- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
431

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lurvig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. luv, Beronius Reb. 1674, el. luver,
Brasck Ap. gern. 1648; dunkelt;
knappast, såsom gissats, till föreg, med betyd,
’som tittar under lugg’. - Ordet är väl
identiskt med smål. lu, pojke. Ord med
betyd, ’gosse’ o. ’flicka’ härröra icke
sällan från beteckningar av i viss mån
nedsättande innebörd.

luva, luden mössa, fsv. luva = no.
luva, da. lue; identiskt med ä. nsv. lufva,
lugg, tjockt hår, o. isl. lufa ds. = Lufa,
tillnamn på Harald Hårfagre; avledn.
av luv 1.

luxuös, av fra. luxueux, se lyx.

lya, R. Foss 1621, avledn. av fsv. ly:,
skydd, lä = da. ly ds., isl. hlý n., värme,
av germ. *hleuja-, vartill även nisl. hlýr,
varm, mild, sv. o. da. dial., ä. nsv. ly,
ljum, stilla (om väder) = ägs. hléowe,
varm (eng lew), jfr vb. isl. hlýja, ge
skydd, osv., ävensom a-stammen *hlewa-
= lä. Avljudsform: germ. *hlæ:wia-
= isl. hlæ´r, mild, ljum, motsv. mlty.
lauw, fhty. lâo (ty. lau, se flau) o. fin.
låneordet lievä, lös, lätt; jfr inkoativet
isl. hlána, bli ljum. Fsv. lio:(r), ljum,
ä. da. liu:, kan föras till både isl. hlæ´r
o. nisl. hlýr: snarast till det förra.
Möjl. ytterst till roten i lat. cale:re, vara
varm. Jfr ljum o. loj (slutet). - Till
fsv. lio:(r), ljum, hör sjön. Lyen Smål.
vid Lyåsa, fsv. Lio:(ff)a:sa, det senare
alltså ’åsarna vid sjön Lio:e’, jfr nsv. dial.
jo:wi (*ljo:en), ljum. Förf. Sjön. 1: 362 f.

1. lycka, ögla, fsv. lykkia ds. = isl.
lykkja, böjning, ögla o. d., da. I0kke
(-y-), snara, ögla, av germ. *lukjön, till
germ. roten luk, böja, i lock 1; jfr
lycka 4. Då denna rot väl är [-densamma-] {+den-
samma+} som luk, sluta, är ordet formellt
identiskt med lycka 2 o. med ty. lucke
= fhty. luccha (se lucka 2), utan att
dock därför bildningssättet behöver
överensstämma.

2. lycka, inhägnad, fsv. lykkia = isl.
lyk(k)ja, da. lokke (-y-), besl. med vb.
lycka = fsv. lykkia, stänga, innesluta.
Sbst. kan vara direkt bildat av verbet
el. ha avletts av germ. sbst. *luka- i
betyd, ’tillstängning’ el. dyl. (se lock 2).

3. lycka, vb, stänga, fsv. lykkia =
isl. lykja (ipf. lukta), ä. da. lykke (da.
lukke med u från ipf. lukte), av germ.
*lukjan, besl. med st. vb. *Inkan, stänga,
sluta = fsv. luka, isl. luka (lauk), got.
galukan, fsax. -lakan, fhty. -luhhan, ägs.
lucan. Jfr lock 2, lockout, lucka,
lycka 2, lykta 2, ändalykt.

4. lycka, fsv. lykka (-u-, -ö-), öde
(fortuna), framgång = senisl. lukka (-y-),
da. lykke, från mlty. (ge)lucke9 öde, lycka
= mhty. geliicke, slump o. d. (ty. gliick);
eng. hick från höll. luk. Av ovisst
ursprung. Möjl. med Falk-Torp (jfr H.
Pedersen Ark. 24: 300) till germ.
roten luk, böja (se lock l, lycka 1),
alltså egentl.: ’sätt på vilket ngt böjer
sig, dvs. utfaller’, oberoende om lyckligt
el. olyckligt; sedan särsk. om lycklig
utgång. Begreppet ’lyckligt tillstånd’
uttrycktes däremot i forngerm. spr. med
germ. *scélipö- = fsv. scéld, fhty. sdlida
osv.; jfr sv. lycksalighet. Betr.
betyd.-utvecklingen jfr lat. siiccessus, egentl.:
förlopp :> fra. succés, framgång, lycka,
el. lat. fortuna, äldst: tillfällighet,
sedan : lycklig slump, lycka. Se A. Lindqvist
Gramm. o. psykol. subj. s. 146 n. 1. -
Härtill vb. lyckas, fsv. lykkas = da.
lykkes, från mlty. lukken. Med rent
personligt subj. först o. 1800: ’lyckades
han att öfvervinna alla hinder’
Rosenstein 1809.

1. lyda, i åt lyda osv., fsv. lypa,
lyssna, lyda, hörsamma; (jämte liupa,
efter liup) = isl. hlyÖa ds., ä. da. lyde
ds., nda. blott ’hörsamma’ liksom i nsv.;
av germ. *hleudian, urspr, ’lyssna’, sedan
även ’lyda, hörsamma’, avledn. av ljud.
Jfr ty. horchen, lyssna ~ gehorchen, lyda.
Da. lytte, lyssna, är ombildat av lyde
efter supin. o. part. pf. liksom knytte:
knyde m. fl. Se f. ö. följ., lyss o. lyssna.

2. lyda, innehålla o. d., fsv. lypa =
da. lyde, med anslutning till det
inhemska lypa från mlty. luden (varav även
fsv. ludha) = ty. lauten, av germ.
*hludön-, se ljud (slutet).

Lydia, kvinnon., från lat. = (t. ex.
hos Horatius); egentl.: flicka från Lydien
(lat. Lydia, grek. Lydia m. m.).

[ly(d)ja, sv. dial., vårull, se lödja.]

lyfta = fsv. = isl. lypta, da. löfte,
mlty. luchlen, ty. luften (eng. lift från
nord.), av germ. *luftian, avledn. av
luft; alltså egentl.: höja i luften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free