- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
330

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - knoga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knapp, 1648 (besl. med knut); med en
analogi i fra. courtaud (de boutique), om
bodbetjänt, egentl.: kort o. tjock
person; se Tamm Gr. s. 14 o. jfr Noreen
V. spr. 3: 468.

knoga, äldst i betyd, (knoga o.)
spara: Rutström 1799: skafva och knoga,
Carlén 1842 o. Braun 1843: knoga ihop,
om pangar, jfr finnl. knogare, sparsam
person, snålvarg, Porthan osv., av ett
fsv. *knöa = sv. dial. knoa (jfr med
avs. på ljudutvecklingen följ.) == no.
knua, trycka med knogarna; jfr isl.
knyja (ipf. knuÖa), slå el. trycka med
knogarna, driva på; avledn. av k nog e,
isl. knui; jfr även de besl. ägs. cnuwian,
stöta, ofris, knöjen, trycka, knoga, m. fl.,
ävensom isl. knyja (ipf. kniÖa), som
synes förutsätta ett germ. *kneujan o.
sålunda icke till sin bildning vara identiskt
med det denominativa knyja (knåda).
Av samma grundrot som sv. o. no. dial.
knuva, trycka, sv. o. no. dial. knoka,
trycka, bearbeta med knogarna (jfr
k ny c kl a), o. knosa, knusa, slå, krossa
(jfr knoster o. knös) osv., motsv. ie.
gnn i litau. gniulu, gniusti, trycka,
gniauzti ds., osv. Jfr i fråga om
betyd, ’spara’ betyd.-utvecklingen, hos
knussla.

knoge, Var. rer. 1538, av ett fsv.
*knöwe av knöe (liksom loge av löe) i
fsv. flngraknoe Sdw. Tillägg = isl. knui,
da. knoe, ett speciellt nordiskt ord; besl.
med föreg. o. med fsv. (osv.) knoka,
knota, varom under knota 2.

[knoka, sv. dial., ä. nsv., fsv.,
benknota, osv., se under knota 2 o.
knyckla.]

knollra (sig), Rydqvist 1850 = sv.
dial., genom en icke ovanlig metates
av -rZ- till -Zr-, av ä. sv. (enl. lex., t. ex.
Dalin 1850, också i y. sv.) knorla, t. ex.
Kolmodin Qvinnosp. 1732, avledn. av
knorra 2; se Hésselman Spr. o. st.
4: 101. - Härtill: knollrig, Dagl. Alleh.
1771, jfr knor(r)lig 1662, Bellman, Dalin
1850 m. fl., ä. nsv.knorlot,knorlhårig(h),
Schroderus 1639, Verelius.

knop, 1698: knoop, om knut på
skeppståg = da. knob, knop, från mlty.
knop, knut = mhty. knouf (iy. knauf),
av germ. *knaupa-, avljudsform till
knopp (se d. o.). Betydeisen av viss
fartygshastighet utgår från den av en
knut på logglinan, varmed farten
bestämdes; jfr ty. knölen, eng. knot i
samma betyd.

knopp, fsv. knopper = no. knupp,
da. knop, mlty. knuppe, knoppe, fhty.,
ty. knop f, av germ. *knuppa-, i
avljuds-förh. till *knaupa- (se knop); väl besl.
med knubb (se d. o.); kan dock även
föras till samma avljudsserie som knapp
l tillhör. Jfr även knyppla. -
Härtill y. fsv. knoppa P. Månsson s. 325,
plur. -or s. 326.

knorva, Strindberg Hemsöb.: knorfva
till = no. knurva, trycka, krama ihop;
besl. med no. knurv, liten knölig figur,
i avljudsförh. till knarv ds; av imitativt
ursprung.

1. knorra, knota = fsv. = no. knurra,
da. knurre, l ty., ty. knurren; jfr ä. sv.
kniirla, kuttra; ljudhärmande liksom
knarra, till vilket det kan stå i
av-ljudsförhållande, ävensom de likbetyd,
fsv. korra (se kurra 3) o. sv. knota 1.
- K norr h an e, se gno di n g.

2. knorra, hoprulla, t. ex. Rålamb
1690, dial. även knurra, ett
härmnings-ord av samma slag som det likbetyd,
dial. korra; jfr Hésselman Spr. o. st.
4: 101 f. - Härtill: knorr (på svansen
o. d.), t. ex. Lucidor, Linné; ävensom i
betyd, ’sup o. d.’

knoster, slägga, t. ex. Runius 1712,
Serenius 1741, avledn. till sv. dial., ä.
nsv., fsv. knosa, krossa = isl.; jfr no.
knysja, ägs. cnyssan; i avljudsförh. till
fsv., no. knusa, da. knuse, mlty. knusen
osv. Jfr Jikbetyd. ä. nsv. o. sv. dial.
knyster, t. ex. Spegel 1712, ä. nsv. knoster
1621 osv., knuster 1643. Ordet är
snarast en gammal instrumentalavledn. av
samma slag som t. ex. f j als ter o. h öl
-st er, men det kan även uppfattas som
ett jämförelsevis ungt deverbativum till
ett verb, motsv. resp. sv. dial. *knostra
(knoster), ä. nsv. knystra, knöstra o.
no., sv. dial. knustra* Hit hör även
knussla.

1. knota, vb, Schroderus 1639: knotas,
ungef.: hota, 1703: knota, gräla o. d.,
Spegel 1712 = no. knota; jfr mlty.
knöteren ds.; utan tvivel ljudhärmande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free