- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
758

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skräppa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om Rumex domesticus el. om
kardbor-ren), ä. nsv. stor skräppa, Lappa, sv.
dial. dessutom om de mycket stora
bladen hos Tussilago o. Petasites - no.
skreppa, om bladen på Tussilago, da. dial.
skrceppe, Lappa, Tussilago, Petasites,
(vissa arter av) Rumex o. pepparroten.
Jfr sv. dial. skrap o. skravagräs om
Tussilago farfara. Då samtliga dessa former,
ävensom sv. dial. skroma (om Tussilago),
kunna återföras till verb el. stammar
med grundbetyd, av ’giva ett rasslande
(hest) ljud’ (jfr föreg. o. skrävla samt
no. skråma, tala hårt, isl. skruma,
skryta), syfta de säkerl. från början på
Tussilago o. dess bruk som medel mot
hosta; jfr tussilago (: lat. lussis, hosta),
ä. risv. o. sv. dial. hosi(a)ört, ty.
husten-kraul; o. lia väl sedan överförts på andra
växter med stora blad utan inskärningar.
- Besl. är även sv. dial. naltskråpa,
person som flackar omkring om
nätterna (se under natt).

3. skräppa, ränsel, fsv. skrceppa =
isl. skreppa, da. dial. skrceppe, jfr Hy.
schrap, väska, mlioll. scharpe. Har
bl. a. förts till germ. roten skerp,
skrympa, i skorpa, jfr tyrol. snarfer,
ryggsäck, till snerfan, draga ihop (se
snörpa); enl. somliga dock (med
assimilation av mp till pp) till den
nasa-lerade biformen skrimp- i skrympa.
Jfr under skärp.

skrävla, Borg 1753, Weste 1807
(Gyllenborg 1723 har det något olikartade
uttr.: skräfla nr sig) = da. skrceule,
Z-av-ledn. av likbetyd, ä. nsv. skrå f v a, t. ex.
Spegel 1685, Sahlstedt 1773, hos Weste:
mindre br. ~ sv. dial. skräva, skrävla,
ljuda som en spräckt ringklocka; varav
ä. nsv. o. sv. dial. nallskräva, nattskärra
(se d. o.). Deverbativum: skrävla,
skrävlare (Sahlstedt 1773 har sbst., men
ej vbet), o. skrävel. I avljudsförh. till:
ä. nsv. skräfla bl. a. ’gnissla’, sv. dial.:
knarra, skramla, bullra, skrävla = no.
skrävla, skrävla, harkla, skrapa, till isl.
skrafa, prata, sladdra, no. skr av a ds.,
kraxa, skrävla ~ nisl. skrafa, rassla o. d.
Vigf., no. skraava, knirka, skrapa, sv.
dial. *skråva, bullra, knarra, Vendell (jfr
skrävel o. skarv 1). Germ. rot skraft,
egentl.: giva ett rasslande el. skrapande
ljud ifrån sig; parallellrot till skrap i
skrapa. Jfr under skrodera ävensom
det möjl. besläktade skräppa l samt
skryta o. s kr än a med samma el.
liknande betyd.-utveckling; se också
bräm-, b ras k a, pråla.

skröplig, fsv. skröpellker = da.
skr0-belig, no. skrypleg, till sv. dial. skryp,
skrup ds., odryg, no. skryp, odryg,
kortvarig, nisl. skrjupr, skör, bräcklig;
avlägset besl. med skrovlig, sk rubb a
osv., ovisst om av germ. -bn.1- el. till en
germ. växelrot skrup. - Skröplig
utgår antingen från ett *skrypliker med
gammalt kort u, i avljlidsförhållande
till isl. skrjupr, sv. dial. skryp, el. från
ett *skrypllker med tidig förkortning
av y. Med avs. på övergången av ij till
ö jfr t. ex. möglig av myghl-, skövla
av skyfla osv.

skubba (sig), Balck 1603 (om svin),
jfr y. fsv. skuba God. Ups. G 20 s. 549
(som övers, av lat. scabio: skabba eller
skuba) = da. skubbe, väl lån från Hy.
schubben, gnida, skura, även: fjälla av
(fiskar): intensivbildning till skjuva av
samma slag som sk rubb a. Med annan
konsonantism: no. skuppa, stöta, mlty.
schuppen, stöta, stöta bort, mhty.
schup-fen, schuffen, även: slunga m. m. (ty.
schupfen); jfr skuffa. - Den vulgära
anv. i betyd, ’springa’ har utvecklats
som i g 11 o o. sv. dial. gni(d)a, skura.
Den uppträder i litter. väl först på
1890-t.: Geijerstam Mina pojkar 1896
(lagt i munnen på Svante), sedan: A.
Engström, Serner m. fl.

skudda, i förb. skudda av sig o. d.,
i f. ö. föråldrad anv. i gamla bibelövers.:
’han skuddade ormen i elden’ Ap. g.
28: 5 (nya övers.: ’skakade’), fsv. skudda
(o. skydda), skudda, stöta, rycka = no.
skudda, stöta, puffa, ä. da. skudde sig,
rysta sig (nda. skulle sig genom
inflytande från ty. schutteln); från mlty.
schudden (- höll.), rysta, av fsax.
skud-dian - fhty. scullen (ty. schutlen, ösa,
utgjuta), med Z-avledn. fhty. sculilön (ty.
schiilleln, varav ä. nsv. skyllla t. ex.
Stiernhielm, S. Brasck m. fl.) o. r-avledn.
ä. nsv., no. skudra, skaka, meng.
shud-deren, rysa (eng. shudder), m. m., jfr
ty. schaudern ds. (av ä, schudern) osv.;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0846.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free