- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
666

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rustibus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

*rudaz, *ruÖiz, el. av *ruda- resp. *rudja-.
Dessa fornformer uppträda i en mängd
sv. ortnamn, t. ex. Ryd, Ryssby (fsv.
Ryzby) samt namn på -ryd, -red (t. ex.
Smal., Vgtl.; jfr Kungs-), -rud (Vrml.,
Dalsl.), -röd (Skåne); se även Råda.
Fvnord. rjödr ligger till grund för de
bohuslänska namnen Ryr o. Röra.
Till roten i rödja, se d. o. - I
ortnamnen på -ryd, -rud osv. ingå icke
sällan personnamn (t. ex. Ravelsryd
under Ralf, To va ryd under T u ve) o.
djurnamn t. ex. Or ma ryd (se Orm-), o.
Traneryd, som stundom felaktigt i
stället förmodas innehålla
personbeteckningar; vidare ofta beteckningar för
naturförh. el. produkter av mänsklig
verksamhet, t. ex. Sjö ryd (fsv. Siorydh)
o. de av förf. Sjön. 4: 96 anförda
sammansättningarna med sjö- o. älvnamn,
t. ex. Fry k er u d osv., el. R ränn er e d
Vgtl. (fsv. Brcennurydh), Stock ar v d
Smal. (fsv. Stokkarydh) osv. Jfr L
and-vet ter. - Vissa av ryd- namnen
innehålla kristna personnamn o. måste
sålunda härröra från kristen tid. Många
äro dock äldre, o. somliga kanske
avsevärt äldre. - Däremot ingår urspr,
icke -ryd i Danderyd Uppl., fsv.
Da-narö(r) m. m., av f. ö. ovisst urspr, (se
förslagsmeningar hos Lindroth Fornv.
1914 s. 155). - Från ortnamn, bildade
av ryd o. rud, härröra (atm. i de flesta
fall) familjen, på Ryd-, Rud- såsom
Ry-delius (Ö. Ryd ÖgtL), Rudin (teolog,
Ö. Ryd ÖgtL), Rudenschöld, efter
biskop Torsten Rudeen (Rudenins) från
ett Rud i Vrml., Rydin m. fl. - Av
det ovan nämnda Ryssby bildades det
nu utdöda familjen. Rhyzelius (biskop
o. hävdatecknare, f 1761, vilkens barn
adlades under namnet O de ner an tz).

[Rügen, se under råg.]

rygg, fsv. rygger = isl. hryggr, da.
ryg, fsax. hruggi, fhty. (h)rucki (ty.
riicken motsvarar närmare fhty.
/j-stam-meii rucco; den starka formen kvar i
t. ex. ziiruck, tillbaka, egentl.: till rygga,
o. i sammans.), ägs. hrycg (eng. ridge,
tak-, bergrygg o. d.), av germ. *hrugja~;
enl. Windisch m. fl. (dock med
invändningar från Zupitza KZ 36: 239) besl.
rned jr. crocenn, rygg, enl. Zupitza Gutt.
s. 127 även med litau. kriauklas, revben,
samt enl. Klnge Etym. Wb. med sanskr.
kruncaii, kröker sig; jfr f. ö. Persson
Indog. Wortf. s. 857; hit möjl. också
lat. crux, kors (Vanicek). Till
betyd.-utvecklingen är möjl. armen, oln att
jämföra; enl. Liden Armen. Stud. s. 127
egentl.: krökning (besl. med aln). Med
avs. på den i flera germ. spr. uppträdande
betyd, ’bergsrygg’jfr det närmast till ir.
crocenn, iygg, hörande gäll.
Pennocru-cium, berg, o. motsv. betyd.-utveckling
i lat. dorsum, rygg (fra. dos; jfr
en-dossent under t ras sa t), grek. rdkhis
osv.; av samma slag som den i hals,
huvud, tunga m. fl. - Ryggrad,
Schroderus Com. 1640: ryggerad, I. Erici
1642: rygg- = da. rygrad, förr:
ryggegrad, efter ä. ty. ruckegrat, ty. riickgrat,
till grät, gråte, ryggrad, bergsrygg,
fiskben = mlty. grdde, fiskben, knota (se
grad 2). I ä. iisv. benrad, skelett =
da., ingår däremot ordet rad. -
Härtill avledn. rygga, vb, fsv. ryggia =
da. rygge (om hästar).

[ry(g)na, sv. dial., honfisk, se rom 1.]

ryka, fsv. ryka, riiika = isl. rjuka,
da. ryge, som sv. vb även: lukta, ffris.
riäka, mlty. réken, lukta, fhty. riohhan,
ryka, ånga, lukta (intr.) (ty. riechen,
lukta, träns, och intr.), ägs. réocan, av
germ. *reukan, st. vb; i avljudsförh.
till ffris. rukia, mlty. råken, av germ.
*rukan, st. vb; med flera högst osäkra
tolkningsförslag; bl. a. till de formellt
noga motsvarande grek. erevgomai, spyr
ut, kastar upp, lat. erugäre, rapa upp,
vilkas betyd, dock göra
sammanställningen synnerligen betänklig. - Re ty d.
’ryka’ är den ursprungliga; den av ’lukta’
(liksom andra beteckningar för yttre
sinnesförnimmelser; se frysa, smak,
smärta) utvecklad ur den mera
konkreta; jfr de under doft, lukt, stinka
o. ånga anförda betyd.-parallellerna. -
Från slutet av 1600-t. i
böjningsamman-blandat med det svagt böjda röka; hos
t. ex. Sahlstedt 1773 synes också de
båda ordens betydelser ha sammanfallit.
Se närmare Lundberg 2:dra avljudskl.
s. 14.

rykt, vård, ans = fsv., av ä. rökt,
vård, omsorg – isl. rekt, da. r0gt, av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free