- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
659

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ruckel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ffris. hröf, tak, ägs. hröf (eng. roof), m.,
motsv. isl. hröf n., skjul för
fartygsbyggnad, i fno. även: hustak, osv. dial.
rö, tak på stolpar, av germ. *hröf’«-; av
omstridd härledning: sammanställt bl. a.
med ir. crö, stall, fårfålla o. d., av ie.
*kräpo-.

2. ruff, drift, fart, E. Carlén Rosen
på T. 1842 = da. ruf : i en ruf, inom
ett ögonblick, från Ity. in (d)en ruff ds.,
ofris, ruff, snabb rörelse m. m.; till Ity.
ruffen, hastigt gripa, lycka (jfr nsv. z ett
ryck); besl. med roffa o. rov.

rufsa, Ahrenberg Hemma 1887, GHT
1892, rätt ungt ord i litter. (ej hos
Dalin 1853); väl av *rupsa, till den under
rubba omnämnda stammen rup- i isl.
ruppa, riva löst m. m. Jfr med avs.
på -ps- till -fs- glufsa, nafsa, rafsa,
styv- i styvson (av slup-), tofs. -
Härtill adj. rufsig, Skogman Eug. 1854;
ävensom väl sv. dial. ruffse n., torva av
många tätt sammanvuxna sädesstånd.

rugg m. o. n. Wallerius 1739 (n.);
snarast av germ. *ruwwa-, avljudsform
till ragg (se f. ö. d. o.), varemot no.
ruggefeld, luden skinnkappa, svarar mot
isl. roggvarfeldr, o. därför jämte no.
rugga, rogga, grovt täcke, måste
(liksom ragg) anses utgå från ett *rpggv-.
Annorlunda Kock Uml. u. Brech. s. 221:
rugg av *rpggv- (till ragg såsom dugg
till dagg el. som da. lug till lägg i
l aggkärl). - Eng. mg, grovt täcke,
kan vara lån från nord.; jfr dock
Björkman Scand. loanw. s. 35 n. 2. - Jfr
rugga. - Avledn.: ruggig, motsv. sv.
dial. rugget, lurvig, luden, skrovlig, fsv.
ruggotler, skrovlig, rynkig; jfr eng.
rug-ged, skrovlig, ovänlig (jfr Björkman
a. st.).

rugga, fälla fjädrarna (om fåglar),
t. ex. Lind 1749 (även refl.), Brauner
1756, även: reda de hoptovade håren
o. d.; avledn. av rugg.

[rugga, sv. dial., ä. nsv., rubba, se
under rucka.]

rugge, tät hop, särsk. av växter, t. ex.
al-, vass-, 1754, i litter. egentl, dock
först i senare tid, i dial. även rugga,
rogga f.; med i ord med likn. betyd,
vanlig hypokoristisk förlängning av
stamkonsonanten (jfr t. ex. spragge), |
till sv. dial. ruga, råga, liten hög, isl.
hruga, hög; se f. ö. ruva 2, råga
ävensom ruka o. rök 1.

rugier, forngerm. folkn., Eugen, tyskt
önamn, se under råg.

ruin, 1620-t. i betyd, ’fördärv’ = da.
ruin, ty. ruin m., förfall, undergång,
mine, f. (på 1700-t. även ruin m.),
förfallen byggnad o. d., fra. mine i båda
betyd., av lat. rinna ds., till ruere, falla,
sönderfalla (jfr t. ex. kongruent). -
Härtill ruinera, av ty. ruinieren, fra.
ruiner, av mlat. ruinäre.

ruka (värd.), hög, vanligt t. ex. hos
Blanche = nisl. hruka, no. ruka; meng.
ruke, hop (eng. mek) väl från nord.;
av-ljudsform till r ö k l (sädesskyl, av hra.uk-);
se d. o. o. jfr rugge, ruva 2, råga.

rulad, C. Warg 1755 (om maträtt),
Kellgren 1782 (mus.), förr med fransk
stavning, från fra. roulade, till router,
rulla (se d. o.), till rouelle, litet hjul
(se rulett).

rulett, hasardspel med en liten kula
som sättes i rörelse, från fra. roulette,
dimin. till ruelte, litet hjul, dimin. till
roue, hjul, av lat. rota ds. (= rät t; jfr
rotera osv.).

1. rulla, namnlista, o. rulle, Petreius
1615: rulla ackus., plur. -er o. -or, fsv.
gulrulle, guldrulle = da. rulle, rulle, jfr
y. fsv. rö lia ackus. P. Månsson s. 546,
rulle, senisl. rolla, sammanrullad skrift;
från mlty. rolle = mhty. rolle, rulle
(ty. rolle), väl närmast från fra. rö le,
rulle, lista, roll (= roll) = ital. roZZo,
rotolo, av mlat. rotulus, förteckning,
pappersrulle (se rotel), dimin. till lat.
rota, hjul (= ratt). Jfr följ., rulad,
rulett o. röllika. - Rulla, rulle,
roll o. rotel äro sålunda ytterst etymol.
identiska, s. k. orddubletter.

2. rulla, vb, Bib. 1541, y. fsv. rolla
(P. Månsson s. 546, 547) = da. rulle,
ä. även rylle, rolle (jfr sv. dial. ryZZa),
från ty.: rnlty., mhty., ty. rollen, Ity.
rullen, ty. dial. även rollen, av ffra. roler
(fra. roulcr, eng. roZZ), av mlat. rotuläre,
till rotulus o. rotula, egentl.: litet hjul;
se föreg. o. rulett.

rulta, vb., Arvidi 1651, Lucidor (om
vagn), Eurén 1794: ’rultade emot mig’,
Atterbom osv.; jämte sbst. rulta, kort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free