- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
766

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skyl ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

etymologiskt identiska ägs. scytla; av
germ. *skutjan- = det inhemska isl.
skyti (t. ex. Vol.-kvicta), bildat som germ.
*riÖjan-, ryttare (se riddare); med
bi-formen germ. "skutan- i isl. andskoti m.,
motståndare. Avljudsformer till skjuta.
- En annan /-bildning till germ.
skut-är det mlt}^. schutte n., som ligger till
grund för fsv. skylle n., pil (se följ.), o.
ä. nsv. skylt, artilleri, kanoner = ty.
geschätz. - Skytten» stjärnbild o. ett
av tecknen i djurkretsen, t. ex. Sigfridi
1619, motsv. isl. skyti, bogmaÖr m. rn.,
ty. schutze, efter lat. sagittärius (till
sa-gitla, pil). - Hit höra även familjen.
Skytt(e) o. Schutz. - Jfr f. ö.
sammans. under skytte.

skytte n., Rabenius 1832: skylten
plur., f. ö. o. 1850 (Sv. Nilsson, Berlin);
ung bildning i st. f. äldre skgtteri. -
Ett annat ord är fsv. $kytte(?) n., pil,
från mlty. schnite n. (se skytt 1). -
Skytte- i skyttegille osv. kommer
däremot av fsv. skylta- i skyltabaner
osv., genit. till skylle, skytt (se skytt 1).

skyttel, Widegren 1788: vä f-, Möller
1790, Weste 1807 (jfr nedan), i dial.
även: stängsel på en gärdesgård = da.
skyttel, skottspole, isl. skulill, skj utbar
stång, skjutvapen m. m., no. skulel,
kastspjut, ägs. scylel, skj utbar stång,
pil m. m. (eng. shnllle, spole), m. m.,
av germ. *skulila-, bildat med
instru-mentalsuffixet -ila- till skjuta som
t. ex. germ. "’Inkila- (se nyckel) till
fsv. läka, stänga. - Ordet uppträder i
skriftspr. egentl, först i slutet av 1700-t.
(under formen skyttel; hos Weste även
skötet). Linné Sk. r. 1751 s. 19 anför
det (skötet) som ett småländskt
dialektord i stället för det uppländska
skottspole (skållspola); Hof 1772 översätter
det västgötska schölell med ’skåttspole’;
i anteckningar från 1774 av en
småländsk prostinna förekommer plur.
siölt-lar (Fatab. 1911 s. 85). Ännu Dalin
1853 vacklar mellan skottet, skötet o.
skyttel, men synes föredraga den förra
formen. - Lex. Linc. 1640, Serenius
1741 o. Lind 1749 ha ord på -spol(e).
- Andra sydskandinaviska ord för
’skyttel’ äro sydsv. dial. skotte m., av germ.
*skntan-, nomen agentis till skjuta (jfr
de nära besläktade sv. dial. skåla,
båtshake = no. skola, o. no. skola, slå att
skjuta för = da. skaade, skodde); o.
da. sky lie = mhty., ty. schutze, av germ.
*skntjön. - Ehuru ordet skyttel
san-nol. är en urgermansk (i alla händelser
mycket gammal) bildning, är betyd,
’skottspole’ ung: skyttlar förekommo
nämligen ej i forntiden.

Skytts härad i Skåne, av fsv., fda.
Skyts h., Sköls o. Sköl h. m. m. =
sköt i betyd, ’utskjutande hörn’ (==
sköt 1), jfr Falkman Ortn. i Ska. s. 87,
Noreen Spr. stud. 3: 107, dock knappast
med N. med syftning på F^lsterborev,
utan snarare med Sahlgren NoB 8: 60
på den långa hammarliknande halvö,
varpå Skanör o. Falsterbo ligga.

skå (dial.) i på ska, på sned, på skrå,
i ä. nsv. t. ex. gå på ska, gå på lur,
t. ex. Rondeletius 1614, draga i ska
efter ds., jfr sv. dial. ska, kant på
bräder m. m. = nisl. ska f., snedhet, ä ska,
på skrå, no. skaa i förb. i el. paa skaa;
som adj.: no., da. dial. skaa, sned; väl
av germ. *skcéh- (el. möjl. *skah-), besl.
med mhty. sch&he, skelande; med
grammatisk växling i nisl. skegla, göra sned,
vränga, no. skjegla, skreva, samt sv. dial.
skågga, gå snett el. på sidan. Jfr
under skingra.

skåda, numera nästan bl. i skriftspr.
o. även där med inskränkt anv. i förh.
till bruket i äldre tider; gamla
bibelövers, ’skåda’ översättes i den nya gärna
med ’se, få se’, fsv. skopa, sknpa (ipf.
-ape o. skodde, ännu t. ex. Bib. 1541),
även: besinna, undersöka, anse, urskilja
m. m. -= isl. skoda, ä. da. skode, skude
(da. skue), en speciellt nordisk bildning,
av urnord. *skupön (med o. utan
a-om-ljud), till ieur. roten (s)ku (skon) i det
blott västgerm. fsax. scauwon, skåda
o. d., fhty. sconwön (ty. schauen), ägs.
scéawian (eng. show, visa), av germ.
*skanwön; vidare: got. us-skaws,
försiktig, grek. Ihyosköos (av -*skono-),
offer-skådare, grek. koéö, märker, lat. cavere,
akta sig (väl av *covere), sanskr. kavi-,
klok, vis, siare, skald, m. fl., samt (med
nordiskt gg-inskott): isl. skygn, seende,
skarpsynt, skygnast um, se sig om, no.
skygna, se efter m. m.; dessutom: subst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0854.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free