- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
795

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - slåtter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. d., urspr.: vrida, i t. ex. lat. nemen,
grek. néma, vävnad, garn, i avljudsförh.
till sno o. snöre; jfr parallellbildningen
germ. *ncéplö- (i nål). Dock av Olson
Appell, sbst. s. 233 med tvekan
sammanfört med germ. *slindan, låta glida
(se under slinder o. slinta). -
Analogt uppkommet är likabetyd, ty.
spindel, av mhty. spinle, Z-avledn. till roten
i spinna. Jfr även sanskr. tarkn-,
slända, o. grek. dtraktos ds., till roten i
lat. torqucrc, vrida (se tar e, durk 2
o. tortyr), om lat. colus, spinnrock,
se hjul. - Om andra gamla namn på
sländan se rock 2. - Jfr följ. o. under
spinna.

2. slända (insekt), Linné 1740
(troll-slända), Weste 1807, överförd anv. av
föreg., med syftning på kroppsformen.

1. slänga, vb, fsv. slcengia, slänga,
slunga = isl. slongva (o. slyngja), no.
slengja, slongja, da. slcenge, Ity. slengen,
sydty. dial. schlengen, jfr fhty. [-slan-genti,-] {+slan-
genti,+} ’jactatus’, av germ. *slangwian,
kausativum (el. iter.-intens.) till
*sling-wan = s l u n g a 1. - Deverbativ: släng,
Asteropherus 1608: ’en släng af en
kar-baass’, Gustaf II Adolf i likn, betyd.;
annars ofta om ’slängar’ av sjukdom
o. d., 1679 osv.; plur. äldst -iar; till
slänga som knäck till knäcka, ryck
till rycka, smäll till smälla m. fl.
Härtill det bokstavsrim mande få sig
en släng av sleven, dvs. få vara med
på ett hörn, t. ex. P. Laestadius 1830-t.,
Knorring 1845: ’får min lilla släng af
slefven’. - Med avs. på betyd, ’göra
undanflykter o. d.’ jfr t. ex. Växiö domk.
1678: ’Han . . har lärt konsten att
slängia sigh’. Till dylika uttr. hör väl adj.
slängd (värd.), knepig, fiffig, även:
driven, skicklig. - Jfr slang 2 o. följ.

2. slänga i flickslänga, t. ex. Onkel
Adam 1857 = no. slengja, till slänga,
gå o. driva = no. slenga, bildat av
motsv. verb som slinka, slyna m. fi.;
se särsk. slyna o. flicka.

släntra, finn!.: gå långsamt o. utan
mål, driva omkring, t. ex. Tavaststjerna
1887 osv., i ä. nsv. t. ex. Kolmodin
1732, även i sv. dial. = no. slentra, da.
slentre, Ity. slentern (varifrån ordet möjl.
tidvis är lånat; jfr dock nedan), höll.
slenteren; jfr senisl. slentr n.,
kringdrivande; besl. med el. avledn. av ä. nsv.
slänla, slå dank, driva = no. slenta,
da. dial. slente, ty. dial. schlenzen, av
germ. *slantian; med avljlldsbildningarna
no. släntra ~ sv. dial., no. slnntra osv.;
besl. med slinta o. slant l, 2, sia n ta;
se d. o. ävensom förf. Ark. 14: 160,
Olson Spr. o. st. 7: 77. - Med nd i Ity.
slenderen, ty. schlendern (jfr s l e n t r i a n).

släp, se följ.

släpa = fsv. = da. slcebe, från mlty.
slépen (jfr under underslev slutet) =
fhty. sleifen (ty. schleifen, -fe), av germ.
*slaipian, kausativum till slipa; alltså
egentl.: låta glida. Avljudsform: *slipön
- mlty. slepen, släpa, varav ty.
schlep-pen; härtill även mlty. slepe (ty.schleppe),
varifrån sv. släp (klädnings- o. d.), som
alltså ej är fullt identiskt med vbsbst.
släp (slit o. släp), till släpa. En mlty.
biform till slepe är slippe (se slips).

släppa, fsv.slceppa = isl. sleppa (-pt-);
kausativum till slippa (se d. o.); alltså:
låta glida. Danskan har i stället det
urspr, inträns, slippe.

slät, i ä. nsv. o. sv. dial. även slätt,
fsv. slcet(l)er, slät, jämn, enkel,
okonstlad, enfaldig, ringa, dålig - isl. sléttr,
jämn, glatt m. m., da. slelt, got. slatirts,
(fsax. sliht), mlty. slecht, slicht, fhty.
sleht ds., i mlty. o. fhty. bl. a. även:
vanlig, enfaldig (ty. schlecht, nu: dålig),
eng. slight snarast från nord. (Ekwall
Shaksp. s. 88); av germ. *slihta-, glatt,
participbildning (av samma slag som
t. ex. rät) till germ. roten slik, glatt,
i t. ex. isl. slikisleinn, bryne, no. slikja,
vara glatt, glätta, ägs. slic, polersten,
m. m., av ie. slig i t. ex. fslav. sliziikii,
hal o. d. Jfr likbetydande ie. sli- i
slem, slidh- i släde, slib- i slipa. -
Ur betydelsen ’jämn’ utvecklade sig den
av ’jämnstruken, enkel’, jfr rätt o.
slätt - ty. schlecht lind recht; sedan
(redan i fsv.) med tadlande bibetydelse:
tarvlig, klen, dålig, jfr P. Lagerlöf:
’denna slätta Dicht’, om sitt poem
Elisandra, el. Karl Xll:s omdöme om
sig såsom ’een mycket slätt skrifvare’,
samt nsv. en slät figur; i ty. (med
samma utveckling som böse, urspr,
’ringa, värdelös’) alltså: moraliskt dålig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:23:48 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0883.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free