- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
868

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sticka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

e-klassen (jfr *stikan under stek), men
i stället möjl. hör till roten i stake,
jfr även s tak ra. Ombildningar av
detta (sålunda kanske ej ens
besläktade) ty. stechcn föreligga i uttr.
sticka ett kort, sticka över (i spel),
sticka i sjön (jfr höll. steken), sticka
av mot (ty. absleehen) m. fl. - Sticka
näsan i, se näsa. - Sticka (el.
stoppa) p i p a n i säcken, t. ex.
Ghro-nander Belesn. 1649, motsv. i da. o. ty.,
egentl.: sluta att blåsa (på pipa). -
Sticka under stolen med, 1615,
motsv. i da.; med det äldre stinga
(under någons stol) redan i G. I:s reg.
11: 380 (1537).

2. sticka (eld på o. d.), st. vb, egentl,
ett annat vb än föreg., men därmed
besläktat, fsv. stikka (ipf. -adhe; jfr Bib.
1541), från mlty. stikken, sticka, fästa,
sätta eld på (egentl.: sticka in
brandfacklan) = mhty. sticken, sticka, fästa,
brodera (- sticka 3), av germ.
*stik-jan (som icke, såsom stundom antages,
behöver vara avlett av germ. "stiki- m.,
styng, stick; se stick); till germ. roten
slik, vara spetsig, sticka, i grek. slizö,
sticker, stigma n., punkt, fläck, märke,
lat. instlgo, eggar, sanskr. lejaté, är
skarp, tigmd-, spetsig, skarp, avest.
lig ra- ds. (se tiger, jfr stimulans).
I det moderna uttr. sticka i brand
föreligger väl överflyttning av ty. (möjl.
ej besl.) in brand stecken; se s ticka 1.
- I nsv. sammansmält med det starka
vb. sticka 1.

3. sticka (strumpor o. d.), fsv. stikka I,
sticka, brodera = da. stikke, från mlty.
stikken (se föreg.) - fhty. sticken, sticka
(stechen), brodera (ty. sticken, brodera),
av germ. *stikjan (= föreg.).

4. sticka, sbst., fsv. stikka - isl. =
da. stikke, av germ. *stikkön f., växl.
med *slikkan- m. i mlty. stikke, upprest
(spetsig) påle o. d., ägs. sticca, käpp
(eng. stick); med enkelt k i isl. stika f.,
till germ. roten stik, vara spetsig o. d.,
varom se sticka 2. Fhty. stecko, käpp
(ty. stecken), germ. -kk-, o. fhty. stehho,
germ. -k-, kunna höra hit el. också
föras till roten i stake (jfr isl. stjaki,
dörrpost); se under sticka 1. Med
avs. på germ. -kk- jfr sticken.

stickel (grav-, o. d.), Schroderus 1637,
från mlty. stickel, spets, gadd, tagg,
etymol. identiskt med stekel; se d. o.

stickelbär, krusbär, 1664 (jämte
sticke-) = ä. da. (nu stikkels-), från l ty.
stickelbere, till mlty. stickel, spets (se
stickel o. stekel); alltså efter
grenarnas många taggar, liksom ty.
stachel-bcere, till ty. stachel, spets, tagg. - Ett
likartat urgammalt västgerm. namn är
ägs. pefanporn = fhty. depandorn, till
torn, tagg.

stickelhårig, 1708, med kort styvt
hår = ä. da. s tikkel h åar et, från l ty.
stikkelhdrig. I nda. däremot: gråsprängd
= ty. dial. stichelhaarig, som anses
vara den äldre betyd. o. tolkats som
hår med avstickande färg. I alla
händelser ingår här samma ord som i
stickel b är; se stickel o. stekel.

sticken, retlig, snårstucken, Bib. 1541;
y. fsv. stikkin God. Ups. G 20 s. 56 =
da. stikken; i ä. nsv. ofta med aktiv
betyd.: ’benägen att såra o. reta andra’
o. alltså - isl. stikkinn, av samma slag
som t. ex. fiken, ty k e n, tillhörande
en grupp nord. adj. med betj^d.
’benägen till el. böjd för’ (motsv. adj. på
-sam) o. egentl, utgående från
bildningar med tillhörighetssuffixet
-ina-(jfr fäderne, gyllene). Jfr Lindroth
Adjektivering af part. s. 36 f. Med avs.
på -kk- jfr sticka 4. - Härtill vb.
stick na (till), fsv. stik(k)na, bliva
sticken.

stickert, dolk, 1817, Garlén Ensl.
1846, efter höll. steker, ty. stecher ds.,
egentl.: stickare (se under sticka 1).
Med avs. på det tillagda /-et jfr
buffert, daggert, ha ver t, klyvert,
kypert m. fl.

1. stickling, o. 1850 = da. stikling,
från ty. steckling. kvist som stickes ned
i jorden, till s tecken, sticka, varom
sticka l.

2. stickling, storspigg, Fischerström
1779, Dalin 1853, nu föga el. knappast
brukligt = no. slikling, motsv. el. lån
från mlty. slickelink = ty. stickling,
meng. stikeling; avledn. av germ. [-*sti-klla-,-] {+*sti-
klla-,+} tagg, spets o. d., varom se stekel.

1. stift (haft- osv.), atm. o. 1615,
förr även: en stift (jfr 1555: gyllene

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0956.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free