Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - knarra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knarra = fsv, = da. knarre, mhty.,
ty. knarren; ljudhärmande; jfr mhtj’-.
gnarren, eng. gnar(l); med samma
växling av kn- o. g n- som i det likaledes
onomatopoetiska knastra osv. Jfr
knorra.
[knasa, sv. dial., krossa m. m., se
under krasa (slutet).]
knase, 1770, ofta i förb.: en rik
k n as e, motsv. no. knäs, duktig el. äldre
myndig man; egentl.: klump, knöl o. d.;
besl. med knast, knöl på trä; alltså
med samma betydelseutveckling som i
k n ös (av *knös- el. *knaus-); se f. ö.
följ.
knast, 1858, jfr adj. (ä. sv.) knastig
1737 o. knastfri 1765 osv. = da., Hy.
knast; i avljudsförh. till sv. dial. knöse,
klump, knöl på trä, Hy. knöst ds.; besl.
med sv. dial. knasa, trycka, coire =
no.: krossa, krasa = da. knase; jfr
knase o. k nässla.
knassla, se under knalla,
knaster, Sahlstedt 1773, jfr: ’Knästé
fijnaste röök tobak’ Hanselli Vitt. 4: 267,
ävensom knaster-tobak 1730 = da.
kana-ster, knaster, från höll. k(a)naster, av
spän. canast(r)o, vidjekorg (här: för
förpackning av tobak), av grek. kdnastron,
korg, till kanna, rör (se kanal o. jfr
under tornister). - Betyd, ’dålig
tobak’ har ordet antagl. fått genom
påverkan av det obesläktade knaster,
dåligt folk, pack. t. ex. HSH 8, Knorring.
knastra, Wallerius 1747, Sahlstedt
1773 = Hy. knasteren; jfr Hy. gnasteren
o. isl. tannagnastran, tandagnisslan;
ljudhärmande liksom det likbetyd, no.
knesta o. gnesta; med samma växling
av kn- o. gn- som i det likaledes
onomatopoetiska knarra osv. - Av samma
slag äro östs v. dial. * knistra, ty. knistern
m. fl., vartill en motsvarighet knistra
även uppträder i nsv. - Knistra:
knastra = knirka : knark a.
knatte, nu dels om en liten el.
små-vuxen person (’en liten knatte’) o. dels
om en */4 el. 1/s:s flaska punsch,
Wetterstedt Mut. 1832, J. O. Wallin 1838: en
knatte pounsche, Dalin 1850: (fam.) liten
bål punsch, sv. dial.: liten gosse, litet
djur, liten kutting, mindre sten
(sten-knatte), liten sup, motsv. isl. knatti,
bergknalle; till sv. dial., no. knatt,
bergknalle, o. (med H-omljud) isl. kngttr,
kula, boll, no. knott, knubb, liten pojke
m. m. (som dock åtminstone delvis kan
ha gammalt -o-, jfr knott), möjl. besl.
med no. knata, liten nätt kvinna, av
ovisst ursprung: formerna med -tt- göra
intryck av att tillhöra Ijudsymboliska
el. hypokoristiska bildningar av samma
slag som k näbb, knubb, klabt>, klätt
osv. - Avledning: knä t ti n g, Törneros
1827: ’bryggde oss en god knatting’;
även: småtting, i sht i Finnland.
knattra, Spegel 1685, om storken =
ty. knattern; ljudhärmande.
knavel, Scleranthus = da., från ty.
knau(e)l, knäu(e)l, egentl. = ty. knåiiel,
något sammangyttrat, kula, nystan (se
klo); efter nötfrukten el. möjl. också
sammangyttringen av flera i fruktstadiet
befintliga blommor; jfr liknande
betyd.-utveckling hos växtnamnet klint. -
I äldre tid: knaflegräs Franckenius
1659.
kneip(kur) o. d., efter den tyske
prästen o. vattenläkaren S. Kneipp (f 1897).
knek(en) i komma p å kn eken osv.,
Girs 1627: komma på den knek, ät..,
samma ord som ä. sv. knek, knäböjning
Lind, fsv. knek, bakbog, o. sv. dial.
knek, krökning på vägen = no. kneik
ds., ä. da. kneg, böjning; besl. med ä.
nsv. knick (i t. ex. komma på knick
1638), sv. dial.: vägkrökning; jfr knix.
- Härtill även: (ä.) nsv. kneka, kröka
sig, svikta o. d., isl. kneikja, klämma,
trycka, no.: böja bakåt, ä. da. knege,
böja sig, vartill da. kneise, bära huvudet
högt (av *kneksa), jfr fsv. knekehals,
som böjer halsen bakåt, högfärdig
person; besl. med mlty., ty. knicken, till
hälften knäcka, i ä. ty. även: svikta,
vackla; f. ö. dunkelt. Jfr knix.
knekt, P. Svart Kr.: knechter plur.,
soldater; under 1500-t. även: sven, t. ex.
G. I:s reg., o. dräng, t. ex. L. Petri, fsv.
knekt (knechte plur.), dräng = da. knegt,
nu i sht: slyngel, lånord (jfr Noreen
V. spr. 3: 206), motsv. mlty. knecht,
gosse, tjänare, sven m. m. = fhty. kneht
ds. (ty. knecht, dräng), ägs. cniht ds.
som i mlty. (eng. knight, riddare);
grundbetyd. : gosse, ung man; av germ. *knehta-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
