- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
508

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - nabb ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N.



nabb el. nabbe, fsv. nabber i
skoghs-nabber, motsv. fno. nabbr i fjallsnabbr,
nobb o. nabbi, no. näbb o. nabbe, da.
dial. nabbe; bildat med hypokoristiskt
bb till germ. *nab- i sv dial. näu, näsa,
spets, isl. ne f osv.; se näbb. Jfr med
avs. på bildningen k näbb.

nabo, i ä. nsv. även nåbo, fsv. näbö(e)
= isl. ndbiii, ä. da. naabo, da. nabo;
av nä-, germ. *ncehw-, nära (se f. ö.
när), o. fsv. böe = isl. bui, bebyggare
o. d. (= Bo 3 o. -bo 4), till vb. bo;
jfr å b o. - I de västgerm. spr. i stället
sammans, av samma *nähw-, nära, o.
germ. *(ga)bnra-, bebyggare o. d., fsv.
näbor (från mlty.), ty. nachbar, eng.
neighbour osv., varom under -bur 2 o.
boer. - Växlingen av na- o. nå- i y.
o. ä. sv. förklaras vanl. som beroende
på accentförhållandena. Uttalet nabbo
i vissa dial. tyder dock på en tidig
förkortning av -a- av samma slag som i
fattig. Möjl. föreligger alltså i nabo
en kompromiss. I övrigt är ordet i
riksspr. atm. delvis att betrakta som
arkaiserande. - Ett Iikbet3^dande ord
är ä. nsv. någranne, fsv. nägranne isl.
ndgranni.

nabob = ty., av eng. -, ämbetsman
som i Ostindien förvärvat sig stora
rikedomar; sedan om européer som blivit
rika i andra världsdelar o. slutligen om
mycket rika o. praktlystna män i
allmänhet; egentl, en högre hindostansk
ämbets- o. rangtitel nawwäb, från arab.
nuwwäb, plur. till näib, ställföreträdare.

Nacka osv., ortn., se nacke.

nackarött, folketymologisk
ombildning av fra. nacarat, av spän. nacarado
= fra. nacré, till fra. nacre, pärlemor;
(alltså egentl.: med pärlemorsliknande
färg), av persiskt ursprung.

nackdel, 1538: nackdel, 1553: näck-;
s. å. även nådell (jfr nåbo under n abo) ;
Serenius o. Lind nachdel, men ej hos
Möller 1755 o. Weste; från ty. nachteil,
bildat i motsats till vorleil, fördel, av
nac/?, efter, egentl.: nära, av germ.
*ncehw-, nära, i nabo, n är (a), adv. Or-
det klandras 1800 som osvenskt.
-[Härtill även: n a ek sp il el. nac h sp i l, från
ty. nachspiel, egentl.: efterspel (å
teatern).

nacke, fsv., da. nakke, motsv. isl.
hnakki jämte hnakkr, mlty. nacke, fhty.
(h)na(c)ch (ty. nacken); avljudsform till
mlty. necke, ägs. hnecca (eng. neck) med
avledn. mhty. genicke n. (ty. genick);
möjl. med Stokes urbesl. med ir. cnocc,
hög, höjd (av *knognö-). I sv., no. o.
da. även om höjder o. bergskammar,
t. ex. i ortn. Nacka, Nackaby,
Nackeberg, Kesnacken (jfr an v. av hals,
huvud). F. ö. samma ord som isl.
hnakkr, ankare, sadel; no. nakke, liten
järnhake.

nackspil, se nackdel.

[Nadeschda, ry. kvinnon. hos
Runeberg, egentl.: hopp, se under Vera,
egentl.: tro.]

Naffentorp, gårdn. i Ska., fda.
Nat-farathorp, är av särskilt intresse så till
vida som det innehåller genit. sg. av ett
fnord. personnamn Natfari, som även
uppträder i den isl. Landnåmabok som
namn på en svensk man o. dessutom
på en sörmländsk runsten. Egentl, ett
tillnamn: den som far ute om nätterna,
o. möjl. förknippat med mytiska
föreställningar; jfr mhty. nahtvar, häxa,
ägs. nihtgenge ds. m. m. Se Lundgren
Spår av hedn. tro s. 46.

nafsa, 1769, egentl, vanligt dock först
efter 1850 = no.; s-avledn. till nappa;
sannol. med ljudlagsenligt f s av ps; jfr
rafsa, styv- i styvson av stup-, tofs
samt fsv. ncefsa (:nappa; se näpsa).

nafta, U. Hiärne 1687, av grek.
ndph-tha, av kaldeiskt-arabiskt ursprung, till
ett arabiskt verb med betyd, ’sjuda,
antändas’. - Härtill: naftalin, Berzelius
1823, motsv. i ty. o. fra.; upptäckt 1819
av engelsmannen Garden o. namngivet
av engelsmannen Kidd.

1. nagel, på fingrar o. tår, fsv. naghl
(plur. bl. a. nceghlir; jfr ä. nsv. nägler,
naglar 15- o. 1600-t.) o. naghle, även:
klo = isl. nagl (plur. negl), da. negl (med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free