- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
491

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - multum ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egentl.: förvaltare av en klostergård (se
Meier o. munk 1).

mundering, 1676; förr ofta
munt-t. ex. 1661; även mond-, -erning = da.
mundering, från ä. ty. mundirung,
utrustning, till mhty. muntieren (varav ä.
nsv. munter a\ av f ra. monter, se f. ö.
montera.

municipal- = ty. munizipal-, av lat.
municipälis, till municipium, romersk
kommun med romersk borgarrätt men
med egna lagar, till municeps, (med-)
borgare, till munia, skyldigheter m. m.
(besl. med kommun), o. capere, taga
(jfr med avs. på bildningen t. ex.
princeps, se prins).

1. munk, fsv. munker = isl. munkr,
da. munk, från mlty. mon(i)k = fhty.
munich (ty. mönch), ägs. mun(u)c (eng.
monk)’, i isl. väl från ägs.; av lat.
mo-nachus, av grek. mönakhos, en avledn.
av mö/i os, ensam (jfr monark osv.);
alltså: ensittare, eremit. - Ingår i en
del ortnamn på Munk-, bl. a.
Munktorp Vstml., vartill familjen. [-Munk-tell.-] {+Munk-
tell.+} - Härtill även familjen. Munck,
Munch me ij er (-*/-; se d. o. o. Meier),
o. tyska stadsn. Munchen, urspr, en
koloni av munkar (1102: villa, dvs. staden,
Munichen). - Jfr monk e.

2. munk (likör), vardaglig [-förkortning-] {+förkort-
ning+} av munk likör, 1874, förr [-tillverkad-] {+till-
verkad+} av munkarna i franska
bene-diktinklostret Fécamp, varefter f ra.
bénédictine, ty. bencdictiner osv.

[munke, växtn., se monke.]

[Munktell, familjen., se munk.]

munter, Wexionius 1688 osv. i betyd,
’vaken, livlig’, vilken betyd, kvarlevde
in på 1800-t. = da., från ty. munter,
av fhty. muntar, munder, ivrig, vaken,
livlig; motsv. litau. mandrus, mundriis,
lett. mundrs i samma el. liknande
betyd., fslav. madru, vis; jfr got. mundrei,
mål, avledn. av ett got. adj. *mundrs;
besl. med got. mundön, ha sin
uppmärksamhet riktad på, betrakta, isl. munda,
sikta o. d., mundr m. o. mund n., tid,
fsv. mipmiinde, tiden mellan middag o.
’non’ (kl. 3 e. m.), o. väl även grek.
manthdnö, lär sig, erfar (se närmare
under förmyndare), till en
utvidgning av ie. roten men, tänka på (i m i n n e).
Adjektivet betyder alltså egentl,
’uppmärksam’, varur ’vaken, livlig’. - Ordet
stämplas av Hof 1753 som en germanism
för qvick. - Muntergök, Törneros
1824, som spelterm 1847. - Med
romansk ändelse: muntration, värd.,
Braun 1844, Hagberg 1849 osv. I dial.
även muntraktion.

mur, fsv. inur, även: mursten,
murbruk = isl. murr, da. mur, fsax. mur,
fhty. mura (ty. manér), ägs. mur; i
samband med åtskilliga andra termer, som
röra stenbyggnad, lånat från lat.:
mu-rus, av *moiros, sannol. besl. med
nioenia, murar, o. väl även med -märe i
laiidamäre; från lat. även i kelt.,
slavo-balt. m. fl. språk. - I got. ersattes
ordet av det inhemska waddjus (=
vägg).

mura, växtsl. Potentilla, 1894, ungt
botaniskt lån från no. mura, Potentilla
anserina = isl. (i sht om roten); av
omstridd härledning. Kanske snarast
med Hesselman Sv. stud. t. Cederschiöld
s. 406 f. från germ. *murhön = fhty.
mor(a)ha, Daucus carota(sef. ö. morot);
överfört på Potentilla anserina därför
att dess rötter fordom under hårda år
varit ett viktigt födoämne. Annorlunda
dock Torp Etym. ordb. s. 439: till roten
mer, glänsa, i grek. marmairö, skiner,
på grund av växtens glänsande blad, jfr
ägs. mare, som synes ha betecknat en
växt med liknande utseende (bl. a.
översatt med ’silverweed’; enl. Torp:
Potentilla anserina, dock mycket osäkert).
Noreen Sv. etym. s. 56: till en rot mur,
krypa, för vilken emellertid intet
sannolikt stöd föreligger (jfr under myra
slutet).

murken, Schroderus Com. 1639; i ä.
nsv. även morken = isl. morkinn, no.
morken, jfr mhty. murc, rotbesl. med
110. nioren ds. (vartill inkoativet niorna
= isl.), avljudsform till no. maren,
egentl. = nisl. marinn, krossad, till isl.
merja, krossa, till ie. roten mer i lat
mortarium (se mortel), grek. marainö,
gnider sönder, kommer att vissna m. m.
(jfr marmor), sanskr. mrnåli, krossar,
sv. dial., no., nisl. mor n., söndersmulade
ting o. d., ävensom ägs. mearu, fin, mor,
fhty. marawi, maro (germ. *marwa-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free