- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
714

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sina ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fsax., fhty. sin (ty. sein), ägs. (poet.)
sin, av germ. *slna-, i urgerm. blott
reflexivt (ej såsom fhty. sin även i betyd,
’hans’); bildat som min o. din (se d. o.)
av en kasusform till reflexivstammen
se, varom under sig; jfr sinsemellan
ävensom svear, s v en, adv. så okv.
Annars t. ex. lat. suus, grek,, (h)eós,
(h)ós, litau. sãvas, med annan
bildnings-typ. - I sinom tid, dat. sg. m., har
bevarats i språket på grund av det
äldre bibelspråkets inflytande, t. ex.
Sal. Ordspr. 25: 11: ’Ett ord i sinom
tid taladt, är såsom ett gyldene äpple
uti silfskålom’; här numera med betyd.:
i behaglig, rattan tid, vid lämpligt
tillfälle (’det var ett ord i sinom tid’);
dessutom ofta med betyd, ’någon gång i
framtiden’, medan t. ex. sv, o. da. i sin tid
är liktydigt med ’tidigare, förut’;;
betyd.-växlingen sammanhängande med den
olika innebörden av de förbindelser, i
vilka uttrycket plägat uppträda. Ett
helt annat ord är sinom i tusen sinom
tusen, se sinom.

sina, om kor, t. ex. I. Erici 1642 =
no., av germ. *slnön, i avljudsförh. till
fhty. sene, l pers. sg. pres., vissnar, blir
slapp (vartill väl även mhty. senen
–ty. sich sehnen, längta, Karsten Mém.
de la Soc. néophil. å Helsingfors 3: 412
f.); jfr no. sina, st. vb, sakta glida o. d.,
o. lat. sino, slvi, låter gå, tillåter; till
en ie. rot se(i), släppa efter o. d.; se
f. ö. sen 2, sedan, sid, sida, s il l
ävensom under såll o. jfr Persson Indog.
Wortf. s. 364.

sindal, nu blott hist., ett slags
taft-artat sidentyg, fsv., fno., fda., mlty., mhty.
sindal m. m., fra. cendal, mlat. cindalum,
till grek. sindön, ett bomullstyg från
Indien (jfr Sindhu, Indus); alltså efter
ursprungsorten; jfr t. ex. baldakin till
Batdak (Bagdad), damask till
Damaskus osv.

sinder, glödspån som avfaller vid
järnets Smidning, sv. dial. simier, järnslagg
o. d., även sinder, grand, smula, fsv.
sinder n., slagg = isl. sindr n. (varav
dvärgnamnet Sindre, liksom namnet på
hans broder Brokkr hör till fhty. broccho
m., bit, smula, till germ. brekan, bryta,
förf. Ark. 7: 51), da. sinder plur., mlty.
sinder (sunder m. m.), fhty. sintar (ty.
sinter; bl. a. i fhty. personn.
Sintar-fizzilo - isl. Sinfjpile Kluge), ägs.
sinder (eng. cinders, slagg, aska, genom
sammansmältning av det germ. ordet o.
det obesl. fra. cendre, aska, se cendré),
av germ. *sendra-. Ofta sammanställt
med fslav. sedra, stelnad vätska,
droppsten; dock osäkert; jfr Liden Stud. s. 39.
Däremot stämmer detta ords betyd,
utmärkt med den hos den även till sv.
lånade ty. bergv.-termen sinter (se d. o.),

sinekur, Sthlms Post. 1792 (om eng.
förh.), Tegnér 1825: ’för mig (blir) väl
svårligen . . fråga om någon engelsk
sinekur i Vexiö’; förr även: sinekyr =
ty. sinekure, eng. sinecure, fra. sinécure,
av lat sine cura, utan omsorg (jfr kur 2).

1. singel, grovt grus, särsk. vid kusten,
jfr J. Månsson 1644: singel-steen = 110.
singl ii., motsv. mlty. singele, bank av
kiselstenar el. rullsten vid kusten; om
inhemskt, snarast till singla i dess
grundbetyd, ’klirra, ge ett sjungande
ljud’. Eng. shingle med samma betyd,
är möjl. samma ord o. i så fall väl lån
från nord. - Den förr vanliga formen
singels (stundom även cingels) visar, att
ordet i sv. är ett inlånat sjömansord;
som ju dock ytterst kan ha
skandinaviska anor.

2. singel, adj., i kortspel, t. ex. 1847,
av eng. single, av lat. singulus, en enda,
ensam (till ie. se/n-, en, jfr simpel,
urbesl. med sam-). - En avledn. av
singulus är adj. singularis, vartill
numerus singularis, ental, varav ty.
singu-lar o. sv. singularis el. singular.

singla (slant), Byskom. J. Stolts
Minnen 1820-t., Blanche Pos. 1843:
’Sjömannen (singlande upp en slant). Klave
är det’; egentl, om det klirrande el.
sjungande ljudet = ä. sv. (sällsynt, t. ex.
1748), sv. dial. singla, klinga smått
klirra = no., nisl.; avljudsform till
ungef. likabetyd, sangla, sångla, skälla
skarpt, no. sangla, klinga, sv. dial.
sangra, sjunga slarvigt, no.: klinga, osv.;
till germ. *singw- i sjunga. -
Sedermera i vidsträcktare anv. om snöflingor,
fåglar m. m., som ’singla’ (ner, fram
osv.) i luften.

singular(is), se under singel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0802.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free