Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - räcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rät. – Parallellrötter: ie. rig i t. ex.
grek. orignáomai, sträcker mig = germ.
rik ~ raik i mhty. reiken, fhty., ty.
reichen, ags. rǽcan (eng. reach), räcka,
av germ. *raikian; ävensom ie. rek i
got. rahnjan, räkna (se Ragnarök).
2. räcka, rad, 1709, Sahlstedt 1773,
allm. i dial. (t. ex. lagårdsräcka) = no.
rekkja, da. række; till vb. räcka; i nsv.
litteratur delvis danism.
rädas, fsv. rǣþas = isl. hrǽðast, refl.
(o. pass.), till fsv. rǣþa, skrämma,
förskräcka = isl. hrǽða, da. dial. ræde,
av germ. *hrǣðian, säkerl. (med J.
Schmidt Voc. 2: 464) kausativum till
ieur. roten krēt, skaka (intr.), rysta, i
litau. kretù, fir. crothim ds. (se f. ö.
rad 2, snabb); alltså egentl.: komma
att rysta el. skälva, varav: förskräcka;
med samma bildningssätt o.
betyd.-utveckling som isl. fǽla, skrämma, till
ie. roten pel i grek. pelemízō, skakar.
– Rädd, fsv. rædder = isl. hrǽddr,
da. ræd, egentl. part. pf. till fsv. vb.
rǣþa (osv.), varav avledn. sv. dial. rädda,
fsv. rædda, skrämma, på samma sätt
som trötta bildats till trött, part. pf.
av fsv. þröta. Numera ej i neutr. sg. (på
grund av likheten med neutr. till rät(t);
jfr däremot t. ex. Bib. 1541: ’(Lejonet)
är intet redt’ Es. 31: 4. – Räddhåga,
egentl. oblik kasus till det förr vanliga
räddhåge (-hoge), ännu (puristiskt) hos
V. Rydberg 1873, fsv. ræddhoghe,
rædhuge, ræddoghe, -ug(h)e (enstaka
ræddogha), även: ryslighet; med sekundär
anslutning till håg (jfr fsv. rædhugadher
ävensom farhåga under håg o.
älskog); avledn. av fsv. ræddogher, rädd,
förskräckt, liksom t. ex. fsv. girughe,
begär, av girugher, iþroghe, ånger, av
idhrogher, ångerfull. Nominativformen
på -a blir regel från och med Sahlstedt;
jfr Lindblad A. Sahlstedt s. 70. I ä. nsv.
även räddighet. – Rädsla, fsv. rædsla
jämte rædsl, motsv. isl. hrǽzla, bildat
till rädas liksom känsla o. känsel till
känna. – Till rädas hör även sydsv.
dial. rälig, rälier, fsv. rǣþeliker,
förskräcklig, egentl.: som är att rädas för,
som skrämmer.
rädda, fsv. rædda = da. redde, från
mlty. redden = fhty., ty. retten, ags.
(á)hreddan, rädda, borttaga (eng. rid),
motsv. (i anslutning till Kluge) sanskr.
çratháyati, befriar (från bojor),
kausativum till çrathnā́ti, blir lös.
rädisa, t. ex. Dahlman 1728 (rädisor
plur.), Linné o. 1750 (rädisen best. f.);
från lty. reddîs, (väl av reddik, rättika,
påverkad) biform till radîs (varav ä. nsv.
radis, t. ex. Risingh 1671, Spegel, da.
radis, rättika som maträtt), från fra.
radis (> eng. radish, rättika), ytterst
från lat. rādīcem, ack. sg. till rādīx, rot
(urbesl. med rot). Egentl. etymologiskt
= rättika.
räffla el. reffla, sbst., Ekeblad 1651:
refflor (på bössa); 1745 osv. = da. rifle,
från lty. riffel, fåra; till lty. vb. riffelen,
reffla, varav sv. vb. räffla, reffla (jfr
nedan) o. ty. riefeln, riffeln, motsv. ags.
geriflian, rynka (eng. rivel); en bildning
till riva (se d. o.). Annorlunda betr.
det långivande språket Tamm Gr. s. 24.
– Formväxlingen i sv. beror på olika
ljudutveckling i olika dialekter el., i
fråga om ä-formen, på ljudsubstitution.
– Härtill: räffelbössa, förr: rif(f)la-,
1647 osv., räfla- (refle-), t. ex. Linné
1732 = da. riffelbøsse, jfr eng. rifle ds.
(egentl.: ’rifled gun’). Förr även: riflade
(C. C:son Gyllenhielm) el. räflade
(1708) bössor (el. rör).
räfsa, vb, fsv. ræfsa, sannol. besl.
med rafsa, se d. o. – Härtill sbst.
räfsa, Verelius 1681, Linné Sk. resa
1749. Det allmänna sv. ordet var
annars fsv., ä. nsv., sv. dial. riva. I t. ex.
Sdml. i samma betyd. dessutom härv
jfr fsv. anhærve ds. (se harv); o. i t. ex.
Vgtl. harka.
räfst, fsv. ræfst, straff, bestraffning,
även: räfsteting o. d. = isl. refst;
bildning på germ. -iþō- till fsv. ræfsa, straffa
= isl. refsa (pres. -ir o. -ar), no. ds.
= fsax. respan, ’arguere’, fhty. refsen,
tadla, tukta, ags. refsan, ræfsan, tadla;
jfr mhty. reffen ds., ags. gerǽf, tadel;
av Fick Et. Wb. 14: 118, 527 sammanställt
med sanskr. rápas, lyte, kroppslig skada,
grek. eréptomai, river av, plockar, lat.
rapere, röva, gripa (jfr raptus, ravin).
[räjer, sv. dial., scrotum, se under
det obesläktade rär.]
räjong, se radie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
