- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
326

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kläcka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ruter o. spader, men de båda
förstnämnda böra kanske snarare förklaras
som gamla pluralformer.

klövja, ä. nsv. klyfta t. ex. o. 1675,
fsv. klyfta = isl.; avledn. av fsv. klyf,
kluven hästbörda, klöfjebörda = isl.
klyf f. (plur. klyfjar), av germ. *klufy’ö-,
till klyva; jfr t. ex. k lo ve (o. kl a ve).
Härtill: klövsadel, fsv. klyfsapul =
ä. da. kl0vsadel. - Vokalen i vb. klövja
beror på anslutning till sbst., som
Ijud-lagsenligt utvecklats till klöv; se
Hessel-man -i- o. -y- s. 134 n. 1.

knabb, knagg, knubb, jfr tjurknabb
Lind 1749, under/ärr, sv. dial. knabb(e)
ds., även: liten undersätsig karl, tjock
oxe, tjur = no. knabb(e), bergknalle
o. d.; sannol. en intensivbildning till
germ. knat>- i kiiävel o. ty. dial. knabe,
plugg, stift o. d., samt på ett el. annat
sätt besl. med knapp, jfr även knubb
med flera likbetyd, germ. ord på kn~;
sannol. delvis jämförelsevis unga
om-bildningar el. avljlidsformer. Se f. ö.
knape o. jfr till bildningen (med -bb~)
näbb.

knaber, sup o. d., t. ex. F. Hedberg
1858, förr stundom även knabert; möjl.
lånat. I fråga om ändelsen kan
jämföras danskarnas likbetydande slubbert.

knacka, Wivallius 1634, om hjärtat;
Serenius 1741; formellt identiskt med
Ity., ty. knäcken (varav ä. sv. knacka
1740), eng. knack, knäcka; ljudhärmande
liksom de väl besläktade knaka o.
knäcka. - Härtill: knack, ett spel,
Sehlstedt, Nyblom 1873; med anledning
av den knackning i bordet, genom vilken
den spelande anger, att han »går med))
i spelet o. ej »lägger korten».

knagg, Prytz 1620, fsv. knagger, som
tillnamn = no. knagg (jämte knagge), da.
knag, motsv. mlty., meng. knagge;
hypo-koristisk intensivbildning, möjl. besl.
med isl. knakkr, fot, ben, no. knakk,
trefot(ad stol). Knappast, såsom
antagits, att föra till någon rot med betyd,
’trycka samman’, lika litet som i fråga
om knabb, knubb, knalle m. fl.
dylika bildningar. Jfr f. ö. no. knugg,
knut, knöl, till fsv. knoka (varom under
knota 2), ävensom under k ax e.

knaka, = fsv-, no. = da. knage,
jfr mlty. knaken, knäckas;
ljudhärmande liksom t. ex. det väl besläktade
knacka.

knal, ej hos Dalin 1850; Hedenstjerna
1890, allm. i sv. dial., i uttr. ss. ’det
går knalt för ngn’; jfr sydsv. dial. knälll,
knappt; knappast, på grund av ordets
spridning i dial., en blandform av
knapp, adj. (el. dyl.) o. skral, som
är ett rätt ungt lånord; dunkelt.

knall, t. ex. Schroderus 1635, Sylvius
1682 (där neutr. såsom icke sällan i ä.
sv.); o. 1640: knallen, best. form sing.;
hos Lind 1749 m. o. n. = da. knald,
från ty. knall m., till mhty. knellen,
knalla, braka, ä. ty. med ipf. knall; jfr
ägs. cnyllan, ringa; väl ljudhärmande;
enl. Falk-Torp hörande till gnälla med
senare skärpning av g till k före fi; jfr
knarra, knastra, kny. -Knall och
fall, atm. slutet av 1600-t., motsv. i da.,
från ty.; egentl, syftande på
samtidigheten av skottet o. bytets fall. - Avledn.
knalla, vb. = da. knalde.

knalla, gå sakta o. d., Topelius 1840:
’Jag knallade mig upp’, jfr no. knallra,
knaldra ds., även: gnaga, gnida, da. dial.
knalare, småsyssla; tydligen f. ö.
identiskt med (ä.) sv. knalla i betyd, ’snatta*
o. d., t. ex. G. F. Dahlgren:
’Inspektören., knallar litet och stjäl kanske’.
Grundbetyd, är alltså ungefär: knåpa,
småpyssla (på olika sätt), och betyd,
’gå’ sekundär. Sannol. av ett germ.
*knazlön, jfr sv. knassla (sig fram),
stundom även såsom i vissa sv. dial.
(t. ex. Frykd.) ’knapra’ E. Carlén 1846,
till no. o. da. dial. knäs, smulor, fnask,
o. knasa, krossa, krasa (se knase o.
k n a s t). Knalla förhåller sig till knä
s-sla som sv. dial. fnalla, smått knåpa,
till det * f nässla, som väl bör
förutsättas för sbst. f nas sel. Betyd, ’gnaga’
o. ’snatta’ uppträda i båda ordgrupperna
(jfr f n as k a). Jfr även parallellismen
fnas o. fnask^ no. o. da. dial. knäs
o. sv. dial. knask.

1. knalle (berg(s)-) el. knall, 1673:
knallar plur. = da. dial. knald ds.,
samma ord som no. knall, grobian, jfr
sydt}r. dial. knalle ds; enl. somliga av
germ. *knazla~ till roten knäs i da.
knase, knacka sönder - sv. dial. knasa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free