- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
733

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skarstedt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skina såsom t. ex. bett, grepp till
bita, gripa; växl. med *sklni- m. i fsax.,
fhty. scin (ty. schein; jfr
ögonsken-lig), med i dylika verbalabstrakta vanlig
växling av nord. neutral a-stam o. vgerm.
maskulin i-stam. - Fsv. skiin, ä. nsv.
skijn i. ex. Bib. 1541 (jämte sken), beror
på anslutning till skina el. på lån från
mlty. schin. - Sken fa ger, fsv.
skin-fagher, ett blott svenskt ord. -
Skenhelig, Schroderus Com. 1640, förr
stundom även skijn-, t. ex. Lucidor, motsv.
da. skinhellig, efter ty. scheinheilig, till
det nyss nämnda ty. schein, avljudsform
till sken.

1. skena, löpa vilt åstad (särsk. om
hästar), L. Petri (om häst), förr även:
studsa tillbaka o. d. (skena a/"), glida åt
sidan el. i orätt riktning (t. ex. 1740);
ipf. förr stundom skente = no. skjena,
skina, fara i väg, särsk. i sned riktning,
da. dial. skjenne (ds. som i sv.), av germ.
*skinön, löpa snett, avljudsform till no.
skeina, flyga snett el. lutande, glida åt
sidan, skeima, se snett o. förstulet,
rot-besl. med lat. sccevus, vänster, grek.
skaiös ds., av *skai-uo-; se även under
skeka, skev samt skena 2 (slutet).

2. skena, sbst., fsv. skena i arm-,
gulskena, även: skenben = da. skinne,
från mlty. schene, skena, skenben, o. i
nyare tid även påverkat av det
identiska ty. schiene (av fhty. scina) = ägs.
scinu (eng. shin}, av germ. *skinö-; besl.
med de inhemskt nordiska sv. dial.
ske-ner, skridskor (atm. förr allmänt, i sht
i Götal.), no. skina, liten skiva, skima,
stor skiva ~ skeima, skeina, större tunn
platta, egentl.: det kluvna, n- o.
m-av-ledn. av ieur. roten ski, klyva, i sked,
skida osv.; se f. ö. dessa ord. Från
germ. spr.: fra. échine, ryggrad. - En
avledn. på -n av samma rot är även ä.
nsv., fsv. skena, sår (tillfogat med
vapen), skråma - isl., no. skeina; jämte
sv. dial. skäin(a), lätt såra, fsv. skena
= isl. skeina, ägs. sccénan, av germ.
*skainian (med påverkan av de ord för
’snedhet’ o. d., som behandlats under
skena 1). - Härtill: skenben, 1580-t.:
skene-, fsv. skin- o. skinuben = da.
skinneben, från mlty. schenebein = ty.
schien-bein, ägs. scinbdn (eng. shin-bone).

skenben, se föreg.

Skenninge, stadsn., se Skänninge.

Skenäs, det gamla
Gyllenborgska-Oxenstiernska godset i Sdml., fsv.
Skedha-nces, till skede, egentl.: skiljegräns
o. d.; snarast med syftning på
egendomens belägenhet på näset mellan
Kols-naren o. Edeviken; möjl. är Skedhe den
äldsta namnformen (= ortn. Skede,
Ske e), som senare utvidgats med -nces.

skepa sig, göra sig till, den t. ex. hos
Arvidi 1651 uppträdande ljudlagsenliga
utvecklingen av fsv. skipa, ställa, ordna
= skipa, se d. o. Hit hör det i
bi-belspr. kvarlevande sk ep el se med e
från verbet el. en götaländsk form, fsv.
skipilse, Lind: skipelse (jämte -e-); jfr
vidskepelse. - En tjänares
ske-pelse, efter N. T., Fil. 2: 7.

skepling, Melampyrum pratense,
ängskovall, Linné 1755 (från Vstml.); av
okänt ursprung. I dial. o. ä. sv. även
ekört, holtemjälla till hult, kovete,
mjölkvall, nyckelgräs, oragräs (till or(a),
stenig skogsbacke, stor skog, jfr Orust).

skepnad, ä. nsv. skepnad (-ät}, öde,
skickelse, 1629, Columbus, en blandform
utan direkt motsvarighet i fornspr., med
e väl från bl. a. sk ep el s e (se skepa
sig) o. möjl. också från ä. nsv. skepad
= fsv. part. skipadher; f. ö. antagl.
utgående från dels fsv. skipnadher ds. och
dels fsv. skaipna, skepnad, men
framförallt: öde, skickelse = ä. nsv. skäpna,
t. ex. Messenius (även skäpne), jämte
skepna Bib. 1541, motsv. isl. skepna,
skapnad, skapad varelse, da. skcebne,
öde, av germ. *skapniön, till skapa
(kanske närmast från part. *skapana-).
Utvidgat av detta skcepna är y. fsv.
skcepnatt, öde, ä. nsv. skapnad Syll.
1649, skäpnat U. Hiärne. Jfr Tamm
Spr. o. st. 2: 219.

skepp, ä. nsv. o dial. även skep, y.
fsv. skepp o. skep, fsv. skip, även: båt
(såsom ännu i dial.) - isl., got., fsax.
skip, da. skib, fhty. skif (ty. schiff), ägs.
scip (eng. ship), av germ. *skipa-, till
ie. roten sk(h)ib, klyva (se skipa); alltså
egentl, om urhålkad trädstam, liksom
fsax. scap, fat, båt, mhty. schaf till
parallellroten skab (se skåp), el. grek.
skdphos, urhålkad trädstam, båt, skepp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0821.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free