- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
558

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ovett ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en rörelse från (se dädan, hädan), till
ie. *up(o) i isl. of, över, got. uf, under,
osv., varom närmare under över.
Betyd.-utvecklingen: ’ovanifrån’ till’ovanpå
o. d’ motsvaras av den i fjärran.

ovett, i sin moderna betyd. vanligt
först under senare hälften av 1700-t (jfr
nedan), i den ursprungliga av
’okunnighet’ allmänt under 16- o. 1700-t., fsv.
ovet, ovit, medvetslöshet, vansinne,
ursinne, fåvitskhet, okunnighet = isl. úvit,
medvetslöshet; av o- o. vett. — Den
nu brukliga betyd. har utvecklat sig
ur uttr. såsom ’vräkt ur sig alt sitt
ovett’ 1739 (där ordet översätter fra.
colère), ’spy ur sig allehanda ovett’ 1751,
där ovett betyder ’ursinne,
vansinnigheter’ el. dyl.

ovålig, t. ex. Columbus, Lind 1749,
jämte ovölig(h), t. ex. Schroderus,
Columbus, Hof, (o. ovulig-, t. ex. Karl XII,
Dalins Arg., Dalin 1853; möjl. genom
anslutning till ovulen, av vurden, jfr
götadial. vuren o. varda, bliva, el.
kanske ljudlagsenlig utveckling); av äldre
ovördig, t. ex. G. I:s reg., ovyrdig, t. ex.
Bib. 1541; jfr fsv. ovördheliker,
ovördsam, o. no. uvyrden; till o- o. vörda;
se med avs. på ljudutvecklingen under
våla o. Hesselman i o. y s. 210.

oxe, i vissa dial. även åxe (t. ex. Vgtl.),
ux(e), i somliga norrl. (o. no.) dial. också
i betyd. ’tjur’, fsv. oxe, uxe (plur. yxn,
sedan oxa(r)) = isl. uxi, oxi, da. okse,
got. auhsa, fsax., fhty. ohso (ty. ochs),
ags. oxa (eng. ox), motsv. sanskr.
uksán-, tjur, mir. oss, hjort; egentl.
’hanndjur, avlare’ till sanskr. ukṣáti, väter,
se f. ö. vak. Med avs. på
betyd.-utvecklingen jfr sanskr. r̥ṣabhá-, vr̥ṣabhá-,
tjur, lett. versis, oxe, till ie. ers, u̯ers,
väta; se orne. — Överflyttat till andra
djur namn, såsom ekoxe, talgoxe (äter
med begärlighet talg), sv. dial. granoxe,
ekorre, timmerox(e), timmerman
(cerambyx), m. fl. — Nsv. oxe utgår sannol.
från fsv. uxe, ej från fsv. oxe; se Noreen
V. spr. 3: 245. — Jfr yxne, Yxnerum.

oxel, G. I:s reg. 1558, i vissa sv. dial.
ŏxel-, jfr da. akselbær; dunkelt. Enl.
Lidén IF 18: 505 uppkallat efter bären
o. besl. med fsv. akarn n., ollon, got.
akran, frukt, litau. ůga, bär, körsbär
(*ōgā). Kanske dock på ett el. annat
sätt sammanhängande med no. asal(d),
som man dock med tvekan fört till roten i
ask (jfr ty. dial. aschelbaum, ask).
Namnets ringa spridning beror därpå att
oxeln är ett äkta svenskt träd, vars,
utbredning nästan är inskränkt till Sverige.

oxeltand, Phrygius 1620: oxla-; 1636:
oxel-, fsv. oxlatan Cod. Ups. C 20 (-than);
i avljudsförh. till sv. dial. jäksl, jäkkel,
jäsl m. m., no. jaksle, jakle, no.-da.
jæksel (ej i da.), isl. jaxl, av germ. *eksla-;
ävensom till sv. dial. axlatand, ä. da.
axeltand, varifrån meng. axyltothe (eng.
dial. axle-, assle-tooth). Stundom fört
till germ. roten ah = ie. ak, äta (se
agn 2), i vilket fall av germ. ōhsl-, ehsl-,
ahsl-. Dock mycket ovisst, bl. a. på grund
av sv. dial. jäkkel o. no. jakle, som
tyckas förutsätta germ. grundformer med
k o. avledn. -l (jämte -sl i no. jaksle osv.).

Oxenstierna, familjen., 1592:
Ochsenstern, 1596: Oxenstern, o. 1610:
Oxenstierna, egentl.: oxpanna, efter
vapenbilden; till oxe (med tyskt -en i
sammansättningsfogen) o. (i namnets äldre
form) lty. stern, panna = ty. stirn(e)
(fhty. stirna), urbesl. med grek. stérnon,
yta, bröst, osv., till ie. roten ster, strö
(se d. o. o. stjärna). Sedermera
anslutet till ä. n sv. o. sv. dial. stjärna,
panna, jfr. fsv. stiærnoblīgher, häst med
stjärna el. vit fläck i pannan; egentl.
en bildlig anv. av stjärna o. syftande
på den vita fläcken i pannan; sedermera
med utvidgad betyd. av ’panna’ i
allmänhet; alltså ett annat ord än lty.
stern = ty. stirn(e), men möjl. rotbesl.
med detta. Jfr W. Wiget Spr. o. st. 15:111.

Oxie, härad i Skåne, fda. Oshöghæ;
alltså: högarna vid oset (åmynningen;
se os 1).

oäven, 1588, nästan regelbundet med
negation, t. ex. 1633 : ’ingen oäffven karl’;
som adv. i ä. nsv. även oäfven t. ex.
1650, 1664, oäfvent (-fw-) t. ex. 1684;
ibland också ohäfven, vilket av somliga
betraktades som den riktiga formen;
från ty. uneben, egentl.: ojämn, jfr nicht
uneben
i samma betyd. som icke oäven
= mlty. uneven, opassande, olämplig
m. m., ags. unefan, olik; till o- o. ty.
eben = även, jämn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free