- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
813

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - snida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snubba, vb = fsv., isl., no., jfr da.
snubbe av, kort avvisa, o. med omljud
fsv. snybba (-ö) = ä. nsv. (1652);
identiskt med sv. dial. snubba, stäcka, skära
av, vartill snubba, kort tobakspipa (jfr
under nubb o. snugga) o. ko, som
saknar horn, jfr isl. snubböttr, avstym-.j
pad; växelformer till snoppa, med kon- j
sonantlängden beroende på ordens ite- [
rativiska el. intensiviska karaktär, till
roten i snöpa, egentl.: skära o. cl. Om
förhållandet till snuva osv. se f. ö.
utförligt under cl. o. slutet. Jfr under J
nubb. - Härtill: snubbor, i ä. nsv.
även i sing., t. ex. L. Petri 1555 (oblik
kasus: snubbo), jfr fsv. snybba ds.
liksom bannor till äldre banna.

snubbla, Ehrengranat llidsk. 1836,
Läsn. f. folket 1838, Fr. Bremer 1839,
K. af Kullberg 1842, Dalin 1853 (om
hästar; betecknas som vardagsord) = j
da. snuble, mlty. snubbelen, avledn. till j
sv. dial. snubba ds.; jfr med enkel
konsonant no. snuvla, östfris, snövelen till
mlty. snoven ds.; liksom t. ex. ty. holpern \
o. stolpern av imitativt urspr, med
intensivförlängning av stamkonsonanten.
-. Vissa sydsv. dialektformer återgå på
äldre fy; somliga kanske på äldre ö.
Formväxlingen beror väl, åtminstone j
delvis, på ordets imitativa karaktär. - j
Ä. nsv. snubbla o. 1710 i betyd, ’snäsa’
hör till snubba. - Jfr snäv a.

snubbor, se snubba.

snudda, o. 1649 (-.snuddåder), Spegel
1712 = no. (med biformen snydda)-,
jämte sv. dial. snudd, snipp, spets; jfr
(det dock ej säkert besläktade) no.
snadda ds. jämte no. o. sv. dial. snadd,
spets, o. no. snadda, kort tobakspipa;
alltså möjl. ett slags hypokoristiska
bildningar (med i dylika fall vanlig
övergång av tennis till media) till sv. dial.
snöt, smit, no. snota, snut, spets (varom
under snut); av samma slag som det
likabetyd, n udd a o. no. nudd, nubb, j
till nåda.

1. snugga, liten tobakspipa, 1854
(»snugga»), substantivering av fsv. adj.
*snugger, kort - sv. dial. snågg (dalm.),
vacker, snäll m. m., isl. snpggr, kort,
kortharig; med omljud: sv. dial. snygg,
no. snogg, isl. snoggr samt sv. dial.
snägger, kort; se f. ö. s n agghår ig,
snygg. Snugga förhåller sig till s n a g
g-hårig som dugg till dagg el. som
hugg till fgutn. håg g, alltså med o.
utan lu-omljud. Med avs. på betyd,
’liten tobakspipa’ jfr samma be ty
d.-utveckling under nubb o. snubba.

2. snugga, snylta, jfr snugga födan
1648, ä. nsv. även (liksom isl.): åtrå,
vara sniken R. F"oss 1621 m. fl. = no.:
vädra, lukta o. d., ä. da. snugge, vädra,
snylta, av germ. *snuwwön (med
gg-inskott), i avljudsförh. till no. snaa,
ivrigt leta efter, snoka, mhty. sndwen,
pusta, osv.; jfr snål. Ett germ.
element sim- av ljudhärmande natur
ingår också i snus, snuva(*smz6-), snylta
m. fl., utan att med bestämdhet kan
påstås, att direkt »släktskap» eger rum.
- Jfr f. ö. ä. sv. snuggebit, snyltbit,
1679, snuggegäst, snyltgäst, Lind 1749.

snultra, fiskn., Labrus: bergsnultra,
L. maculatus, skärsnultra, L. melops,
m. fl. arter, jfr 1746: snylier plur.,
Möller 1790 o. Dalin 1853 m. fl.: -snyllra;
i Boh.-l. även: bergsnult. Syftar
säkerligen liksom de likbetyd, gyl.ta (: galt)
o. ron e (egentl, galt) på fiskens tjocka
o. uppsvällda läppar o. innehåller väl
ett annars ej uppvisat ord för ’tryne’,
jfr det möjl. avlägset besl. isl. snäldr,
tryne. Formerna snultra o. s n y 11 r a
stämma annars med de no. orden för
’snylta’; se d. o.

snurra, ä. nsv. = brumma, vara
knarrig, O. Petri 1528, jfr snorra, snurra,
Lex. Linc. 1640, Stiernhielm Herc. osv.:
motsv. da. snurre, mlty., mhty. snurren
(ty. schnurren) jämte mlty. snorren-, i
ty. blott om det surrande hjulet; i sv. o.
da. även: vrida sig hastigt omkring, en
sekundär betyd., som härrör från den
surrande spinnrocken; ljudhärmande
liksom t. ex. ä. da. snarre (om hundar)
= ty. schnarren, bl. a. surra, knarra,
el. snarka, snörvla o. åtskilliga andra
ord med sn-r-. - Härtill sbst. snurra,
först hos Weste 1807 o. då blott som
biform till ä. nsv. snorra 1631
-Sahlstedt 1773; motsv. ty. schnurre ds. -
Orden äro möjl. delvis lånade från mlty.
resp. ty.; de äro dock allmänt spridda
i dial.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0901.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free