klack, på skor, egentl. = fsv. klakker
i bia>rghsklakker, bergsklack, sv. dial.
klakk, klump, bergstopp = nisl. klakkr
ds., no. klakk, brant klippa. Väl samma
ord som ä. nsv. klack, no. klakk, fläck
= mhty., jfr ty. kleck(s), o. hörande
till den germ. roten klak(k), smälla, i
sv. dial. o. no. klakka, smälla, slå, mhty.
klac, knall, osv. (se klicka o. klack),
av Ijudhärmande urspr. Liknande
betydelseutveckling uppträder i klick l,
kladd, klätt m. fl. - Dock enl.
Persson Indog. Wortf. s. 792 n. 3 möjl. av
ett ie. *glogno-, besl. med ry., fslav.
gleznu m. m., knoge, o. ry. glazu, öga,
egentl.: liten kula (jfr härtill Agrell
Zwei Beitr. zur slav. Lautgesch. s. 62).

1. kladd m., (liten) klump, fläck; i
ä. nsv. även: palta el. dyl. 1605 === no.
kladd, klump, ofta om något som hänger
vid, besl. med lånordet kladd 2 o. vb.
kladda samt en biform till klätt; se
d. o. Betyd.-växlingen ’klump’ ~ ’fläck’
är densamma som hos klack.

2. kladd el. kladder, slarvig el.
oordentlig person, stympare, O. Gyllenborg,
Lind 1749, till föreg, ord o. vb. kladda,
med samma betyd.-utveckling som i
likbetyd, ty. klecker, kleckser till kleck,
klecks, fläck, o. kleck en, kladda, el.
sudd, slarver, till sudda.

3. kladd, koncept, (mera tillfällig el.
mindre noggrant förd) anteckningsbok,
1633, == da. klädde, från Ity. klädde ds.,
egentl.: ’smutsfläck’ o. besl. med det
inhemska kladd 1; till mlty.
klad(d)e-ren, smörja ned, smutsa ned; se f. ö.
klätt.

4. kladd, full, drucken, Aftonbl. 1843
(se t. ex. under gask), även: kladdig,
till kladda i betyd, ’svira, festa* (se
följ.) o. besl. med kladd 1-3.

kladda, slarva, vårdslöst måla el.
stryka över, kludda (t. ex. 1699); festa
(i sydsv. skolslang: gå på konditori),
på 1600-t.: kladda med varor o. d.
(1639 osv.), Serenius 1741: fuska i
hantverk; antingen inhemskt till kladd l o.
motsv. no. kladda, bilda klumpar o. d.,
el. snarare från det besläktade Ity.
kladden, kludda ned, fläcka ned, vartill
kladd 2. - Betyd, ’festa, svira’ har
utvecklats analogt med sudda i samma
betyd. - Se f. ö. klätt o. kludda.

klaff, på kläder o. 1750, på bord o.
d. o. 1800, antagl. av en tysk sidoform
till det från Hy. lånade likbetydande
ty. klappe, besl. med klappa o. [-et}’-mologiskt-] {+et}’-
mologiskt+} identiskt med ty. klaff, skall,
brak; alltså egentl.: som slår igen med
en smäll, om bordklaffar o. d., sedan
sekundärt om nedhängande klaffar på
kläder. - Från betyd.: öppna sig med
en smäll utgår ty. klaffen, gapa (om sår
m. m.) varifrån ä. sv. klaffa ds.; även
(i mhty.), prata o. d. (jfr nhty. klaffen),
varav fsv., ä. sv. klaffa, baktala, klaffare,
bakdantare (t. ex. Bibeln 1541); jfr till
betyd.-utvecklingen gapa.

klaga, fsv. klagha = da. klage, från
mlty. klagen = fhty. klagan (ty.
kla-gen), till en Ijudhärmande rot av samma
slag som den i klinga; bl. a.
sammanställd med sanskr. gdrhati, klagar, tadlar
("g-lgh)- - Grek. blékhé, bölande, som
av Fick m. fl. förts hit (ie. *g2léghä),
är säkerl. ett onomatopoetikum på
ursprungligt &-, - Ordets användning i
rättsspråket beror på att i
fornger-mansk tid vid dylika tillfällen klagorop
upphävdes; jfr t. ex. fhty. gruoz,
anklagelse, besl. med gråt, mlat. clamans,
åklagare, till lat, clamäre, ropa, samt
under ropa. - Klagomål, fsv.
klag-hamäl, har väl sitt o från kär o m ål,
fsv. kceromäl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free