Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spekulera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Avled n.: spetälska, fsv. spitcelska
= nisl. spitelska. l fsv. dessutom:
llk-vcerdhning (= fda. likucerihing}; jämte
likvcerdhingasöt; ävensom llklhräsöt,
motsv. isl. likprd (till lik, kropp, o.
stammen i tråna), ägs. licpröwere, spetälsk;
i isl. vidare bl. a. hprundfall, till hprund,
kött (besl. med lat. ca rö, kött), o.
md-låttasött (från f ra. maladie), alltså:
’sjukdomen’ i pregnant mening;
igot.:pruls-fill, till germ. *fella-, hud, skinn (se
fjäll 2), o. (möjl.) roten i litau. truneti,
ruttna; i ty.: aussatz, egentl, till ett
adj. med betyd, ’den utsatte’, dvs. från
andra avsöndrade; f. ö. i äldre ty. o.
övriga indoeur. spr. ett större antal
särspråkliga beteckningar, som sålunda
icke visa hän på ett samindoeur.
uttryck. I betyd, ’spetälsk’ användes i
isl. bl. a. spilllr = no. spillt, egentl.:
ödelagd, till spilla.
[spiat, spiauter, zink, ä. sv., se
zink slutet.]
spicken, salt o. torkad el. rökt, okokt
(om mat), jämte s p icke- i
spicke-korv, -lax, -skinka osv. o. vb. spicka,
motsv. sv. dial. (Götal.) speken, speke,
(-g-) o. vb. speka, torka (av solsken el.
blåst) m. m., fsv. spiki- i spikikäl, -lax,
kanske snarast: torkad kål el. lax, no.
spik(je) i uttr. vera i sp., vara spicken,
spikjefisk, -kjol osv., spiken, spicken,
torr, tunn, mager, nisl. speikilax o. vb.
speikja, spicka. Enl. v. Friesen Spr.
o. st. 2: 229 f., till nord. spik- i betyd,
’(trä)flisa, (trä)sticka’ (se spik), varav
avledn. ’splkia (ipf. -kte), genom
ut-spänning med trästickor preparera fisk,
kött, skinn osv. ~ spsik- (jfr ty. speiche,
hjuleker), varav nisl. speikja; jfr t. ex.
ä. vgtska speka, enl. Hof Dial. Vestrog.:
’sätta åpp åkk sträkka ut att tårrka’,
alltså parallellt med sv. dial. spela,
utspänna o. fästa med stickor el. spetor,
utspänna rå skinn till att torka (jfr
sp e ta, sbst.). Härtill: fsv. *spiki-kiot,
-lax osv. (liksom is].sendi-bod till senda
osv.), varav genom förkortning på grund
av huvudtonvikten på senare leden spiki-,
vartill sedan nybildats spikin o. spika;
el. ock beror spik- på avljud. Betyd,
’torr, torka’ (varav i no. även ’tunn,
mager’) vore alltså sekundärt uppkom-
men, v. Friesens härledning
förutsätter, att mlty. spik, torr, o. t. ex.
spik-herink, saltad sill, lånats från nord. spr.;
o. härför talar, att ett spik-, torr, i dylik
anv. annars ej uppvisats på germ.
område. Enl. Falk-Torp s. 1115 o. Torp
Etym. Ordb. s. 688 (senare dock något
tveksamt: ’vel’) föreligger här
emellertid en grundbetyd, ’smal o. torr som
en träflisa el. spik’, jfr höll. spichlig,
smal, tunn, ävensom parallellen mlty.
spak, torr, mhty. spach, till spak (i
handspak), i vilken ordgrupp även
betyd, ’trästycke, hjuleker’ uppträda.
Onekligen tala dessa senare
betyd.-analogier rätt starkt för det senare
tolkningsförslaget.
spigg, fisksl. Gasterosteus, Broman
17/53, Linné, i sam mans. skitnspigg P.
Erici 1582; till roten spi, vara spetsig,
i spik osv.; f. ö. av samma slag som
i likabetyd, s ta gg ävensom i de
betyd.-besläktadc no. agge, tagg (se agg),
kugg(e), nagg, pigg, tagg.
spik, fsv. spiker - isl. spikr, ä. da.
spig (eng. spike i betyd, ’spik’ från nord.;
i betyd, ’ax’ möjl. ett annat, men
besläktat ord), av germ. *spika-; jfr avledn.
mlty. spicer ds. (varifrån no. spiker, da.
spiger), mhty. spicher (ty. speichernagel),
ävensom ägs. spicing; till ieur. roten
spig, vara spetsig, i litau. speiglels,
speig-liai, taggar o. d., el. möjl. (om av germ.
*spik[k]a- av ie. * spik no-) till växelroten
spik i lat. spica, ax (se spikolj a), osv.:
i alla händelser till en utvidgning av
roten spi i spett, s pigg, s pin ga,
spinkig, spira osv.; jfr spjäla slutet. -
Hit hör väl också isl. spik f., flisa, no.
spik, splittra, smalt trästycke (vartill no.,
sv. dial. spika, klyva, särsk. i små
flisor); i avljudsförh. till fhty. speihha,
hjuleker (ty. speiche), mlty. spéke f. o.
ägs. spdca m. (eng. spöke). Enligt
Persson I n dog. Wortf. s. 408 utgå dock isl.
spik f. ~ ty. speiche osv. snarare från en
i-variant av roten spe, spänna ut o. d.,
varom under spak l, spad osv. Se
f. ö. spicken. - Icke ega spik i
vägg o. d., t. ex. 1676, 1695; jfr ett
likartat uttr. från 1647. - Slå el. träffa
huvudet på spiken, äldre, t. ex. 1815:
slå spiken på huvudet; efter ty. den nagel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
