- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
336

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ko ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom K o l b ä c k, Kolmården (se d. o.),
Kolsjön. - Härtill de yngre avledn.
(i) kola, kolande (mörkret). Något
till kol bildat gammalt adj. kol(r), svart,
har icke, såsom stundom antagits,
existerat; personn. Kol osv. beror på ellips
av Kolbrandr, -grimr osv.; se Liden
NoB 4: 117 n. 2. - Jfr kolja, kummel
2. - Samla glödande kol på ens
huvud, efter bibeln: Sal. ordspr. 25:
22, Rom.-brevet 12: 20. - Kolartro,
H. M. Melin o. 1850, H. Hjärne osv.,
jfr Thomander 1824: kolarlrogen, motsv.
da. kulsvierlro, efter ty. köhlerglaube,
enl. Hirt-Weigand m. fl. i anslutning till
en anekdot (efter Luther); jfr dock
även det likabetyd, f ra. foi de
charbon-nier.

kola av, värd., dö, Onkel Adam 1849,
från finska kuollaa ds., jfr sv. dial.
(Skuttungem.) kola pöjs ds. (till fin.
pois, bort).

kolera, B. Olai 1578: ’then gula
Cholera’, av grek. kholéra, galla,
gall-sjuka, tillkholé, galla (urbesl. med ga 11 a).
Jfr det etymologiskt identiska koller.
- Härtill: kolerisk, av grek.
khole-rikös, gallsjuk.

kolifej, Agnes Geijer 1845: ’i går hade
vi vårt stora kolifej för dem’ (enl.
Ha-milton-feete); möjl. en
kontaminatioris-bildning av ko 11 a ti o n i betyd, ’kalas’
o. något annat ord, ovisst vilket.

kolik, t. ex. 1732 (c-) = ty., av lat.
colica, av grek. köliké f., till adj. kölikös,
till kolon, koliktarm. Under 1600-t. i
stället c(h)olica.

koling, Alb. Engström 1897, efter
Engströms typ Kolingen; jfr sv. f i n n k o l i n g.

kolja, G. I:s reg. 1531: kolior plur.,
Spegel 1685: knljor = no. kolga, kolja,
ä. da. kolvc, da. kuller (egentl, plur.).
Enl. Falk-Torp substantiverad svag form
av ett adj. *kolugr, kolsvart, efter den
stora svartaktiga fläcken som fisken har
strax ovan bröstfenorna. Det tidiga i-et
i den svenska formen är dock i så fall
påfallande. Med avs. på bildningen jfr
det sv. sjönamnet Maljen (: *rnalugher,
sandig).

kolka el. kulka, I. Erici 1642: kulka,
gurgla; i modern betyd, jämförelsevis
ungt, t. ex. Tranér 1833, Blanche 1845
(kolka i sig), jfr Lind 1749: kalka i sig;
motsv. da kulke; ljudhärmande liksom
t. ex. kl un k a o. såsom sannol. även
ett par grupper germ. bildningar med
betyd, ’kräkas, få uppstötningar’, såsom
ty. dial. kolken, kölken, kolksen ^ no.
gulka, sv. dial. gylka, motsv. lett.
gul-gdtis, rapa; jfr även lett. o. slav.
stammen gnlk- osv.; därjämte med -p: sv.
dial. knip, klunk, ty. dial. kolpen,
kräkas, osv. - Säkeii. ej med Falk-Torp till
urgamla rötter gel, sluka (jfr lat. gula,
strupe, osv.), resp. gel i gala osv.; se
F-T. under kulk, kulp, gylpe.

kollation, samma ord som kalas;
se d. o. - I nu föråldrad förb. t. ex.
hos Bremer 1837: ’förtärde en utsökt
collation’.

kollegium, av lat. Collegium,
sammanslutning, skrå o. d., till colliyere,
hopsamla, av con-, tillsammans, o. lego
(légi), samlar, rotbesl. med grek.
stammen log- i logik, orden på -logi osv.
Jfr följ.

kollekt, = ty. kollekte, av mlat.
col-lecla, allmoseinsamling, egentl, fem. till
lat. colleclus, part. pf. till colligere,
hopsamla; se föreg. - Härtill även
kollektiv = ty., av lat. collecllviis,
sammanplockad.

koller, hästsjukdom, t. ex. Rålamb
1690 (tidigare colleran, best. form, I.
Erici 1642) - ty. koller, motsv. mhty.
kolre, raseri, Ity. kuller; av lat.-grek.
cholera, galla, gallsjuka (se kolera),
varav även fra. colére bl. a.: vrede. -
Härtill: kollrig, av ty. kollerig.

kolli, K. af Kullberg 1846: kollys plur.,
stundom även kollo = da. o. ty. kolli
o. kollo, fra. colis, av i tal. colli, plur.
till collo, varubal, egentl.: halsbörda =
collo, hals, av lat. collum, -us (urbesl.
med hals).

kollision, = ty., av lat. colltsio, till
collidere, stöta tillsamman., av con- o.
Icedere, skada, såra.

Kolmården, fsv. Kolmarp, av fsv. kol,
kol, o. marp, skog; snarast alltså ’den
kolsvarta skogen’, jfr sv. Kolbäck,
Kol-sjöri osv. En växelform till marp är
morp i fsv. Öpmorp, nu Ödmården,
o. i Åmål (se d. o.); antingen
avljuds-el. u-omljudsform till marp; f. ö. om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free