- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
683

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rör ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rösia, röse, av *hrusjon. Knappast, med
Noreen Ark. 3:13 f., av *hraun(i)sia- (med
bortfallet n enl. Aisl. gr. § 289. 4, som i
bås, gås osv.), till isl. hraun, stenhop,
stengrund (= Rön-), som dock skulle
kunna vara avlägset besläktat; härtill f. ö.
det urgamla finska lånordet raunio, röse.

1. röst, se röste.

2. röst, sjöt., plankstycke vari undre
ändan av ett undervant fasthålles = da.
røst, från lty. rüst(e), rust(e), höll. rust;
egentl.: viloställe = mlty. ruste, rast,
avljudsform till rast.

3. röst, stämma, fsv. röst f. o. röster
m. = isl. raust f., ds. (i no.: starkt rop),
da. røst, besl. med isl. raus n., prat,
rausn f., prakt, egentl.: skryt (med
betyd.-paralleller under bräm-); till en
ljudhärmande rot rus, möjl. identisk
med den i rusa o. i de under Rusken
behandlade orden; parallellbildning till
el. utvidgning av ru i runa osv. -
Härtill även fsv. avledn. röste n. - Till en
liknande ljudrot ras hör isl. rodd, röst,
ljud = got. razda, språk, munart, fhty.
rarta, röst, ägs. reord, röst, språk, av germ.
*razñðō; jfr sanskr. rásati, skriker, tjuter.

[röst, sv. dial., skogstrakt, se under
det ej besl. russ.]

röste el. röst, takresning, det översta
av gavelväggen, 1633 (röste), motsv. y.
fno. raust n., det översta av gavelväggen,
no. raust, røyste, hustak, rummet under
takåsen, taksparrarna m. m. Enl. Torp
Etym. ordb. s. 517 möjl. ombildning av
fsax. hrôst, taksparre, tak = ags. hróst
m., stång (eng. roost, hönspinne). El.
kanske, med K. F. Johansson IF 19: 123,
av ie. *kroudsto-, avljudsform till fsax.
hrôst osv., av *krō(u)dsto-. F. ö. möjl.
besl. med isl. hrót n., tak, no. rōt,
rummet under taket, got. hrôt; av omstridd
härledning (jfr t. ex. Lidén Nord. stud.
s. 432 f.: hrót = pers. sarāy, palats [se
seralj], av ie. *krōdo- el. *krādo-).

1. röta, vb. = fsv. = no. røyta ds.,
no.-da. røte (ej i da.), mlty. rôten, om
hampa, mhty. rœzen, få att ruttna (ty.
dial. rössen), väl motsv. isl. reyta, riva,
slita, av germ. *rautian, kausativum till
det starka verb, vartill rutten av part.
pf., med grundbetyd. ’riva el. slita av’;
bildat som nöta osv. Jfr följ.

2. röta, sbst. = fsv. = no. røyta;
till föreg. I fsv. även röte f. Jfr
rötmånad.

[röta, sv. dial., vråla, böla; se under
det ej besläktade ryta slutet.]

rötmånad, Bureus 1637, förr även röte-,
av fsv. *rötemānaper, till vb. röta el.
röte f., röta, el., med försvagning av o
till e, av fsv. *rötomānaper till röta 2;
egentl.: månad under vilken matvaror
o. d. lätt ruttna på grund av värmen
(jfr grek. kynókaυma, rötmånadshetta).
- I ä. sv. dessutom i samma betyd.
hundedagar(na), motsv. da. hundedage,
ty. hundstage, eng. dogdays, fra. jours
caniculaires
, efter lat. dies caniculāres,
efter det gamla namnet, lat. canis, ty.
hund osv. på stjärnan Sirius, i vars
närhet solen under rötmånaden befinner
sig; se f. ö. Sirius o. om ordets anv. i
sv. M. P:n Nilsson Festskr. t. Tegnér s. 175.

röv, Hels. 1587, Schroderus o. 1638
= no. rauv, da. dial. røv, egentl.: ’hål’ o.
= isl. rauf, hål, till rjúfa, göra ’hål’ på,
fsv. rȳva (såsom t. ex. fsv. bröt, väg, till
bryta, klöv till klyva). Se f. ö. rov,
röva. Alltså med samma
betyd.-utveckling från ’anus’ till ’podex’ som i
arshål (o. 1645 osv.), om vars första led
se asa. - Härjämte i vissa dial. former,
t. ex. rav Dalsl., som icke kunna ha
ljudlagsenligt utvecklats ur rauf, men
atm. i vissa fall förklaras ur en
avljudsform *rof. Då emellertid detta
svårligen låter sig göra med dalsl. rav, bör
man säkerl. icke avvisa den också
framställda möjligheten, att dessa
oregelbundna former bero på avsiktlig
förvrängning (på grund av blygsamhet el.
kanske cynism). Jfr E. Noreen Ärtem.
ljudl. s. 97 (med litter.).

röva = fsv., från mlty. rôven (jfr
roffa) = got. biraubjan, beröva, ägs.
beriefan; denomin. av *rauѢa- (- rov)
el. kausat. till germ. *riuѢan i isl. rjúfa,
fsv. rȳva, riva sönder m. m., osv. (se
rov o. föreg.). Isl. reyfa är inhemskt
i betyd, ’riva’; men lånat i betyd.:
’plundra’. En avledn. av *rauѢa- är även germ.
*rouѢōn : isl. raufa, bryta hål, fhty.
roubôn (ty. rauben), röva m. fl. Biform:
got. raupjan, plocka, riva, fhty. roufen
(ty. raufen) osv., till ie. rub.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free