- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
783

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sköve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara slarvig o. vårdslös, no.: gå tungt
o. vårdslöst, nisl. slampast, slumpa sig,
eng. dial. slamp, gå vårdslöst m. m., jfr
ty. dial. schlampen, hänga slappt ned
(om kläder), vara slarvigt klädd m. m.;
avljudsformer till slump, slumpa;
san-nöl. ytterst till en rot med betyd, ’vara
slapp, hänga slappt o. d.’; jfr slam s a
(o. under slamra), ävensom, till ett
likabetyd, grundelement s/u-, slusk,
slösa o. si ur ing.

slamra, Bib. 1541, P. Svart osv., jfr
fsv. slambran f., slammer == no. slamra,
även: dingla, slänga hit o. dit, nisl.
slam(b)ra, slå med ngt, jfr sv. dial. siarna,
ramla, falla (med samma
betyd.-utveckling som i ramla), eng. slam, slå, smälla
(se slam 1); möjl. besl. med slamma
el. av detta oberoende ljudhärmande
bildning; med avs. på betyd, i no. av
’dingla’ o. d. väl beröring med slam p a
o. s lam s a. - Atm. värd. även ’sladdra’,
jfr slammer’laska, sladderkäring.

slamsa, vb, hänga o. slänga, t. ex.
Topelius, vara slarvig o. d. = no. ds.;
vartill sbst. slamsa, tunt nedhängande
köttstycke 1814, slarvig (o. lättsinnig)
kvinna t. ex. Almqvist 1840: ’Uppför
(guvernanten) . . sig . . som en slamsa’,
o. vbalsbst. siarns Blanche 1847 - no.
slamsa i liknande betyd.; se f. ö. under
s l a m p a. Härtill avljudsformen s l i m s a
o. ä. sv. slumsa, slumsen, slamsig (1735:
’den slumsiga pigan’). -
Parallellbild-ning: slafsa (till slamsa som hafsa
till ha m sa).

slana, lång smal trädstam o. d., läkt
(i sht dial.); även om (en långö, smal)
flicka; Grill 1789: ’hugga 10 a 12 alnars
långa slanor, helst af hvita Kår-granar’;
dunkelt.

1. slang (gummi- o. d.), t. ex.
Serenius 1741, 1758 (å drankpannan i
brän-neri), Bellman (å brandspruta) = da.
slange, samma ord som fsv, slänga, ett
slags orm, kanon med långt smalt rör,
i sistn. betyd, vanligt ännu på 1600-t.,
från mlty. slange ds. (höll. slang) - fhty.
slango, orm (ty. schlange),
avljudsbild-ning till germ. st. vb. *slingan, kröka
sig (som en orm); se f. ö. slinga o.
slunga. Med avs. på slänga i betyd,
av ett slags kanon jfr fra. couleuurinc
ds. till couleuvre, snok. - Om slang å
brandspruta o. d. nyare lån från da. el.
höll., jfr Åhlström Éldsl. 1879:’ Slangen
är en holländsk uppfinning från
1670-talet’.

2. slang i slangspråk o. d., 1880-t.?,
av eng. slang, vardagsspråk, för vissa
kretsar karakteristiskt språk, pöbel- el.
tjuvspråk, 1750-t.; liksom flertalet
dylika ord av dunkelt ursprung. Ordet
är för ungt att, såsom antagits, kunna
ha lånats från nord. spr., till slänga,
jfr t. ex. no. slengjeord, nybildat ord i
umgängesspråk. Knappast heller, med
O. Ritter Arch. f. d. Stud. d. n. Spr.
116: 41, från uttr. ss. beggars’, gipsies\
sailors’ läng osv., till en förkortning av
language av samma slag som cab av
cabriolet osv.

3. slang el. slanger, i uttr. slå sig
i slang(er) med o. d., Preutz 1675: ’ät
tu icke gifwer tigh i stoort Slänger medh
Folck’; jfr da. i slaing med; till
stammen i slänga. - Formen med -er
synes vara den enda brukliga till inemot
1850.

1. slank, skvätt, E. Carlén 1842,
Wingård 1846, motsv. no. slanke ds.;
liksom sv. s l u n k ds. avljudsbildning till
slinka l, liksom t. ex. slant l till
slinta. - Samma ord är det väsen ti.
dialektiska slank, tygtrasa (t. ex. 1670
från Växiö domkap.).

2. slank, adj., Almqvist 1839 (med
citationstecken) o. t. ex. Sv. Nilsson 1847,
Rydberg 1891 o. Svenonius 1893 (båda
med citationstecken), Levertin osv.
(sedan i sht hos sydsv. förf.), väsen ti. från
da. = (jfr nedan), väl från ty.: mlty.
slank = ty. schlank - det inhemskt
nord.: no. slakk (av *slank, jfr s ka c k
av skan]^ backe o. bank 1), lång o.
smal (i sht om träd), sv. dial. slank
t. ex. Halland ds. (jfr G. Bonde 1747:
slank skog); med avljudsf. eng. dial. slink,
smärt; till vb. slinka l, jfr slanka,
slankig. Växel form: ägs. hlanc ds. (eng.
länk); enl. somliga utgå båda från ett
ieur. *s(k)long-. - I fråga om träd o. d.,
i den skogsvetensk. litteraturen, är
ordet att betrakta som utgående från den
inhemska dialektformen.

slanka, hänga o. slänga, Linné 1732

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0871.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free