- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
665

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rustibus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos G. A. Ehrensvärd 1796 även: (liten)
fest, »swyck» (jfr rutscha ovan).

rutt, se route.

rutten, fsv. rutin, rotin - isl. rotinn,
da. raadden (eng. rotten väl från nord.),
part. till ett vb fsv. *rjjta, isl. *rjöta,
germ. rot reul, varom se under röta 1.
Jfr fsv. rutme m., ruttenhet (se fetma,
sötma). - Härtill: ruttna, fsv. rutna
= isl. rotna, da. raadne; i vgerm. spr.
(ss. ofta) i stället (urspr.) e-verb: fhty.
rozén, vissna, ruttna, motsv. (med
senare konjugations växling) ägs. r otian ds.,
fsax. rötan, rosta bort.

1. ruva, sårskorpa, fsv. ruva - isl.
hrufa, 110. ruva; jfr finska lånordet
rupi ds. (av germ. *hruoi)9 ävensom
mlty. rof, sårskorpa, fhty. (h)ruf m.,
skorv, utslag (ty. dial. rufe); i
avljuds-förh. till isl. hrjufr, skrovlig (vartill
hryfi f., skorv), fhty. riob, skorvig,
spe-tälsk, ägs. hréof, skorvig; besl. med litau.
nu-krupes, skorvig, lett. kfaupa, skorpa,
m. m. - Fsv. o. ä. nsv. rug(h)a ds. har
sekundärt gh (av w, som i vissa dial.
utvecklats ur det f) som ligger till grund
för v i ruva), jfr stuga ^ stuva. -
Till samma grundrot, ie. kru (se adj.
rå), höra isl. hrudr m., skorv, osv. samt
andra under ryl anförda ord; se f. ö.
rysa o. kristall.- I båda fallen med
samma betyd.-utveckling som i skorv.

2. ruva, om fåglar o. bildl. om
personer, 1695 (bildl.) o. 1705 m. fi.: nia;
kanske snarast, med Noreen V. spr.
3: 259 m. fl., dialektform för ruga -
no. ruga (liksom dial. (hö)tjuva för
(hö)tjuga o. juger för juver); egentl.:
ligga på en (liten) hög, till sv. dial., ä.
nsv. (t. ex. Bureus o. 1640) ruga, isl.
hruga, (liten) hög (se rugge); ined
-k-i da. ruge, ruva (av ruka) - no. ruka,
ligga el. sitta framstupa, uppstapla,
som hör till sbst. ruka. Enl. Falk-Torp
under ruge bör ruva däremot hellre
sammanställas med no. ruva, höstack,
hög = isl. hrufa. - Alltså egentl, ett
förkortat uttryck av samma slag som
sv. o. sv. dial. ligga, av ligga på ägg
o. d.; jfr f ra. couver, ital. covare, ruva,
av lat. cubäre, ligga, el. ty. bruten, ruva,
egentl.: värma (näml. äggen); jfr även
värpa, egentl.: kasta, fra. pondre ds.,
egentl.: lägga. Dylika uttr. ha tydl.
först uppstått i allmoge- o. fackkretsar,
där de i sin förkortade form utan
svårighet uppfattats.

[ry(a), sv. dial., tjäderhöna, se röj.]

rya, grovt täcke av häst- el. nöthår,
fsv. rijia = no. nja; jfr mhty. riuhe9
ruhe, pälsverk, ägs. réowe, ryhce m. m.,
grovt ulltäcke; av germ. *ruhwiön ~
*ru%- i fsax. rugi f., grovt täcke el.
skinn, till *ruhwa-, raggig, strävhårig,
sträv, skrovlig = mlty. ru, ruw (varav
da. ru9 ä. nsv. rug)9 fhty. ruh (ty. rauh),
ägs. ruh (gen. ruges; eng. rough); besl.
med sanskr. ruksds, sträv, litau. raukas,
rynka, osv. Jfr rocka, r u b an k. -
En släkting synes föreligga i det lapska
lånordet ranke, fårpäls, av germ.
*rauk-wa-, alltså en form som ännu icke
undergått den germ. ljudskridningen. K. B.
Wiklund IF 38: 91 f.

[rya sej, sv. dial., jämra sig, se under
ruelse.]

rycka, fsv. rykk(i)a -= senisl. o. fno.
njkkja, da. njkke = mlty., fhty. nicken
(ty. rucken); av germ. *rukkian, besl.
med de under rucka anförda orden;
f. ö. dunkelt. - Härtill: ryck, fsv.
ryk-ker = isl. rykkr, da. ryk = Ity. nick,
fhty. ruc (ty. nick), av germ.
*nikki-m. (i nsv. ofta neutr. i anslutning till
andra deverbativa abstrakta); bildat som
knäck, nyck. - Den nu icke sällsynta
ipf.-formen rock (ofta t. ex. Strindberg
o. P. Hallström; se Lundberg 2:dra
av-Ijudskl. s. 28) uppträder redan i
Kol-modins Qv.-sp. 1732. Om faktorerna
för denna nybildning se Lundberg s.
144.

ryd, röjning i skogen, nu blott dial.,
men förtjänt att upptagas i riksspr., fsv.
ryp f. o. n.?, i sammans., t. ex.
rofna-ryper plur., jordstycke uppröjt till
rovland, samt i ortn. Väsentligen = isl.
rjödr n., öppet ställe i skogen, no. rjod
ds., sv. dial. ry, skoglös backe, jfr fsv.
riudh; alltså ett ryp, med förlust av
det suffixala r el. kanske bildat utan
denna avledn., jfr sydty. riet n.,
uppröjd plats. Därjämte möjl. ryp, med
samma avljudsstadium som isl. ruö n.,
röjning i skogen, fsv. rup = mlty. rot
(~d-) n., fhty. röd. Snarast av en s-stam,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0753.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free