- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
544

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ohägn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

no. dial. inhemskt, liksom väl också i
sv. i betyd, ’ohyra’ o. i da. dial. med
samma betyd. Det fsv. o. da. ordet
har däremot lånats från ty.; jfr mlty.
de un(ge)håren, demoner, o. ty.
unge-heuer, vidunder (fhty. ungihiuri). Till
adj. mlty. un(ge)hure, ovänlig, av
övernaturlig storlek (varav da. uhyre,
oerhörd, fsv. ohyris, ofantligt), av fsax.
linhiuri = fhty. nn(gi)hiuri9 hemsk,
förskräcklig (ty. ungeheuer, oerhörd), ägs.
unhiere, vild o. d., isl. uhyrr, ovänlig,
omild. Bildat med det negerande
un-(se o-) till adj. mlty. hure, angenäm,
mild, mhty. gehiure (ty. geheuer), ägs.
hiere, isl. hyrr, vartill no. hyr, lust, mod
m. m., isl. hyrast, göra sig el. bliva mild,
östsv. dial. hyra opp, ljusna upp,
hyro-ger, livlig; av ovisst ursprung. - I ä.
nsv. stundom hyra, ohyra. Bruket av
ohyra om råttor o. möss har delvis
haft sin upprinnelse i fruktan att
beteckna dessa djur med sina speciella
namn, som varit tabu.

ohägn, 1640-t.; se hägn.

oj, interj., Hels. 1587. - Härtill oja
sig
, Spegel 1712.

ok, fsv. ok, uk = isl. ok, da. aag (med
samnordiskt j-bortfall i uddljud) = got.,
fsax. jukt fhty. juh, Joh (ty. joch), ägs.
geoc (eng. yoke); i fhty. även ’bergrygg’;
av germ. *juka- (varav fin. lånordet
jukka; jfr det mycket äldre likbetyd.
juko av *jugo-; Karsten Germ.-finn.
Lehnw.-stud. s. 173, jfr K. B. Wiklund
IF 38: 65) = ie. *jugo- i lat. jugum,
grek. zygön, sanskr. yugä-, kymr. iau9
fslav. ig o (av *jugo-), litau. jungas (med
n efter vb. jånkti); jfr alban, luc med
analogiskt Z; alltså ett samindoeur. ord
(jfr under vagn), till ie.jug, spänna för,
sela på, binda samman o. d., i
l&t.jung-ere, grek. zevgnymi, binder samman,
selar på, sanskr. yunäkti, litau. jiingiu,
junkti; en utvidgning av roten i
likbetyd, sanskr. yåuti o. i litau. jdutis, oxe,
m. m. Hit höra även, av germ. *jeuk-,
*juk~: fhty. giuh9 mhty.jiuchart,jåchart
(ty. juchart, -ert), ett visst åkermått,
egentl.: så mycken åker som ett par
oxar kan plöja omkring på en dag, motsv.
lat. jiigerum, grek. zeugos. - Med
ga-prefix: got. gajuk n., ett par, gajuka,
kamrat, egentl.: som bär samma ok (jfr
gesäll). - Det långa slutna ö-ljudet i
sv. beror på tidig förlängning av fsv.
ö i uddljud (jfr t. ex. orm, ost). - Jfr
ok, ökt.

Okome, socken i Hall., fsv. Okhemma
m. m., alltså egentl, ett namn på-h e m
(se d. o.); f. ö. med flertj^dig första led.
Jfr Lindome o. Skornome Uppl. (av
fsv. Skorneem, dvs. Skornhem).

okostig, fet, däst, ovig, Murseus 1648:
’tröge . . och okostige’, Weste 1807,
Törneros (-het), Knorring, Böttiger osv. =
isl. ukostigr, dålig, ringa, egentl.:
otjänlig o. d., till fsv. kaster, villkor, isl. kostr,
god egenskap, tjänlighet, tillfälle (varom
se farkost under fara 1); alltså ej
besl. med kost l (föda o. d.). - Även,
liksom i vissa dial., o kos ti i g, t. ex. G.
F. Dahlgren 1833, Warburg.

oktober, förr ofta med lat. böjning
= ty. = fra. octobre osv., av lat.
octo-ber, egentl, den åttonde månaden från
l mars, till octo, åtta (se d. o.).

oktroj, av fra. octroi, till vb. octroyer,
bildat till ett sbst. motsv. lat. aiictor,
upphovsman, som gillar el.
understödjer, löftesman (till augére, befrämja, öka;
se d. o.).

okvädinsord, fsv. ökvcepinsorp = ä.
da. uqucedensord; kanske till ett adj.
*okva?pin, som skymfar o. d., till k vä d a
i betyd, ’säga’ med nedsättande betyd,
av o- (t. ex. sv. oråd) o. bildat som t.
ex. fsv. gömin (isl. geyminri), aktsam,
osv.; jfr med avs. på betyd.-utveckl. t.
ex. fsv. fceghinsbup, glädjebud, till adj.
fceghin, glad. Nekande betyd, har o- i
fgutn. okuepinsvitr, oskäligt djur, egentl.:
varelse som ej talar. Cederchiöld
Fest-skr. t. Ekman s. 21. - Nsv.
okvä-dingsord motsvaras redan i fsv. av
okvcepings-orp, med anslutning till
orden på -ing-. Dessutom finns i fsv.
ökvä>pis-orp (motsv. i isl.), till fsv.
kvcépe i betyd, ’tal, yttrande’. - En med
okvädinsord fullt analog bildning är
likbetyd, fsv. ökvcems-ordh, till adj.
okvcémber; även i G. l:s registratur.

okynne, egentl.: dålig natur el.
beskaffenhet, egenskapen att vara
vanartig, förr ofta = olat, fsv. okynne i
ökyn-nishunder = isl. iikynni, av o 2 o. kynne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free