- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
864

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stava ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ortn. på -by s. 27), ävensom det särsk.
i ö. Svealand vanliga Staf.

stava = fsv.: stava, förestava = isl.
stafa ds., da. stave, stava, mit}7, slaven,
om ed: förestava, mhty. staben o. ägs.
stafian ds. I den nord. betyd, av ’stava’
hör ordet till stav, bokstav; jfr mlty.
bokstaven o. ty. buchstabieren. I den
allmänt germanska användningen, om
ed, syftas därpå att den svärjande
vidrörde domarestaven; jfr fsv. édhstaver
= isl. eidstafr, ed.

staver, stör, fsv. stavur - da. slaver,
av germ. *slabura-, r-bildning till stav
el. (primärt) till roten för d. o., bildat
såsom t. ex. fj ätter (fsv. ficetiir). -
Ljndlagsenligt ger grundformen
*sta-bnra- ett nordiskt *staur- = sv. *stör,
liksom t. ex. hatuka->> isl. haukr =
hök; men Ö har här bevarats genom
association. - Ordet stör kan sålunda
formellt vara identiskt, men bör sannol.
tolkas på annat sätt.

stearin, Berzelius 1827 = ty., av fra.
stéarine el. eng. slearine, ungt ord, som
beteckning för handelsvaran från början
av 1830-t. men som kemisk term
tidigare; till grek. stéar, talg, egentl.: det
stelnade, fasta (urbesl. med sten), o.
sålunda med samma betyd.-övergång,
som möjl. bör antagas för ta l g; jfr till
bildningen f. ö. l an öl i n, vaselin. -
I sammans, steariiilj u s Pasch 1830 osv.

Stedingk (von), adligt familjen., förr
Stedingk närmast från Pommern; avledn.
av stad (ovisst i vilken betyd.-skiftning)
o. nära besl. el. möjl. rent av identiskt
med det gamla lågtyska folkslagsnamnet
Sleding, egentl.: strandbo, till fsax. stath,
strand (se stad l slutet), ett medeltida,
av saxare o. friser bestående biandfolk
i nuv. Oldenburg.

-stedt i familjen., se under -stad
slutet.

Stefan, mansn. = ty. Stephan, av
grek. Sléphanos, av stéphanos,
(äre)-krans, krona, omringning o. d., till
stéphö, omringar, omsluter. Namnet
har vunnit spridning genom Stephanus,
den förste martyren (Ap.-gärn. kap. G
-7). - Härtill ty. biformen Steffen,
varav sv. familjen. Steffen, med
böjningsformen S t ef f e n s (jfr Lytt ken s);
ävensom sv. familjen. Stephen s (från
eng.) m. fl. - Biform: Staffan (redan
i fsv.), vartill bl. a. ä. sv. o. sv. dial.
Staffansskede (till fsv. skédhe, lopp, fart),
om den förr brukliga kappritten el.
kappkörningen från kyrkan på
Staffansdagen, t. ex. Lagerbring (Lovén) 1745
(från Skåne); jfr även Hjelmqvist Förn.
o. familjen, s. 291 f.

steg, fsv. -stigh i fotstigh, fotsteg, o.
f ramstig h, steg framåt - isl., no. stig
n., av germ. *stiga-, till *stigan (-
stiga), liksom bett till germ. *bllan
(= bita) osv. Jfr germ. *sti^i- m. i
ägs. stige, stigande; alltså med samma
växling av abstr. på -a (i sht i nord.
spr.) o. på -i (i sht i vgerm. spr.) som
i bett, drev (jfr ty. trieb m.), grepp,
sk e 11, skott, skred, slag, snitt,
svek, sad m. fl. Se även st öls t eg.

stege, fsv. steghe, ä. stighi = isl. stig i,
da. stige, av germ. *stigan-, till stiga,
liksom bete till bita. - Det västgerm.
ordet för ’stege’, *hlaiÖ(a)rö (- ty.
lei-ter, eng. ladder), hör till ie. roten kli i
lid, sluttning, klimax osv.

stegel, ä. nsv. även stägel, fsv. stceghl
n., ä. da. slegle (da. steile), med -ä- (-e-)
från verbet fsv. staighla (*slaglian),
stegla, av *staghl = isl. slägt; egentl.:
’påle’ o. nära besl. med no. stagte, påle
m., med vb. stegla, sätta upp med
spjälar o. d. = sv. dial. slagta, hänga upp;
att sammanhålla med litau. släkte, lett.
staklis, påle ^ litau. stökas ds.: av en
ie. rot stak, vara styv, vartill även s t äg
(som kunde betraktas som grundord till
isl. slägt) o. med grammatisk växling
stål. - Uttalet med -e- i sv. stegel,
stegla (för väntat ä som i fsv.) beror
väl på inverkan från skriften; jfr segel
o. se Palmer Starkton, vok. s. 79.

Stegeborg, ortn., se stäk.

steglitsa, med växl. accent (Weste
1807: stéglisa o. sleglils), Var. rer. 1538:
Steglitz, Lucidor: steglisa osv. = ä. da.
stiglits, da. slillids, från mlty. slegelilze
(i da. närmast från Ity. slellits), mhty.
sligelitz (ty. slieglilz, även: slieglitz), på
1100-t. lånat från slav. spr., t. ex.
slo-venska scegljec, vilket återger fågelns
lockton; jfr (det icke besl.) finska tikli.
- Ytterst från slav. spr. härstamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0952.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free