- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
488

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - muff ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mumla), jfr höll. moffelen, mumla, av
ljudhärmande ursprung). Möjl.
dessutom sammanblandning med mlty.
niouwe, (vid) ärm (germ. *mawö’. litau.
uzmova, muff); jfr att fra. moufle även
kan ha denna betyd. Se Falk-Torp
under muffe.

2. muff, sämre bal, pigbal; 1667, från
Finnl., dock något dunkelt till sin
innebörd: ’7 kannor ööl, tagne . . på
Lilieholms muff’; med sammans,
borgar-muff enl. finnen Ramsay. I Sverige
huvudsakligen belagt från Uppsala, t. ex.
Törneros: ’»muffarna» eller pigbalerna’,
Svenska Biet 1841: ’Muff är ett bland
vinternöjena i U.’ (jfr Sylwan
Fyrtiotalets student s. 112). - Sammans.:
muff-bal, ävenledes med belägg väsentligen
från Uppsala o. Finnland: Gottlund i
dagbok 1814 (Åbo): ’Jag var .. på
muffbalen hos Seipelss. Der var ett skönt
sällskap, aldrig har jag ännu sett
sådana’ (Skr. utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finl.
CXVI: 134), Aminoff 1819 (Uppsala),
Ilmoni 1829 (Finnl.). I ett brev från
Uppsala 1819 (Skr. utg. av Sv. litt.-sällsk.
i Finl. XGVI: 31) lämnar finnen
Aminoff en förklaring av ordets innebörd
i Uppsala (’danser, som det sämre
folket håller’), vilken synes visa, att denna
var en annan än i Finnl.; knappast
däremot, såsom av andra finsk-svenska
belägg framgår, att ordet där var okänt.
Att döma av de äldsta beläggen har
ordet finskt ursprung. - Föråldrat är
muffdans, Alleh. 1773 febr.: ’Muff-Dans
i Ormsaltar-Gränd’ (Levertin Teater o.
drama s. 232). - F. ö. av okänt
ursprung (en gissning hos Noreen V. spr.
3: 489).

mugg, Tersmeden 1740 (o. 1780) s.
37: en moiigg porter, Ad. prot. 1789:
en mugg ö Porter, i båda fallen om eng.
förh., motsv. no. mugge; i sv., att döma
av de äldsta beläggen, sannol. lånat från
eng., vars form dock av somliga anses
ha nordiskt ursprung. Knappast har
ordet, såsom antagits, i eng. lånats från
mir. mug, kruka. F. ö. okänt ursprung;
jfr v. Friesen Mediagem. s. 106.

1. mugga, vulgärt: mumsa, snarast
ombildning av tugga i anslutning till
mun el. mumsa. Knappast, såsom förf,
gissat, hos Lindgren Sv. 1m. XII. 1: 72 n.
2, en gammal bildning, av ett *mpggva
(jfr hugga) till en germ. rot. muw, tugga.

2. mugga, vulgärt: mun, trut; kan
vara en substantivering av föreg.; snarast
dock en hypokoristisk bildning till mun.

3. mugga, dialektord, lägga i hop,
hopa = no.: skrapa samman, samla sig;
med intensivisk konsonantfördubbling
till sv. o. no. dial. muga, stor hop
(varom närmare allmoge), el. möjl.
det därav avledda no. vb. muga, lägga
i hög; se förf. Mediagem. s. 24 o. senare
även Torp Etym. Ordb. Jfr f. ö. nsv.
o. sv. dial. hopa : hop, råga : råge,
stäcka : stack, såta : sate, trava :
trave, isl. h röka : hr okt (se råge).

mula, mulåsna, fsv. mule (jfr nedan),
motsv. isl. mull, ä. da. mule, da. mulcesel
m. m., mlty. mule, fhty. mill (ty.
maul-esel, maultier), ägs. mill; från lat. mulus
(varav fra. mule> eng. -), väl av
*mugh-slos o. identiskt med (ej lånat från) grek.
mykhlös, åsna (handjur); med motsv. i
alban. Jfr mulatt. - Det
arkaise-rande sv. mula är hämtat från bibelspr.
o. utgår från oblika kasus av den i Bib.
1541 även förekommande formen mule
m. (- fsv.; närmast från mlty.).
Formen mulåsna redan t. ex. hos
Schroderus 1635.

mulatt, 1680 = ty. mulalte, av spän.
el. portug. mulato, urspr.: mulåsna
(genom korsning av häst o. åsna), avledn.
av lat. mulus ds. (se mulåsna).

mule = fsv., da. = isl. muli, ffris.
mula m., mlty. mule f., mill n., fhty.
mula f., mhty. mul n. (ty. man/); jfr
got. faur-muljan, binda till munnen;
av samma ljudelement mu, varav
åtskilliga andra indoeur. beteckningar för
’mun’, t. ex. sanskr. mukham, lett. mute,
formellt sammanfallande med åtskilliga
uttryck för ’mumla, muttra’; se under
mucka, muttra. - Överensstämmelsen
med grek. myllon, läpp, varmed man
bl. a. sammanställt ordet, är rent
tillfällig. - Härtill sv., no. dial. mula, vara
surmulen, da. mule, ty. maulen; egentl,
’truta ut med läpparna’ (jfr t ruta till
trut). Adj.: surmulen, no. mulen. -
Om ett annat sv. ord för ’mule’ se
trum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free