- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
750

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skrofler ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tydande ty. schwadronieren, jfr nedan)
av sv. dial. skroa, skrävla, skryta, även:
skrocka, jollra, dåna (om is), bullra, jfr
skroe, skroare, skrävlare, motsv. no.
skröa, skröva, prata, skryta, möjl., om
formen med -v- är den ursprungliga,
en avljudsform till sv. dial., 110. skraua,
prata, skrävla, i sv. dial. även .* knarra
o. d.; med även i enskildheter samma
betyd.-utveckling som i det i så fall
hithörande skrävla o. därmed
besläktade ord ävensom sk rappa 1; i alla
händelser till en med skr- begynnande
ljudrot av sarnma slag som i skrock,
skrocka, skryta, skräiia. Mindre
sannolikt är, att sk rö de ra utgår
från det föga spridda sv. dial. skrota,
prata, skryta. - På fullt analogt sätt
har ty. schwadronieren, skrodera,
om-bildats av ä. ty. schwadern, prata,
sladdra. - Härtill: s kr o dör, Dalin
1853, Sturzen-Becker-osv.

skrofler, Vet. Ak. Alman. 1766, från
ty. skrofeln el., föga sannol., mlty.
schrö-fulen plur., av lat. scröfalce, plur.,
skrofler, halssvulster, dimin. av scröfa, sugga,
so; med samma till sitt ursprung oklara
betyd.-utveckling som i grek. khoirds,
skrofler, till khoiros, gris, svin. Om
växlingen av slutet o. öppet o jfr Kock
Sv. ljudh. 2: 161; se även Noreen V. spr.
3: 95. Båda dessa förf. förutsätta
möjligheten av lån direkt från lat.

skrolla (ihattskrolla osv.), Cramer
1845: ’så hett skiner solen på
»skrol-lorna» ner’ (om roddarmadamernas
bredsky ggiga halmhattar) = no. skrolla,
något som skrymmer, jfr sv. dial. skrylle
n. ds.; till no. skrolla, upptaga stort
rum, da. skrolle, visa sig större än i
verkligheten, jfr sv. dial. o. ä. n sv.
skrylla ds., vartill sv. dial. skrylla,
fruntimmershatt med brett bräm,
hatt-skrolla. Knappast med Torp Etym.
Ordb. s. 621 = sv. dial. skrylla vb,
rynka. Då no. skolla bl. a. betyder
’skrymma’ = sv. dial. skolla, hägra
(varom d. o.), o. betyd, ’hägra, se stor
ut på avstånd’ även uppträder i
ordgruppen skrolla, böra sannol. skrolla
o. skrylla förklaras som kontaminationer
av skolla o. skrymma; jfr under t. ex.
skam p er o. trast o. se f. ö. skrylla.

skropp-, sv. dial., som
förstärkningsord, t. ex. skroppfuU, -mätt, -stor (även
med två huvudaccenter), skroppljuga
osv., motsv. da. skrub-, skrup-; se
närmare under skrov- 3.

skrot, metallbitar, bly- el. järnkulor i
kartescher o. d., 1636: schrot och lodh,
om mynt; 1657, om laddning till kanoner;
i ä. nsv. o. sv. dial. även ’avfall’ = no.
skrot, avfall, ä. da.: skrot (att skjuta
med), avskuret stycke, från mlty. schrot,
-d-, snitt, avskuret stycke (från (/-formen
kommer y. fsv. skrödh, utmyiitning, det
som utmyntas, ä. nsv. skrod (skråd),
skrot (om mynt)) = fhty. scröt, snitt, i
mhty. även: avskuret stycke (ty. schrot),
ägs. scréad(e), tygstycke (eng. shred, lapp,
trasa m. m.), av germ. *skrauÖa-, i
av-Ijudsförh. till isl. skrjöör, gammal trasig
bok, o. till skrud, till en verbrot med
betyd, ’skära o. d.’; se f. ö. skrota.
- Hit hör också skrot i förb. skrot
och korn, som beteckning för ett mynts
bruttovikt (varvid korn syftar på
nettovikten av ädel metall), jfr 1592: korn
och skrödh, efter ty. schrot und korn
(resp. motsv. uttr. i Ity.); i båda spr.
ofta även i bildlig betyd.; egentl.:
avskuret metallstycke, mynt bestämt till
prägling (= y. fsv. skrödh, se ovan).
- Om ä. nsv., sv. dial. skrå, järnskrot,
avskräde, se skräda. Om inhemska
nord. bildningar med likartad betyd. o.
utgående från germ. växelroten
skrud-(jfr skrota slutet) se Torp Etym. ordb.
under skröt.

skrota, krossa grovt, gröpa; löshugga
ett mindre metallstycke från ett större
m. m., 1839, om mässingspjeser; från
ty. schroten, av fhty. scrötan st. vb,
skära el. hugga i stycken - mlty.
schrö-den (jfr under skräddare), ägs.
scréa-dian (eng. shred); besl. med föreg. o.
väl även med lat. scraiitnm ’pelliceum,
in quo sagittse reconduntur’, scrötum,
testikelpung (varom närmare under det
obesl. rar slutet), scrnfäri, undersöka,
utvidgningar på ie. -t av en ie. rot
skreu (osv.), skära el. hugga, vartill
även, med ie. -d, osv. dial. skröyto, rispa,
cunnus, no. skrota, skåra, litau. skraudus,
sprucken, ojämn; jfr under skrov.

skrott, sv. dial., kropp, kärnhus,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0838.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free