- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
382

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kväva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till grek. kyrios, herre. -
Beteckningarna för ’kyrka* i de romanska
språken utgå i regel från lat. ecclesia (grek.
ekklésid): fra. église osv., jfr got. aikklesjö
(se under ecklesiastisk).

kysk, i ä. nsv. även kusk O. Petri,
fsv. kysker, da. kysk, från mlty. kusch
= fhty. kuski (ty. keusch), ägs. cusc, jfr
fsax. adv. cusco; av mycket omstridd
härledning. Då grundbetyd, synes vara
’ren* (i motsats till ’oren’), tycks ordet
knappast kunna vara besl. vare sig med
litau. ziauksoti, vara måttlig (Berneker
IF 10: 161), el. med ägs. cyme, späd, fin
(Brugmann Grundr. * II. 1: 480);
snarare, med Grimm o. Sommer IF 31:
372, ’utvald, renad’ till roten i germ.
* kelisan, utvälja (se tjusa, kora osv.),
till bildningen att jämföra med det till
betyd, närstående frisk. Enl. Kluge
Ur-germ. s. 26 (med ?) o. Sperber WuS 6:
55 f. däremot lån från lat. conscius (;>
*köskju~ > *kuskia-), ett ord från en
gammal hemlig kult, vars betydelse
’medvetande (invigd)’ övergått till den
av *ren, kysk’, jfr fhty. unkuski,
profa-nus; osäkert.

kyss, Hels. 1587, liksom da. kys o.
eng. kiss ombildat efter vb. kyssa osv.,
av ä. nsv. kuss Bib. 1541, fsv. kus(s),
koss - isl. koss, fsax. kus, kos, fhty.
kus (ty. kuss), ägs. coss, av germ. *kussa~.
Många tolkningsförslag, i allm. föga
tilltalande; se litteraturförteckningarna hos
Walde under bäsium, Olson Appell, sbst.
s. 485. Säkerl. helt enkelt av
onoma-topoetisk karaktär liksom puss, ä. ty.
buss, litau. bucziTti, kyssa, m. fl. En
annan bildning är sv. dial. muss, kyss,
jämte myssa, kyssa (jfr Wigforss S.
Hall. folkm. s. 80), vartill myss. -
Härtill: kyssa = fsv., isl. = ty. kassen
osv. Jfr med annan slutkonsonant got.
kukjan, östfris, kilkken. Likbetydande,
men obesl. är grek. kynéö. - Ord med
denna betyd, innehålla vanl. vokalen u,
men begynnelseljuden växla, vanl. dock
läppljudJ såsom b, p o. m. - lä. nsv.
förekommer någon gång kyssar i betyd,
’smekmånad* - ty. kussjahr.

kåda, sv. dial. även kvåda, kvädet,
köa, fsv. kode (uttalat ö el. d?), kädha,
kwäpa = isl. kvdÖa, no. kvaada, kö(d)a,
kvae, kvoe m. m., även: råmjölk (på
grund av dess seghet), ä. da. kväde, av
urnord. *kwäÖön (jämte, att döma av
vissa norska former, *kwadön);
avljuds-former till germ. *kweÖ- i kitt; se
närmare d. o. - Kåda, fsv. kädha,
uppfattas vanl. som en kontaminationsform
av kwäpa o. oblik kasus *köpu (av
*kwäpu genom u-omljud o. utveckling
av wy till u>ö), Kock Ark. 5: 53 osv.;
från *köpu härröra i alla händelser vissa
dialektformer med slutet ö.
Åtminstone i vissa trakter har dock kwä-
direkt utvecklats till ka-, jfr fsv.
Kvä-dhovl till nsv. Kåvö, se E. Noreen NoB
2: 121. - Om nsv. Kåvö se anf. st.;
ordet kåda i detta med vi, hälgedom,
sammansatta ord har sannol. kultisk
betydelse; kådan har inom
folkmedicinen spelat en stor roll. - Avledn.: sv.
dial. kvad n., ett slags kitt el. gummi,
no. kvwde n. ds., av germ. *kwcédia-.

kåk, fsv. käker, skampåle, schavott
(dock ej för dödsstraff), kåk, fästning
av ringa betydenhet, jfr fsv. träikäker
= da. kag, skampåle, från mlty. käk,
skampåle (höll. kaak); i avljudsförh. till
mlty. kåke - fhty. slit-kuocha, slädmed
o. d.; möjl. med n-suffix (germ. *kcegna-)
till de under kägel omnämnda orden
för ’gren, stubbe o. d.’ Jfr kok (stryk)
under koka. Betyd, ’skampåle,
schavott’ är specialiserad ur den av ’påle,
träställning’ (jfr schavott, etymol.
egentl.: ställning), ur hvilken även den
nsv. av ’träruckel’ utvecklat sig. - Till
ä. sv. kåk, skam- el. spöpåle, hör ä. sv.
kåkstryka = da. kagstryge (efter mlty.
bi dem kåke stupen), ävensom det
stockholmska gatnamnet Kåkbrinken. Om
ett annat gammalt ord för spöpåle o. d.
se under stupa 2. - K åk mat förekom
under 1600-t. som okvädinsord, syftande
på ett av de straff som drabbade
lösaktiga kvinnor; jfr böfvelsmater
(bof-vels-), galgemaler, galgfågel, egentl.: mat
åt kåken, bödeln o. galgen.

kål, fsv. kal m., motsv. isl. kål n.;
från ägs. cdl, cåwel (eng. cole) = fsax.
köli, fhty. köl(o) (ty. kohl); tidigt lån
från lat. caulis, stjälk, kål (;> ital. cavolo,
fra. chou), motsv. grek. kaulös, lett. kauls,
stängel m. m., osv. (möjl. urbesl. med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free