Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ningar till ie. stan, sta, stå, i t. ex.
stör; alltså: bringa att stå, ställa,
hämma, motsv. fslav. stauiti, ställa, litau.
stovin, stoveli, stå. Besl. ord se likstol.
stuvert, stuert (även -art),
hovmästare o. d. på ett fartyg = no.-da. stnert,
skeppskock, av eng. steivard,
proviantmästare (bl. a. å fartyg) m. m., ytterst
av ägs. stiweard, egentl.: som vaktar o.
fodrar husdjuren (se st i a o. vårda);
sedan även: husföreståndare o.
beteckning för en hög hovsyssla
(rikshovmästare; jfr eng. Lord (liigh) steivard), frän
vilken senare betyd, det skotsk-eng. o.
sv. familjen. Stuart härrör (äldre
Ste-wart m. m.). Med avs. på den senare
betyd.-utvecklingen jfr lord, egentl.:
brödvårdare, o. marskalk, egentl.:
hästsven.
stybb, stybbe, jfr I. Erici o. 1645:
kål-slybbe, y. fsv. (niedh . .) stijbbe (. .
blan-datt) P. Månsson s. 628, motsv. no.
stubb, från mlty. stubbe; se f. ö. stoft.
- I betyd, ’stubb av säd o. gräs’ hör
ordet till stubb 2.
stycke, fsv. stykke = isl. stykki, da.
stykke, fsax. stukki, fhty. stncki (ty.
stuck), ägs. stycce, av germ. *stukkia-,
dimin. till stock. Jfr det etymol.
identiska stuck. - lä. nsv. ofta även
’kanon’ (ännu t. ex. Stagnelius), från
ty., vartill styckebruk;
styckjun-kare, 1710: stiickinnkare, 1713:
styck-jnnker = da. stykjnnker, från ty.
stiick-jnnker. - Även i nedsättande betyd.,
t. ex. Dalins Årg.: ’ett lättfärdigt st3rcke’,
Lenngren: Mag bör dig, usla stycke,
banna’ (till jungfrun), nsv. ’ett elakt,
otäckt stycke’; jfr fra. mauvaise piéce.
- Från ty. sinck utgår rnöjl. uttr. per
styck.
stygg, fsv. slygger jämte stiugger (jfr
även ack. sg. m. slog gån), vederstygglig
o. d. = isl. styggr, ovänlig, bister, no.
stygg, skygg, frånstötande, ful, da. styg,
ful; samma ord som ä. da. o. da. dial.
styg, styv, grov, om hår o. ull, motsv.
mholl. stugge, barsk (höll. slug, styv,
gensträvig); av germ. *stugja-, till ie.
stuk i litau. stukis, stam, stump, stukas,
jordklump, växl. med ie. stug i grek.
styges, iskyla (sing. stijx = flodn. Styx);
alltså egentl.: styv, stel. Jfr till betyd.-
utvecklingen t. ex. lat. horridus: san skr.
hrsyati, är stel, el. styv, även:
styv-sint. Se van Helten PBB 30: 245 "n.,
Torp Ktym. ordb. (enl. Falk-Torp borde
däremot ordet i den no. betyd, ’skygg’
förklaras på annat sätt; säkerl. oriktigt),
Lindroth Ark. 24: 337 f., 340. - Fsv.
slingger är en brytningsform av
*stygg-wa-. - Även om den onde, t. ex.
Stiernhielm: Inn stygge, Kolmodin 1732:
styg-gen, o. allmänt i dial.; såsom sv. o. sv.
dial. den farlige, den fule, h i n h ål e
(hårde), den lede, den sure osv. -
Härtill avledn. sv. dial. stygg(j)a, snäsa,
*styggjas, avsky, (ä.) sv. styggas (vid),
avsky, nu knappast br. (om ej möjl.
poet. el. arkais.), dock hos Dalin 1853
o. i litter. t. ex. Franzén o. Bib. 1541:
’honom stygges widh maten’ (i gamla
övers, dock undantagsvis utbytt mot ett
annat ord: ’wämjes’), stygga, skrämma,
t. ex. Bib. 1541: ’stygger them bort’ (i
gamla övers.: ’skygger . . bort’), fsv.
styggia, skrämma, styggias, känna fasa,
avsky, rysa, bäva (med vif)), egentl.:
bliva stel o. d. = isl., no. styggja, no.
styggjast i motsv. betyd. - Jfr
styggelse, vederstygglig.
styggelse, fsv. styggilse, avsky,
styggelse, vbalabstr. till styggias, känna fasa
o. d. (se föreg.), en speciellt svensk
bildning. - Förödelsens styggelse, från
bibeln: Dan. 12: 11, Matt. 24: 15.
stygn, se styng.
stylta, i t. ex. Bib. 1541 i betyd,
’stöd, stötta’ = fsv. (krycka) = da.
stylte, av germ. *stultiön. Avljudsformer:
germ. *slellö-: mlty. stelte, stylta, fhty.
stelza (ty. stelze; jfr bachstclze, arla);
med zö(fi)-avledn.: *steltiö(n): fsv. stilla9
meng. stilte (eng. still); jfr också no.
stillra (även stultre m. m.), i no. väl
anslutning till ord för ’stulta’. Till
germ. roten stelt, vara styv; se stolt,
stulta.
stymmelse, se tillstymmelse.
stympa, t. ex. 1615, Schroderus Com.
1640 (stympat, i ty. texten: gestnmlet), se
nedan; jfr fsv. stympla, från mlty.
stampelen; till stump, liksom ty.
verstiim-meln till likbetyd, stummcl el. sv. dial.
(osv.) styva till s t u v. Det sv. stympa
är antingen självständigt uppkommet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
