- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
319

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - klick ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väl från mlty. klingen, st. o. sv. vb =
fhty. klingan (ty. klingen).
Ljudhär-mande liksom de obesläktade lat.
dän-gere, smattra (om trumpeter), skrika,
dangor, klang, skrik, grek. klangé,
klang = germ. hlank- i isl. hlakka,
skrika; el. som got. klisnijan, klinga,
klismö, ringklocka. - Klinga i betyd,
’skåla’ t. ex. Bellman: ’Ej klingat för
din raska värd’; jfr da. klinke.

klinik, 1847 = ty., av grek. kliniké,
egentl.: som hör till (sjuk)bädden
(underförstått tékne, konst, se teknik), femin.
av adj. klinikös, till kliné, bädd, läger;
besl. med klinö, lutar (se klimat).

klink, skeppsb., i byggd på klink
(motsats: kravell) 1765, jfr ty.
klinker-weise gebaul; till Ity., höll. klinken, nita,
spika ihop (varav da. klinke), snarast
besl. med kl i n ka, alltså: ge ett
klingande ljud ifrån sig; med kausativet
fhty. klenken = eng. clench (clinch hör
väl till Ity. klinken), egentl.: komma
att klinga; möjl. dock i stället besl.
med fhty. klenkan, binda el. knyta
tillsamman, som hör tillsammans med
klänga o. klunga; jfr k l inka, subst.
Se f. ö. klinker(t).

1. klinka, vb, 1731: ’med sin wärja
klinckat’, i modern betyd. t. ex. Geijer
1807: ’klinkas på ett klaver’ = da.
klinke, skåla, höll. klinken, klinga o. d.,
eng. clink; ljudhärmande liksom klinga
o. möjl. besl. med detta. Jfr följ.

2. klinka (på dörr), fsv.: slagbom?
= da. klinke, från mlty. klinke, dörregel,
klinka = mhty., ty. = eng. clink; fra.
clinche från germ. spr.; gärna o. väl med
rätta fört till föreg.; betj^d. ’dörregel’
kan dock även visa hän på släktskap
med fhty. klenkan, binda el. knyta
tillsammans (jfr under klink o. se
Falk-Torp).

1. klinker(t), hårt bränd tegelsten,
1705: klinkort, 1799: klinkert, Stål 1834:
klinker = da., ty. osv., till Ity. klinken
(se klinka, vb), alltså egentl.: klingande
tegelsten. I ä. sv., Linné osv., o.
stundom ännu: klink. Med avs. på
växlingen -er o. -ert jfr under buffert,
skonert osv.

2. klinker(t), skepp byggt på klink,
från Ity. klinker, höll. klinkaarl; se k l i n k.

1. klint, backkrön o. d., fsv. klinter
= da. klint, brant havsstrand, motsv.
(med -nt- > -tt- o. -i- > e, ä) sv. klätt,
isl. klettr, fristående klippa, no. klett,
bergstopp m. m., o. (med bevarat -i-)
da. klit - mlty. klint, klippa, brant
strand. Avljudsformcr: sv. dial. klant,
knöl (även om berg) = no.; o. da. klunt,
klump; väl med Liden Stud. s. 88 besl.
med lat. glans (genit. glandis) osv.,
ollon, o. med sanskr. gandd, bl. a.: knut,
något uppsvällt (av *gol-ndo-). Jfr följ.,
kluns o. under klint. - Klint
förhåller sig till klätt som klimp till
kläpp.

2. klint, växtnamn, Agrostemma
gi-thago, även om Centaurea, särsk. i
sammans, blå-, rödklint osv., fsv. klinter
(jämte klinta), möjl.: Agrostemma [-gi-thago,-] {+gi-
thago,+} motsv. da. klinte o. sv. klätt (se
d. o.). Vanl. o. med rätta identifierat
med föreg., alltså med grundbetyd, av
’klump o. d.’, syftande på den klumplika
formen hos frökapseln på Agrostemma;
som beteckning för Centaurea har ordet
sannol. haft avs. på blomholkens form,
såvida ej snarare namnet reflexionslöst
överförts på dessa växter på grund av
deras med Agrostemma gemensamma
egenskap att vara allmänt spridda ogräs.
- Jfr liknande betyd.-utveckling i växtn.
knavel.

1. klippa, vb, fsv. klippa, klyppa =
isl., no. klippa, klyppa, da. klippe (eng.
dip från nord. spr.); möjl. besl. med isl.
klipa, no. klipa, knipa, klämma, o.
kanske påverkat av det likbetyd, isl. klypa
ds.; dock av flera skäl ganska osäkert;
jfr klippare l, klipper, klipp ing.
- Klippt och skuren, redan i y. fsv.,
P. Månsson s. 484: ’Ter medh är alltt
både klipt och skuritt’. Sannol. urspr,
med syftning på klädedräkt.

2. klippa = fsv. = da. klippe, från
ty., jfr mholl., mhty., ty. klippe; ett
nordtyskt kustord, urspr, brukat om
havsklipporna; förgerm. *kli1)n-, jfr germ.
*klit>a- (= isl. klif osv.) o. *kleWö =
klev, se d. o.

1. klippare, skälm o. d., Envallsson;
sv. dial. klöpper (av *klypp-), klipsk
person = no. klippar, klyppar, duktig karl,
motsv. eng. dial. dipper, utmärkt per-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free