Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanskr. fāras plnr. (de slavo.-balt. spr.
ha en särskild, ej besl. beteckning för
’stjärna’). Till en ie. stam (a)ster-; enl.
somliga till ie. roten ster (i strö), alltså:
de på himlavalvet utströdda; enl. andra
möjl. semitiskt lånord; bådadera osäkert.
– Om betyd, ’bläs, panna’ se under
Oxenstierna. – Vara född under
en lycklig stjärna, motsv. i da., ty.
m. m., i anslutning till den gamla
från Österlandet härstammande
uppfattningen om det inflytande som
stjärnornas ställning vid en människas födelse
utövade på hennes kommande öden; jfr
jovialisk (egentl.: född under Jupiters
el. Jovis stjärna) ävensom uttr.
olycksstjärna o. eng. disaster, olycka, till grek.
astēr, stjärna. - Om olika stjärnbilder
se f. ö. björn, Frigg, Karlavagnen.
– Stjärnskott, 1587, med motsvar. i
da., mlty. o. mhty. (i ty. i stället
sternschnuppe: mty. snuppen, snyta; besl.
med snuva).
stjärt, i sv. dial. även den obrutna
formen start (också i betyd, ’handtag,
skaft’, j fr p l o g s t j ä r t), fsv. sticerter, även:
sterter, i fsv. också i betyd, ’svans’
såsom ofta ännu i ä. nsv., bl. a. om
kometens svans Phrygius 1618 - isl. stertr9
da. stjcert, mlty. stert, fhty., ty. slerz, ägs.
steort (eng. start), av germ. *sterta-, till
en germ. rot stert, vara styv (jfr
avljuds-formen störta), utvidgning av ster i
starr o. starrbliga; jfr till
betyd.-utvecklingen sv. dial. styve, fågelstjärt, till
styv. Andra utvidgningar av samma
grundrot se under (det dock ej säkert
hithörande) stel, o. likabetydande
parallellrötter el. besläktade bildningar, germ.
strent o. strend, under strunt; jfr även
strut. - Om ett par andra gamla nord.
uttr. för ’stjärt’ se Hälen o. s p öl. Ett
tredje är fsv. vcéle m. (o. n.?), motsv.
isl. véli n., en instrumentalbildning, germ.
*wep-ta- el. *wc-pta- (ie. -t-lo- el. -tio-)
till roten ne, blåsa, fläkta o. d., varom
under vaja, väder.
sto, i dial. även: hästflock, i ä. nsv.
i regel stod (ganska ofta ännu på 1700-t.),
fsv. s/ö/? n., flock av ston med en el.
flera hingstar, hästflock, möjl. även: sto
- isl. stöd, hästflock (12), no. stod, sto,
da. stod ds., stuteri (för ’sto’ i stället
hoppe), ä. da. även: sto, mlty. stöt (-d-)
f., inhägnad för hästar, stuteri, fhty.
stuota, hästflock (ty. stnte, sto; jfr ty.
Stuttgart, förr: Stntgarten), ägs. stöd
n., hästflock (eng. stud, stuteri); av germ.
* stöda-, * stodo- = ie. *stäto-, stätä-, jfr
ägs. stéda, hingst (eng. steed, häst m. m.),
av germ. *stööian-; f. ö. besl. med litau.
stödas, hästflock, o. fslav. siado (väl ej
lånade?); till ie. roten st(h)ä, stå (se
d. o.); alltså ’ställe, där hästar stå’, med
samma grundbetyd, som i stall osv.;
jfr det besl. o. likbetyd, grek. stdsis
hippön. F. ö. formellt (nästan)
identiskt med stod. Betyd.-utvecklingen
från kollektiv till individ är densamma
som i t. ex. fruntimmer. - I fsv. tid
användes i st. f. ’sto’ vanl. stöphors,
varav f. ö. sto åtminstone delvis (genom
ellips) kan ha uppkommit; ’hingst’ hette
icke sällan stöphcester = ä. nsv.
stood-hest Bib. 1541, isl. stöÖhcstr, jfr no.-da.
stodhingst. - Jfr stuteri o. s t oj a.
[Stoby, ortn., se under stock.]
stock, fsv. stokker, (på rot stående)
trästam, timmerstock, block vari fånges
ben sättes (ännu i ä. sv.), bistock,
pän-ningbössa (gjord av en urholkad
trästam), jfr ä. nsv. o. dial. (atm. förr):
fattigbössa = isl. stokkr, da. stok, även
i betyd, ’käpp’ (från ty.), mlty. stock,
även: käpp, fhty. stoc (ty. stock, käpp,
stock, fångblock, bistock, pänningbössa
i kyrka m. m.), ägs. stocc (eng. stock);
av germ. *stukka-, besl. med mlty. stuke
(-u- el. -M-?), trästump; till ie. roten
stug, vara styv o. d., vartill litau. stiigti,
resa sig i vädret, m. fl.; jfr stocka sig,
stuka, stycke o. stöka; väl till den
enklare bas stu, som ingår i stör. Jfr
till betyd.-utvecklingen stump, stuv.
- Från ty. kommer fra. estoc, stam,
smal värja (se s tu ka t kl i n ga). -
Betyd, ’fon d’ o. d. i g r u n d s t o c k från
eng. - lä. sv. stundom även i betyd,
’käpp’ (från ty.), t. ex. Bellman Fredm.
Test. nr 180: ’Äran bor i stocken / Och
i sammetsrocken’; syftande på då
moderna långa rörkäppar med prydliga
handtag. - Om bistockar, deras
historia o. övriga beteckningar härför se
Hammarstedt Fatab. 1907 s. 22, Liden
Ark. 27: 259 f. samt jfr under skruv o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
