Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skult ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bannor = ä. nsv. skurebad(h), hård
med-fart, t. ex. P. Erici 1582; o. skurläxa,
allvarlig förmaning.
2. skura, sv. dial., väl i sht i Götal.,
löpa fort, t. ex. ’han skura(de) och gick’;
säkerl. = föreg., som även har betyd,
’gnida, gno’; med samma
betyd.-utveckling som i gno, skubba o. sv. dial.
gni(d)a. I finnl. dial.: skurra, med
-rr-möjl. uppkommet i svagtonig ställning
i t. ex. skura i väg, el. kanske med
in-tensivisk konsonantförlängning.
skurk (om åldern se nedan) = da.,
från ä. ty. schurk (ty. schurke), jfr fhty.
scurgo i firscurgo, skurk, till ferscurgan,
stöta bort, stöta ned, till scurgan,
scure-gen, stöta, stöta ned (ty. schnrgen), till
schuren, röra om (i elden; egentl.: stöta
o. d.), till fhty. scora, got. -skau.ro osv.,
skovel; se f. ö. under det besl. skura 1.
Alltså väl egentl.: utstött person. - Ett
av de icke få tyska lånord som tidigast
synas uppträda i finnländskan: 1679
(Åbo), jfr 1662: skurca f. (som
okvä-dinsord), likaledes från Finnl. (jfr t. ex.
strunt); i Sverige i litter. först på
1790-t. (1792 osv.), men då rätt allmänt;
ännu ej hos Sahlstedt 1773, men väl
hos Möller 1785 (tryckort: Greifswald)
o. Wikforss 1804, Weste 1807. - Av
helt annat ursprung är no. skurk,
gammal skröplig person = fno. binamnet
Skurkr (Lind No.-isl. personbin, s. 335).
skurpens, se skrupens.
Skuru, ortn. i Sthlms, Örebro,
Lin-kpgs o. Jkpgs L, oblik kasus av fsv.
skura, sköra = skåra l, här om
klyftor i berg el. insänkningar i terrängen.
Med -u enl. vokalbalanslagen (efter
urspr, kort u) liksom i Falun, furu,
salu. - Jfr det besl. ortn. Skar under
skåra 1.
skuta = fsv. = isl. skuta, da. skude,
enl. Falk Wörter u. Sachen 4: 96 tidigt
lån från mlty. schute, av germ. *skutiön;
besl. med skjuta. Snarast ett
denömi-nativum, jfr no. skut m., framspringande
klippa (se Åreskutan); i så fall väl:
spetsigt fartyg. Dock äro även andra
grundbetydelser tänkbara. Samma
av-ljudsform föreligger väl urspr, i skutta.
skutta, 1717, av Spegel 1712 anfört
som småländska = PO. skutta, väl iden-
tiskt med isl. skuta, ipf. skutta, springa
fram, skjuta ut; med tt från ipf. liksom
t. ex. h ött a, slutta; alltså samma
av-Ijudsform som skuta o. i avljudsförh.
till skjuta, sålunda egentl.: skjuta i väg,
jfr t. ex. Bellman: ’Jag skuttar fyra mil’
(i en nu obr. anv.).
Skuttunge, socken o. by i Uppl., fsv.
Skiltunge, efter ånamnsstammen Skut-,
benämning på Skuttungeån (enl.
uppgift förr även kallad Skutan; möjl. ännu
i bruk?); alltså: ’deras by som bo vid
Skutan’; jfr t. ex. Uttringe: sjön.
Utt-ran. Namnet på denna å har av många
(redan t. ex. O. v. Dalin) identifierats
med det i Yngl.-tal i samband med
konung Vanlande omnämnda Skuta.
Samma stam som i fsv. Skutcerbughce,
Skut-sio Valdemar II:s jordeb., nu Skutt ra å
el. Skyttran (Skuttra av Skutarä) o.
Skottsjön; se förf. Sjön. 1: 548. En
annan möjlighet (Skuta = Skytån,
Fyris västra källflod) se Almgren-Nerman
Rig 1919 s. 50.
skuva, se (avljudsformen) skjuva.
skvadron, Gustaf II Adolf 1621, från
ä. ty. squadron (ty. schwadron), av fra.
escadron (varav da. o. det förr vanliga
sv. eskadron, i sv. ännu t. ex. 1808), ital.
squadrone, egentl.: fyrkant, till
squad-rare, göra fyrkantig; se f. ö. eskader,
kader, kadrilj, kvadrat. - lä. nsv.
i samma betyd, även svada (rnlty. sivade),
svader o. gesvader (ä. ty. schwader o.
geschwader). - Härtill s k vadron era,
nu föga br., skryta, skrävla, efter ty.
schwadronieren, ombildat i anslutning
till schwadron av ä. ty. schwadern, prata,
skrävla (se s va s s a).
[Skvagerfall, gårdn. Smal., se under
skvattram slutet.]
skvala, Brasck 1648:’tarmernasqvaala
på marken all’, B. Baners visb. 1658:
’bloden i wixelen (dvs. Weichsel)
Sqwa-lar’ = no.; väl besl. med litau. skalauju,
sköljer, spolar, till ie. roten sk"el; jfr
f. ö. skölja, skvalpa, s k val t a. -
Avljudsform: sv. dial. skvala ds.,skvälm,
större skvätt (bildat med m-avledn. som
t. ex. dröm, malm, storm, ström,
svärm osv.).
skvallra, i ä. nsv. ofta: prata (utan
bibetyd.), fsv. skvaldra, prata, slamra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
