- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
890

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stunda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidpunkt, även: en timmes väg), av germ.
*stundö-, väl egentl.: stannande,
uppehåll, avljudsform till ’standan = stan da;
jfr fhty. stulla, tidpunkt, till stallen,
stanna, ävensom ty. wtile, stund = vila.
Om betyd.-utvecklingen se Kicckers IF
38: 210. - Betyd, ’(fornt) bestämd
tidpunkt’ kvarlever i t. ex. hans stund är
kommen. -Härtill adv. stundom =
fsv., da. = isL, ägs. (i ägs. även: ivrigt;
jfr betyd, ’iver’ i isl.); egentl, dat. plur.
liksom t. ex. det likbetydande fsv.
sin-nom (se sinom) el. lagom. - Jfr följ.
o. understundom.

stunda = fsv.: vänta, hasta, längta,
åstunda, sträva, med til: tillstunda, isl.:
intressera sig för (- leggja stund d),
med til: trakta efter = da. stunde
(med efter, til), sträva, längta; jfr mlty.
stunden, dröja; väl egentl.: använda
tid på; till föreg. Härtill åstunda.
Samma betyd.-utveckling som i isl. tiÖa,
no. tida, lia lust till, längta efter (se
tidd).

1. stupa, störta o. d., i nsv. stundom
ipf. stöp, t. ex. 1826, S. Lagerlöf (ofta),
fsv. stupa (-adhe), störta, luta djupt
framåt = isl. stupa, stiga i vädret, no.
stupa (st. vb el. ipf. -té), störta, luta,
ä. da. stube, motsv. ägs. stupian, böja
sig fram över (eng. sloop). Grundbetyd.,:
luta sig, varav: falla, Kausativum:
stöpa. Germ. rot stup, väl egentl, ’vara
styv’ (jfr följ. o. stop), sannol. av
*stutn-o. besl. med st u v osv. Betr.
betyd.-utvecklingen ’störta’ av ’vara styv’ se
analogier under stjälpa o. störta. - Med
avs. på den delvisa övergången frän svag
till stark böjning jfr t. ex. under rycka
o. sluka. Härtill: stup n. o. stupa
f. (i t. ex. ättestupa), motsv. no. stup,
i avljudsförh. till-mhty. stouf, hög klippa
(jfr ty. Hohenslaufen), ägs. stéap, hög,
brant (eng. sleep) osv.

2. stupa (med ris), ä. sv., från mlty.
stupen = ty. stäiipen, till sbst. fsax. stupa,
mlty. slupe, stupstock, motsv. mhty.
(egentl, mlty.) stupe, spöslitning (ty.
staupe, stäupe), o. lånat i fsv. stupa,
straffpåle, kåk, vartill stupostokker, varav
nsv. stupstock. Till samma germ. rot
stup som föreg. el. möjl. besl. med fhty.,
stop fån, sticka, stöta, sanskr. lupdli, stö)
ter, grek. tijpto, slår; i båda fallen alltså
ett förgerm. *stubn-.

stupid = ty., eng. osv., av lat.
stupidas, dum, känslolös, häpen, till slupere,
vara stel el. orörlig, bedövad, häpen
(sannol. rotbesl. med s tu v).

stupstock, se stupa 2.

stura, i sht. dial.: vara trumpen el.
sorgmodig, 1850-60-t., förr även: stirra,
t. ex. Kalm 1753 Fr. Bremer (även 1728 i
likn. betyd.) - isl. stiira (ipf. -rö-), vara
trumpen o. d., no. stiira; besl. med sv.
dial., no. stur, trumpen, sorgmodig =
mlty. st Ar, barsk, styv, ä. ty. staucr, av
germ. * stiira-, motsv. lett. slurs,
hårdnackad; egentl.: styv, till den ie. roten
sl(Ii)u, vara styv, stå upprätt, i t. ex.
grek. stijö, uppreser, stijornai, står styv,
med avledn. grek. slylos, pelare, sanskr.
sthiinä ds.; se f. ö. avledn. stursksarnt
stöd, stör. Etymol. identiskt är germ.
*stura-, stor, i sv. dial. stur (se stor o.
Sture). - Betyd.-utvecklingen från ’vara
styv’ till ’stirra’ är analog med den i
starr b liga o. stirra.

Sture, mansn., efter fsv. tilln. Sture,
vanl. uppfattat som hörande till fsv., sv.
dial. stur, stor, men kunde likaväl
tolkas som ’den styvsinte, barske, stränge’
o. föras till det med stur, stor, urspr,
etymol. identiska germ. * stiira-, st\rv (jfr
särsk. mlt3r. stur, barsk, styv), varom
under stura; se även stor (slutet).

[sturl, sv. dial., oro, se störa o.
storm.]

stursk, 1615: styr sk, L. P. Gothus
1628: sturske . . och genslörthige,
Schroderus 1635 m. fl.: störs(s)k, Ekeblad 1652:
siårzk, Taubenfelt 1659: sturlska, från
It}^. stursch, barsk o. d. = fris. stursk,
jfr ty. dial. staurisch; se f. ö. stura. -
Formerna med -ts- (-z-) kunna härröra
från falsk Ijudsubstitution (beroende på
den vanliga assimilationen av ts till ss),
men också på inflytande från ä. nsv.
slurtsig, stursk o. d., som väl är ett ty.
lån o. besl. med störta.

Sturzen-Becker o. Sturtzenbecker,
familjen., från ty.; snarast en
imperati-visk bildning till Sturzen o. bccher av
samma slag som ty. familjen.
Lehren-becher till Jeeren, tömma; jfr ä. ty.
störz-denbccker, som gärna t-ömmer sin bä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0978.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free