- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
660

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rum ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. tjock kvinna; motsv. no. ridta, falla
omkull (jfr rylten, som går osäkert),
som sbst.: kvinna som går o. rultar,
shetl. dial. mit, ro//, vb, rulta, som
sbst.: klump, klumpig person, sydty.
dial. rulzen, välta sig på golvet. Ej,
såsom antagits, t. ex. av Torp Etym.
ordb. s. 548, avledn. av rulla; ej heller
med Noreen V. spr. 3: 287 avljudsform
till likbetyd, da. vralte, vars härledning
o. bildning f. ö. är outredd. Säkerl. i
stället till någon germ. stam, som
betecknar något klumpigt el. dyl.; jfr no.
ro/p, rulk, rnls i denna betyd., ro//,
höjd, backe, egentl.: klump, osv.

1. rum, sbst., fsv. rum, rum, ställe,
sträcka, utiymme (giva, fä ram),
tidrymd, tid = isl. rum, da. rum n., got.
rums m. el. rum n.?, mlty., fhty. rum
(ty. raum) m., ägs. rum (eng. room),
av germ. *ruma-; substantivering av
germ. adj. *ruma- (såsom i sbst. djup,
jfr djur) - sv. rum (i uttr. i rum sjö;
väl i denna förb. från höll. el. mlty.),
sv. dial. rum, rymlig, fsv. rumber, isl.
rumr, da. rum, got. rums, ffris. rum,
ägs. rum, jfr fhty. rumi (ty. geraum);
i fsax. som adv.: rumo. - Sv. dial. rum,
ut, o. rumme, ute, av fsv. rum, resp.
rumme. - Besl. med avest, ravah-,
vidd, rum, lat. rus (genit. ruris; av
*reuos; jfr rustik), land (i motsats till
staden), fir. råe, slät mark (av *rouesiå).
- Till adj. rum i betyd, ’vid, rymlig’
höra en mängd sv. ortnamn, såsom sjön.
Rum (m e) sjö n, Rymmen (i vissa andra
ingår substantivet); se förf. Sjön. 1: 487,
493. Samma adj. uppträder också i
ä. nsv. o. sv. dial. rumboland(ef),
slättlandet till skillnad från bergs- el.
skogsbygden, o. i ä. nsv. rumbygden ds.; jfr
Lindroth Ortn. på -rum s. 110, N.
Ahn-lund i Sv. Dagbl. 1920, nr 230, s. 7 o.
under Romfar t un a (slutet). - Jfr
-rum 3, rymd, rymma.

2. rum, adj., se föreg.

3. -rum, sammans.-led i ortnamn,
samma ord som föreg., väl snarast i
betyd, ’avröjd plats, röjt ställe’ el. i
vissa fall kanske ’öppen plats’. Första
leden innehåller bl. a. ofta personnamn
o. binamn, t. ex. S ten s rum, el. ord
som ange natur- el. terrängförhållanden,
t. ex. Högs rum, el. sjönamn, t. ex.
Ti r ser u m, av fsv. Tidhi(r)srum, till
ett sjönamn *Tidhir (besl. medTidan;
se d. o.), Virserum (se d. o.),
Yxne-rum (se d. o.), el. bebyggarna (i
pluralis), t. ex. Dänningerum, 1651:
Den-ningerum, dvs. ’däningarnas röjning’ el.
dyl. (jfr Danerum, av fsv. Danarum),
m. m. Ett rum-namn är ursprungl.
också Bunnström Smal., av fsv.
Bunz-rum, till sjönamnet Bunn (med inskott
av t mellan s o. r). Åtminstone ett
antal av dessa namn torde ha uppstått
under hednatidens senare århundraden.
Jfr Lindroth Nord. ortn. på -rum (dock
med en säkerl. oriktig uppfattning om
namntypens historiska upprinnelse) samt
i fråga om de med vattendragsnamii
sammansatta även förf. Sjön. Sv. 1m. XX. 4:95.

4. Rum- i Rumi l i en (-elien) o.
Rumänien återgår ytterst på staden Roms
namn; det förra, turk. Rum-ili, egentl.:
romarnas (dvs. européernas) land, o. det
senare, rum. Romdnia (som statsnamn
från 1861), med syftning på de
romanska kolonisterna från o. 107 e. Kr. o.
senare.

[rumbolandet, sv. dial., se rum 1
slutet.]

rumla, 1736 med en betyd., som kunde
motsvara den nuvarande (jfr nedan), sv.
dial.: galnas, stoja, gotl., fsv. rumbla,
bullra = no. rumla, slamra, bullra, da.
rumle ds., motsv. Ity. rumrneln,
åstadkomma ett dovt ljud, mhty.: larma, falla
med brak; med biformen mlty., mhty.
rumpelen, larma o. d. (se överrumpla);
avljudsform till ramla; avljudhärmande
karaktär (liksom t. ex. tumla); knappast
besl. med det på likartat sätt uppkomna
isl. rymja, böla, brumma, rymr, grov
röst o. d. - Sv. rumla betyder alltså
urspr.: föra väsen o. d. - Den moderna
betyd, av rumla synes allmänt i bruk
först på 1840-t. (Braun, Blanche osv.),
dock icke uteslutande om dryckjom,
t. ex. Blanche 1845: rumlat, d. v. s.
druckit och spelat; jfr även uttr. rumlas med
dryckjom hos Lilljebjörn Hågk. 1867.
Dessutom uppträder omkr. mitten av
1800-t. en närmare grundbetyd, ’bullra’
stående anv. ’rumstera, bråka’, särsk. i
förb. rumla (om) med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free