Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råga, sbst., även: råge, t. ex. 1638:
råga (nomin.), Stiernhielm (nomin. o.
obl. kasus); snarast avljudsform till sv.
dial. niga, liten hög, isl. hniga, hög,
osv. (se rugge); knappast däremot,
såsom också, med tvekan, antagits, lån
från da. raage (med -g- av -k-) = isl.
hroki, råga, no. roke (avljudsform till
ruka o. rök 1), jfr ä. nsv. vb. råka
1586 (Vgtl.), råken(n), rågad, t. ex. 1567,
o. finska lånordet hrnko, liten stack.
Om förhållandet mellan dessa former
med -g- o. -k- ävensom om härledningen
i övrigt se närmare under rök 1. -
Härtill denomin. råga, vb.
1. råk, rämna i is, vrak, Gyllenius
Diar. 1663 (jämte wråk, bråk), Hisinger
1792 (om Kvarken), i dial. även:
hårbena, hösträng, strömfåra, fuktig däld
= nisl. råk, strimma, fåra, no. raak ds.
som i sv. o. sv. dial., da. dial. raag,
vrak, av germ. *rcekö.-, nära besl. med
sanskr. räji-, räjl f., stripa, rad; i
av-Ijudsförh. till ägs. racu f., hålväg o. d.,
till roten i rak (se d. o.), räcka osv.;
besl. med följ. Se Noreen Sv. etym. s. 62,
Torp Etym. Ordb. s. 519. Alltså icke
att, atm. omedelbart, sammanställa med
det (ofta) likbetyd, vrak 2. Med råk
kan emellertid ha sammansmält en i
osv. dial. uppkommen form av vrak,
med östsvenskt dialektiskt bortfall av
v framför r.
2. råk n. o. r., innanmäte i fisk,
fsv. rak n. o. m. ds.; sv. dial. även:
av-skrap, avskräde (i allm.), vilket är
grundbetyd.; avljudsform till fsv., isl.
ra/ca, skrapa (= raka 2; se d. o.); besl.
med föreg. Jfr Noreen Sv. etym. s. 63.
1. råka, sbst., fågeln Corvus
frugi-legus, Dalin 1853 (även röka), Sv. Nilsson,
motsv. ä. nsv. rook t. ex. Lex. Liric.
1640, rockorne Linné Sk. resa 1751, röka
Kalm 1753 (uppgivet som öländskt),
Weste 1807, fsv. röka, väl: råka, isl.
hrökr, toppskarv, no. rök ds., da. raage,
råka, mlty. rök(e) ds., fhty,, hruoh,
hruohho, ägs. hröc (eng. rook), av germ.
*hrök- = ie. *krog-9 växl. med *krök-,
jfr grek. krozö, kraxar, lat. cröc(i)o ds.,
litau. krogiu, krokiu, grymtar, rosslar,
osv.; jfr även ie. *greg- i kråka o.
*grak- i lat. graciilus, kaja, samt vidare
under korp o. ramsvart (till fsv.
rampn, korp). Liknande, men ej
nödvändigt ’besläktade’ bildningar äro f. ö.
fslav. kniku, korp, litau. krauklys, kråka;
jfr även got. hrukjan, kraxa (av ie.
*krug-)9 o. isl. hraukr, toppskarv?, gotl.
rank, råka. - Den svenska formen med
-å- är omstridd. Då fågeln väsentl. är
sydskandinavisk, har sv. råka säkerl.
ombildats av den skånska dialektformen
råga (med å av ö; jfr klåg, klok, osv.);
jfr Tamm Nord. stud. s. 28, som dock
med orätt utgår från en i Skåne
uppkommen försvenskad form av da. raage,
som utvecklats ur röka; som t. ex. raabe
ur röpai. Enligt Noreen V. spr. 3: 126
skulle emellertid råka (fsv. röka) ha
utgått direkt från mlty. röke, som inlånats
efter den fsv. övergången av (europeiskt)
ö till slutet ö, jfr t. ex. kora (kåra) av
mlty. kören (av koren); ä. nsv. rook
vore i så fall en inhemsk form el.
berodde på mycket tidigt lån. Men
formen med -å- är alldeles för ung i
riks-spr. för att tillåta denna förklaring.
2. råka, vb., fsv. räka = senisl.
räka, no. raaka, da. råge (ud for noget),
från mlty. räken, träffa, nå, råka att,
av råken, egentl.: sträcka (sig) ut till
o. d., besl. med räcka o. rak.
Rålamb, familjen., egentl.: rålamm
(jfr fsv. lamb, lamm). Den äldste kände
medlemmen av ätten (död efter 1450)
förde i sitt sigill ett rålamm.
råma, Hels. 1587, i dial. också: skrika,
besl. med norrl. dial. ram, hes, no.
raam, isl. rämr, av germ. *rcém-, besl.
med sv. dial. rämja, skrika, bråka, fsv.
rcemia, brumma o. d., isl. remja, böla,
rama, no.: skrika, bräka (av germ.
*ramjan), ävensom isl. römr, röst, skrik,
bifall; jfr den ieur. ljudroten re osv. i
sanskr. räijali, skäller, litau. réju, ramar,
ävensom lat. rauiis, hes, osv.; jfr
dessutom eng. roar osv., böla, under
rördrom.
råm(m)e, sv. dial., m., fuktighet, fukt,
väta - no. raame, da. dial. ram; jfr y.
fsv. raamog(a), fuktig (om jord), P.
Månsson; till adj. rå i betyd, ’fuktig’
som fsv. blame, blånad, till blå, o. sötme,
sötma, till söt. - Därjämte sv. dial.
råe ds. = no. raae.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
