Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - resolut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av amerikanaren Colt 1828, egentl.:
omvridare, av eng. revolve, vrida sig
omkring, av lat. revolvere, egentl.: välta
el. välva tillbaka (se revolt).
revorm, Lex. Linc. 1640 (ref-) osv.;
Var. rer. 1538 m. fl.: räf(f)orm, i vissa
sv. dial. räv-, motsv. isl. reformr. till
stammen rĭv i rev 5; jfr no. riv(a),
no.-da. rever, utslagssjukdom hos barn.
Ä. sv. räf- o. isl. ref- utgå från
a-omljudda biformer till det rĭv-, varur
revorm utvecklats; jfr isl. skref, da.
skræv till isl. skrif, sv. skrev osv. Se
Noreen V. spr. 3: 186. Annorlunda om
ljudförh., men knappast riktigt, Kock
Sv. Ijudhist. 1: 201. — I sv. dial., no.,
da. även ringorm, se under ring.
revy, o. 1710, om trupprevy; Almqvist
1838: passera revue, från f ra. revue, till
pf. part. av revoir, genomse, granska,
av lat. revidēre (se revidera). — Alltså
äldst i militär anv. o. en av de många
termer av detta slag som ytterst ha
franskt ursprung; jfr t. ex.
ammunition, armé, bomb, epålett,
garnison, kompani, officer (o.
beteckningar för befälsgraderna), parad,
patrull, sappör, tiraljör osv.
revär, Dagl. Alleh. 1771 : röda Reverer
(på rock), av fra. revers ds., uppslag på
kläder m. m., egentl. = revers (se
d. o.), alltså urspr.: det omvända.
Rhen, ty. flodn., genom falsk
ljudsubstitution, av ty. Rhein (efter
mönstren ben ~ bein, sten ~ stein osv.)
för ä. nsv. Rīn (jfr fsv. rinsch, rensk)
= da. Rin, fhty. (H)rîn, mlty. o. mhty.
Rîn; sannol. liksom lat. Rhēnus, grek.
Rē̃nos från de kelters språk, som i
äldsta tider bodde vid Rhen; besl. med
fir. riathor, ström, mir. rían, hav (enl.
Thurneysen egentl.: havsström; jfr ir.
rian, lopp, väg, stig), lat. rīvus, bäck
(jfr f. ö. under rinna o. resa 1). Enl.
R. Much i Hoops Reallex. 3: 499 skulle
dock fhty. Rîn osv. vara inhemskt germ.
o. utgå från ett ie *reino-, varav även
gäll. Rēnos.
[Rhyzelius, nu utdött familjen., till
Ryssby; se ryd slutet.]
ria, torkstuga = fsv., till fgutn. rī,
sv. dial. f., stolpe, sv. dial. n., stång på
halmen längs takkanten, rie m., stör
för torkning av säd, no. rjaa ds.; av
t. ex. Falk-Torp härlett från en germ.
stam rih-; jfr litau. rikė, gärdsgårdsstör,
med grammatisk växling i regel 2, jfr
även under räck (slutet) samt under
ragla (slutet). Orden kunna ej skiljas
från fin. riihi, ria, som också av somliga
betraktas som lånat från nord. spr. Enl.
andra åter är förhållandet omvänt, i
vilket fall naturligtvis de ovan gjorda
sammanställningarna måste övergivas. Från
de finska spr. kommer väl det likabetyd,
lett. rija. Litteratur härom Setälä FUF
13: 439; jfr även Meringer WuS 1: 25.
ribba, Polhem 1739 m. fl.: rebba,
Lind 1749 (under Kenter): ribba, även
i fsv. (se nedan) = da. ribbe, spant,
nerv i blad, valvstråle m. m., från mlty.
ribbe, ribba, egentl, samma ord som
det inhemska rev 4, revben, o. rev 3,
sandrev, av germ. *reƀia-; se dessa ord.
Ordet ingår även i fsv. tillnamnet
Ribbenæsæ (se förf. Xen. Lid. s. 100).
Ribbing, familjen., 1400-t; säkerl.,
såsom redan Lundgren förmodat (Fsv.
personn. på -ing o. -ung s. 11), ett
härstamningsord avlett av kortnamnet
*Ribbe (el. möjl. *Ribber) till fsv.
personn. Ridhbiorn (Ridhbernus 1312),
bildat såsom t. ex. Tubbung 1413 (Tobbung
även som förnamn) till kortn. Tubbe,
Tobbe el. *Nybblinger i ortn. Nybblingæ
sætær till ett *Nubbe el. dyl. (se förf.
Ortn. på -inge s. 226); jfr fsv. Stobbe,
fvnord. Robbi, Rubbi osv. o. särsk. Olafer
Ribber Jämtl. samt se under -inge slutet.
— Däremot ej, såsom också antagits,
till isl.-fno. ribbungr, våldsman o. d., i
fno. Sigurðr Ribbungr = fda. ribbing,
en elliptisk kortnamnsbildning till fno.,
isl., fsv. o. ä. da. rib(b)aldi, våldsman,
skojare, landstrykare - ital. ribaldo,
fra. ribaut; de båda orden brukas i
fvnord. texter som liktydingar.
Benämningen tillkom bl. a. de skaror av löst
folk, som sällade sig till den norske
tronpretendenten Sigurd (1200-t.) och
övergick sedermera på denne som
tillnamn. Härledningen av ribbaldi är
omtvistad; se H. Schaefer Waffenstud.
z. Thidrekssaga, Acta germ. NR 3: 71 n.
6 (med litteratur); jfr under rabalder
(slutet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
