Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - klak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klatt, liten klump, fläck, ungt ord i
riksspr. (ej hos Dalin 1850), från da.
klat ds. = no. (dial.) klätt, hop,
restslump, motsv. el. lån från l ty. klat(le),
mjuk klump (jfr under klut), ty. dial.
klatz, smutsfläck, m. m.; liksom
likbetyd, klick, ty. kleck(s) osv. till en germ.
ljudrot med betyd, ’smälla’, jfr kl a t se h a
osv. En biform härtill är kladd.
Dessutom mojl. sammansmält med
bildningen av en rot med betyd, ’klibba’,
jfr Hy. klädde, kardborre, med samma
slags ursprung som ty. klette, varom
under klister.
klav, tidigast, 1701, 1713, om chiffer,
Serenius 1734: ’clav på et orgewärk’ =
ty. klave, av lat. clävis, nyckel, besl.
med claudere, tillsluta (rotbesl. med
sluta).
klave, fsv. klavi = isl. klafi, da. klave,
mlty. klave, av germ. *klaban-; besl.
med fhty. kläftra (ty. klafter), famn, till
ie. roten glebh, trycka tillsamman, i litau.
glebiu, glebti osv., omfatta. Jfr under
klämma. - Spela krona o. klave,
där klave syftar på de två korslagda
pilarna å vissa äldre mynt; jfr uttr.
gubbe o. pil el. krona o. vase (se d. o.).
klavér, Rudbeck 1685: ’spela på
cla-ver’; Rel. cur. 1682: clavir i betyd,
’klaviatur’ = da. klaver, från Ity. = ty.
klavier, från fra. clavier, nylat.
clava-rium, urspr.: klaviatur, medan själva
instrumentet vanl. hette clavecin (fra.)
= ital. clavicembalo, till lat. clävis,
nyckel, o. cymbalum, bäcken. Jfr klav.
Kleen, Klein osv., familjen., se under
klen.
klema, om barn o. d., o. 1650: klema
med; egentl. = sv. dial., ä. rtsv., fsv.
klema, klena = no. kleima ds., av
ur-nord. *klaimön; jfr av germ. *klaimian:
mholl. kleemen ds., mhty. klémen, ägs.
clcéman ds., ävensom ä. nsv. klem(m)a,
klibbighet, smet, klemig, klibbig, sv. dial.
kläim ds., ägs. dam, klister, gyttja,
m. m.; m-avledn. till ie. roten gloi i
klena, klen, kläde, klägg (se d. o.);
jfr kli, klister. Den överförda betyd,
’klema, kela’ (även i no. kleima) utgår
från den av ’ideligen smeka o. d.’, egentl.:
’klibba el. hänga fast vid (som en
kardborre)’. I ä. nsv. förekomma i liknande
bildlig anv. t. ex. klemmedalk, klemig
stackare, 1650, klem ds. Moraeus o. i
betyd, ’feghet’ S. Brenner. Samma
be-tyd.-utveckling i ä. nsv. klifsa, klema,
besl. med klibba (se klifs).
Klemens, personn., av lat. Clemens,
mild (väl rotbesl. med clinäre, böja,
slutta; alltså egentl.: böjd el. dyl.; se
klient, klinik).
klen, fsv. klen, fin, prydlig, veklig,
svag, tunn, liten = ä. da. klen (da.
klein från hty.), från mlty. kleine, klene
- fhty. kleini, även: strålande (ty. klein),
ägs. clcene, ren (eng. clean), av germ.
*klaini(a)- = ie. *gloini-, bildning på
-ni till roten i grek. gloiös, klibbig
fuktighet o. d.; o. klema, klena, klägg,
jfr även kläde o. ty. klee, klöver (se
d. o.); i avljudsförh. till kli, klister
osv.; alltså väl egentl.: ’insmord,
be-struken med fett o. d.’, som kan
häntyda på primitiva folkslags kända böjelse
att ingnida sina kroppar med feta o.
glänsande ämnen. Härav: ’glänsande’
(i en fhty. glossa), varur ’ren’ (eng.) o.
’fin, sirlig’ (ännu i ä. nsv., jfr Wivallius:
Tin Hals så kleen, förvthan meen’) o."
därav ’liten’ (i vår gamla bibelövers.:
’Frukta dig icke, du klena hjord’) o.
’svag, klen’. Härtill vb. förklena,
egentl.: förringa, jfr ty. verkleinern. -
Från Ity. klen o. ty. klein utgå de urspr,
ty. familjenamnen Kleen (Kleen) o.
Klein (m. fl. former); alltså egentl,
tillnamn såsom Lange osv. - Jfr
klenod, klenat. - K l en smed, fsv.
klen-smidher - ty. kleinschmied, egentl, ’smed
i fint arbete’.
klena, Bureus o. 1600, Månsson 1642,
Sinclairsvisan: ’Hans hjerna satt i håret
klent (dvs. klenad)’ = sv. dial. klåina,
110. kleina, ä. da. klene; i avljudsförh.
till sv. dial. klina, även: klättra, isl.
klina, no. klina o., med germ. -T-, fhty.
klenan st. vb (med a-omljud); av germ.
klain-, resp. klin-, motsv. fir. glenim
("glin-), klibbar fast, jfr grek. gline, lim,
fslav. glina, ler, o., med ie. -of-, fslav.
glénu, spott; jämte klen n-bildningar
till roten gloi, gli i klema, kli,
klister osv.
klenod, R. Foss 1621: klénodh (såsom
också Granatenflycht m. fl.) o. klenödh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
