Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spekulera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spendan osv.), av ital. spendere, av lat.
expendere, utbetala (egentl.: väga, jfr
pension, p en s u m); jfr spis 2. -
S p en der byxor i taga fram
spen-derbyxorna, Dalins Årg., Lind 1749
osv., efter t}^. die spendierhosen anziehen.
spene, fsv. spini = isl. spenif da.
spene; i avljudsförh. till ägs. spane,
bröstvårta, iy. spanferkel, digris *» mlty.
spone, spnne, bröstvårta, fhty. spnnni;
besl. med litau. spénys, sugvårta, fir.
sine (*spen-); till roten spen i spänna,
sträcka, draga, med överförd betyd,
’locka’ i fsv. spana osv., vartill även
ty. gespenst, spöke (se f. ö. spana
o-jfr under spänstig); f. ö. besl. med
lat. spöns, i sna sponte, av egen drift;
jfr spontan o. spinna. Med avs. på
bet.-utveckl. jfr f ra. trayon: traire,
mjölka, av lat. trahere, draga. - Jfr
tungspen e.
spens, se späns.
spenslig, spänslig (i nsv. vanl.
uttalat med -e-, dock stundom -et-), Bronner
1714: spänstig, även t. ex. Lind 1749
o. Sahlstedt 1773 (jämte spenslig); 1753,
1755: spentslig; 1788, 1789,
Hammarsköld 1810: spinslig; Florman 1830:
spintslig; synes höra samman med
spinkig, sv. dial. spinsk ds. (jfr Linné:
spensk), men i-formerna kunna ock bero
på senare anslutning till dessa ord.
[Spessart, ty. bergn., se -spett.]
1. speta, sbst., 1676: spilla, 1702:
spetha, (båda ex. från Smal.), Holm N.
Sv. 1702, i dial. även: spiia - no. spita;
utvidgning av germ. *spita- (== spett).
-I sv. o. no. ofta även om smala ben;
jfr följ. - Ordet tillhör knappast
riksspråket i .strängare mening; i åtskilliga
trakter har det en stark dialektisk
anstrykning. I v. Sv. (t. ex. Göteborg),
atm. förr, allmänt i betyd, [-’strump-sticka’.-] {+’strump-
sticka’.+}
2. speta, vb, i t. ex. sp et a ut med
benen, gå och speta; till föreg.:
egentl.: gå som med spetor; jfr
Hassel-quist o. 1750: ’spelar . . i trän’ (om
kameleonten), Sv. lit.-tidn. 1820: ’den på
Ygdrasills stam spelande Rotatosker’,
Atterbom 1827: ’Så speta vi nu opp
för sista branten’, alltså, som det synes
äldst, om klättrande o. d. - Ett helt
annat verb är (ä.) nsv. speta, spetsa
(om ogärningsmän o. d.) t. ex. 1556,
sticka igenom (med svärd o. d.),
dessutom om hudar o. d. (speta upp), från
mlty. spelen = ty. spiessen, till mlty.
spét, spjut, spik (- spjut).
[spetal, sv. dial., se spetälsk.]
1. spets, t. ex. Johan III 1574: ’enn
Spedz på S:té Jlians Kircke’, i ä. nsv.
o. ä. sv. ofta spits, t. ex. o. 1580:
’Spit-zen på axet’ o. ännu Lindfors 1824 med
hänvisning till spets; dessuton spess,
späss, spiss, motsv. da. spids, från ty.:
mhly., ty. spitz, spitze (fhty. spizza),
varifrån även mlty. spitze, spisse; jämte
adj. fhty. spiz(z)i, spetsig, ty. spitz,
varifrån mlty. spitz, spis o. ä. nsv. spits,
spets, spetsig; av germ. *spitja-, besl.
med spett (se f. ö. d. o.). Uttalet med
e i nsv. kan bero dels på inverkan från
spett o. dels på de i ä. sv. (o. delvis
ännu i dial.) förekommande
parallellerna vett o. vitt (jfr Kock Sv. ljudhist.
1: 40). För härledningen av spets från
spitz talar också växelformerna med
-e-till ä. nsv. spits, spetsig. Möjl. har dock
i nsv. spets också ett annat ord
uppgått, iiäml. fsv. spetz (spe(e)s(s)), spets
av en slagordning o. d., som till bet}^.
överensstämmer med det nämnda mlty.
spitze, men vars e väl måste förklaras
såsom påverkat av ett etymologiskt skilt
ord, fsv. spetz, pik (jfr t. ex. gamla
bibelövers, ’med jern och spels’ 2 Sam.
23: 7), från mlty. spétze, spése, speisse,
sannol. (med Tamm Fonet, kännet. s.
47) en på högtyskt inflytande beroende
sidoform till mlty. spét = mhty. spiez
osv. (= det inhemska spjut; se d. o.),
men enl. Falk-Torp (under spid) av ie.
*spoidtä- en avljudsform till spett; det
senare föga troligt. Jfr (delvis
annorlunda) Noreen V. spr. 3: 207 n. 6, 513.
- Bjuda någon spetsen, motsv. i
da., efter ty. einem die spitze bieten, egentl,
om värjspetsen, jfr vor die spitze f or der n,
utmana till duell. - Spetsborgare
(egentl, till ty. spiess = spjut), se
under kälkborgare. - Spetsbov,
Möller 1755 - da. spidsbub, från ty.
spitz-biibe, o. 1600 om maroderande o.
bedrägliga landsknektar, alltså till bnbe i
betyd, ’knekt’ (se bov), jfr ä. ty. spitz-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
