- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
619

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rabarber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

12 f., vartill kan läggas, att rabulisteri
av Sturzen-Becker i Tidning för
Stockholms län 1840 anföres som ett nytt
konstord (i annan an v. dock redan
1755).

[rabus, sv. dial., rabalder, se bus o.
rabalder.]

1. rack (släde), 1741, Dagl. Alleh.
Ull: ’En comod Rese-Släda eller Rak’
~ 110. rakkar plur.; samma ord som
följ.

2. rack, ring el. stropp varmed rån
är fäst, Var. rer. 1538, sv. dial. räcke,
fsv. rakke = isl. rakki, no., ä. da. rakke,
ägs. racca ds. (höll. o. ofris, rak väl lån
från eng. el. nord. spr.); samma ord som
fsv. rakke i sammans, vaghrakke, ring
av vidjor el. rep varmed grinden är fäst
vid grindstolpen; jfr fsv. hurraka (av
*hurd-rakka), vidja varmed dörren är
fäst vid dörstolpen; besl. med isl.
re-kendi n. o. rekendr f. pl., kedja, boja,
motsv. fhty. rahhinza o. ägs. racente;
antagl. till roten i rak o. räcka. -
Härtill vb. racka = no. rakka.

1. racka (hund-), egentl, oblik kasus
till sv. dial. rakkä m., fsv. rakke, hund,
hundvalp = isl. rakki, no. rakke ds.,
da. dial. rakke, hundvalp, jfr ägs. rcecc;
med enkelt k i ä. ty. dial. radie, ett
slags spårhund, eng. dial. rake, fårhund.
Ovisst ursprung; bl. a. ställt till roten
i rak, räcka, i så fall egentl.: lång o.
smal hund. Den långa konsonanten
synes i alla händelser ha hypokoristiskt
ursprung; jfr t. ex. dalm. *sjäppa, hy n da
~ isl. seppi, hund, o. f. ö. under tik.

2. racka (omkring, hit o. dit), värd.,
Lind 1749, allm. i dial. = no. rakka,
besl. med raka 1; se d. o. o.
rackla l, 2.

3. racka (ned på), Soc.-demokr. 1892
= da. rakke ned paa, från Hy.
tö-rak-ken, smörja ned, rakken, feja el. skaffa
bort Orenlighet, intensivbildning till
mlty. råken, skrapa, varav raka 2, se
d. o. o. jfr följ.

rackare, Balck 1603 (om
hudavdra-gare), Schroderus 1640 (om person som
rensar kloaker o. avträden) - da.
rak-ker, nu blott skymford, förr:
bödelsdräng, nattman, hudavdragare, från
mlty. räcker ds., även som okvädinsord,
avledn. av Ity. rakken, skaffa bort
Orenlighet - racka 3. Med avs. på anv.
av rackare som okvädinsord jfr sv.
flåbuse. - Hudavdragaren benämndes
i vissa trakter (t. ex. Kim. 1., Blek.),
betecknande nog för hans anseende, även
Pärkel (se d. o.); själv kallade han sig
vanl. nattman. Om likartade beröringar
med namnen på den onde se under
bövel.

rackelhane, bastard av orre o. tjäder,
Linné osv., 1744 angivet såsom brukligt
bland skyttar i Smal. o. Vgtl. - no.,
da. rakkelhane; efter fågelns grymtande
o. rosslande spel, till det ljudhärmande
sv. rackla, harkla, motsv. ty. rackeln,
ge ett hest ljud ifrån sig, vartill sydty.
dial. rackelwild, rackelhane; jfr sv. dial.
rackelhane Nke till sv. dial. rockla,
grymta, även om tjäderns (el. rackelhanens?)
spel, Sdml., Nke, även: harkla (såsom
ä. nsv. råkla Schroderus o. 1640), motsv.
no. rnkla, rossla o. d.; ävensom sv. dial.
rapelhane ds. till ett *rapla, besl. med
rapa (jfr med avs. på betyd.-skiftningen
det med rockla besl. fsv. rykta, rapa),
o. sv. dial. rossiare ds. till rossla.
Rockla jämte sv. dial. rökta, grymta,
fsv. rykta, rapa, ägs. roc(c)ettan, få
upp-stötningar, kunna föras till roten i lat.
rngire, böla, grek. örygmös, bölande,
tjut. Om rackla o. rockla, harkla,
ävensom om övriga här nämnda ord se
närmare förf. Ark. 14: 144, 148. - Annars
låge det nära till hands att föra
rackelhane till rackla (omkring), med
syftning därpå, att fågeln besöker såväl
tjäderns som orrens lekar, där han
anställer stor oreda. I den överförda
betyd, ’vindböjtel’ kan i alla händelser
en anslutning föreligga till detta ord.

racket, slagträ för vissa bollspel, från
eng. räcket, av ä. f ra. raquette = spän.
raqneta, av ett arabiskt ord med betyd,
’handflata’; jfr fra. paume, tennis, av
lat. palma, flata handen. - Alltså egentl,
samma ord som ä. nsv. raket n.,
bollspel, 1572, 1574, närmast från ty. rakete
ds., av fra. raquette.

1. rackla (omkring o. d.), Knorring
1845: rackla långa vägar = no. rakla,
avledn. av racka 2. Jfr följ.

2. rackla, vackla, vara ostadig, E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free